Ett bråk
om jag vet inte vad slutade nyss på denna sida (23/11) med att en pojk var ledsen (Nathan Shachar) och en annan saknade argument (Per Wirtén). Jag hade helst hållits utanför förvirringen, men eftersom grälets utgångspunkt tycks vara en artikel jag skrev (13/2) om Dagens Nyheters enögda Latinamerikabevakning var det kanske omöjligt. Här ett försök till punkt.
Min tes då som nu är att DN:s läsare berövas information de skulle behöva för att förstå aktuella förlopp i Latinamerika, till exempel det i Venezuela.
Nästa söndag
lär Hugo Chávez vinna ännu ett val och blir det som förra gången kommer DN ägna sitt utrymme åt att ropa "populist", "nationalist" och "trakasserier mot massmedia" medan The Carter Center och en rad respekterade observatörer förklarar att valet genomförts så föredömligt att man önskade detsamma av andra länder i regionen.
Sen kommer det erkända chilenska opinionsinstitutet Latinobarometro och andra med demokratimätningar som säger att venezuelanerna efter åtta år med Chávez är det folk på kontinenten som är mest positiva till demokrati (i Venezuela anser 76 procent demokrati vara "det bästa sättet att styra ett land", fler än i alla andra länder utom Uruguay) och när de svarar på frågan Hur demokratisk tycker du din regering är? får Chávez på nytt högre betyg än någon annan i Latinamerika allt detta med en fri och mycket stark press som står helt på oppositionens sida.
Därefter kommer
Chávez tillsammans med kontinentens övriga presidenter göra enorma oljeaffärer, bygga kontinental infrastruktur och lägga grunden för ett latinamerikanskt EU medan Shachar citerar sin vän Mauricio Rojas skruvade påståenden om att "Latinamerika har aldrig varit längre från integration än i dag" och att krig väntar för "spänningarna mellan Chávez och Lula är avgrundsdjupa" (P1:s Konflikt 11/11).
Det senare, komiskt nog, yttrat två dagar innan Lulas och Chávez glada handslag var på förstasidor över hela Latinamerika sen de invigt sin senaste gemensamma miljardinvestering: en tre kilometer lång bro över Orinoco-floden, enligt BBC bara "ett av flera stora infrastruktursatsningar som Venezuelas Hugo Chávez och Brasiliens Lula da Silva tillsammans gjort för att stärka brasiliansk industri". Hur ska DN:s läsare få ihop sånt här?
Det går förstås inte, och för att förstå Shachars koleriska utbrott varje gång frågetecken sätts vid hans bevakning måste man lyfta blicken från Latinamerika. Under Jan Wifstrands styre på DN uppmanades ett antal "profiler" göra politiskt kåseri av journalistik och Shachar blev denna idés mest tragiska offer.
Medan chefen klappade hans huvud förvandlades en lysande författare och rapportör om den spanskspråkiga världen till en uttråkad ideolog och i takt med läsarflykten har ett vilt fäktande mot feminism, marxism och framtid blivit Shachars sätt att trösta sig. I dag är Wifstrand sparkad, DN i kris och nyordning inledd. Det kommer bli bättre.
Vad som hänt
i Latinamerika är att den marknadsliberala epokens misslyckanden fött en reaktion som nu tar sig många uttryck. Det är ingen tes fabricerad av kåta revolutionärer utan ett förlopp väl dokumenterat av liberala ekonomer som, till exempel, Joseph Stiglitz i hans två böcker Globaliseringen och dess kritiker och Making globalization work. Medan Shachar och Rojas ägnat all kraft åt att blunda för varje lyckat statligt ingrepp och luftat sig så fort Chávez uttalat en stollighet tror jag allt flera insett att denna utveckling förtjänar mer sofistikerade analyser än försåtliga försök att låtsas som om Lula och Chávez hatar varandra.
En del auktoritära tendenser är centrala problem i dagens Latinamerika, men det är också rasism, sexism, ekonomism och kyrkans förödande makt. DN ägnar så mycket tid åt det förra att man aldrig kommer till det andra. Det är synd. Men, som sagt, jag tror på bättre tider. Rätt snart.
