Nina Lekander ser kritisk konst i Berlin.
KONST |
MICHAEL SEILSTORFER | Berlinische Galerie, Berlin | Till 8/10
Elbolaget Vattenfall är föga populärt vare sig i Sverige eller Tyskland, men brunkolsbrännarna har det goda omdömet att hantera ett Vattenfall Contemporary Prize 2012, som i år har tillfallit Berlinkonstnären Michael Seilstorfer.
Lustigt nog är det verk som nu visas i Berlinische Galerie uppenbart relaterat till natur och miljöförstöring, närmare bestämt skog. Man kan tänka både på Charlotte Gyllenhammars uppochnervända ek över Drottninggatan och på Ulf Rollofs roterande tallstammar - Seilstorfers installation med gran och björk kan ses som en sorts poetisk och meditativ kombination av dessa:
De hänger i stammarna från taket. Stilla vissnande, barrande och mot golvet svepande snurrar de runt i något som både minner om tystlåtet dansande skogsandar och kalhyggesavverkning.
Vid sidan av Seilstorfer visas ett utrymmeskrävande men idéfattigt verk om massakrerna i Rwanda av den berömde chilenaren Alfredo Jaar, samt ännu en pristagare: danske Tue Greenfort. Nu är det det berlinska energiföretaget GASAG som även det belönar en ekologiskt inriktad konstnär.
Missa heller inte amerikanska Ellen Gallagher. Hennes pilliga kollage på temat svart hud, rasism och förklädnader lär inte skrämma några kulturministrar. Men de kittlar betraktarens såväl skrattmuskler som politiska medvetande.