MITT I MALMÖ. Rabbinen Shneur Kesselman i Malmö tvingas fly från personer som trakasserar honom på gatan. Foto: Stig-Ake Jönsson / Scanpix
MITT I MALMÖ. Rabbinen Shneur Kesselman i Malmö tvingas fly från personer som trakasserar honom på gatan.  Foto: Stig-Ake Jönsson / Scanpix

Fakta i fokus

Publicerad

Antisemitismen i Malmö är en realitet hur man än väljer att läsa.
Paulina Neuding försvarar sig nu mot kritiken att hon främjar islamofobi.

I en artikel i Jerusalem Post (7/4), som kritiseras av Jonathan Leman på denna sida (11/4), försökte jag ge utländska läsare bakgrunden till den alarmerande situationen för Malmös judar. Ett dussintal familjer har lämnat stan, många törs inte bära judiska symboler och rabbinen Shneur Kesselman tvingas gång på gång att springa ifrån angripare.

Detta är ingen nyhet för den som följer svensk nyhetsrapportering. Däremot brukar analysen stanna vid kommunalrådet Ilmar Reepalu, och hans ständiga utfall mot Malmös judar (nu senast i min intervju i Neo, där han anklagar judar för att ha låtit sig infiltreras av SD).

Men problemet är större än Reepalu. Rabbi Kesselman beräknar att han har utsatts för ett hundratal antisemitiska incidenter - i inget av fallen har förövaren varit Ilmar Reepalu. Däremot noterar Kesselman att förövarna i alla fall utom två har varit invandrare. Liksom andra judar i Malmö vittnar han om att trakasserierna i dag framför allt härrör från invandrare med rötterna i Mellanöstern, och inte främst från högerextremister.

Det är ett faktum som gör problemet särskilt komplicerat, men utvecklingen är egentligen inte överraskande. Enligt en opinionsundersökning från amerikanska Pew Research Centers projekt om globala attityder, som leds av Madeleine Albright, är färre än fem procent av invånarna i sex granskade muslimska länder i Mellanöstern positivt inställda till judar (att jämföra med 76 respektive 84 procent i Storbritannien och Frankrike). Läget i Malmö vittnar om att dessa uppfattningar inte omedelbart löses upp och försvinner i mötet med det svenska samhället.

 

För att ge en bild av omfattningen av den invandring med vilken denna nya våg av antisemitism har kommit till Malmö – det vill säga storleken på den grupp inom vilken antisemitism tycks vara överrepresenterad – gav jag två anekdotiska exempel: att invandrare och barn till invandrare i dag är i majoritet bland 15-åringar i Malmö (enligt Malmö stads statistik), samt att det vanligaste namnet att ge nyfödda pojkar år 2004 var Mohammed. Vi för inte statistik över religionstillhörighet i Sverige, och jag såg föräldrars namnval som ett effektivt sätt att ge en bild av en demografisk förändring som en utländsk läsare inte kan förväntas känna till.

Jag skulle inte ha använt det exemplet, eftersom det har vantolkats och tagit fokus från det verkliga problemet. Nu beskylls jag för att vilja demonisera spädbarn och insinuera höga nativitetstal bland muslimer - medan den rasism på Malmös gator som jag faktiskt beskriver hamnar i skymundan.

 

Min text inbjuder "till antimuslimska och främlingsfientliga tolkningar", enligt Leman. Men mitt påstående att det finns antisemiter bland invandrare implicerar givetvis inte att en majoritet av invandrare är antisemiter. Detta är inte en fråga om "tolkning", utan om logik. Uppenbarligen under­skattade jag Lemans och andras förmåga till kreativ läsning, och det är en lärdom jag bär med mig.

Är då min observation om importerad antisemitism överhuvudtaget relevant? Att hävda motsatsen är att avfärda idén att samhällsproblem måste begripas för att kunna motverkas, vilket är en udda inställning.

Och håll gärna i minnet att detta inte bara är ett judiskt problem, utan något som drabbar också en annan grupp oskyldiga: Alla de muslimska invandrare som kommit hit för att lämna konflikten i Mellanöstern bakom sig.

 

På detta sätt fladdrar debatten vidare. Leman och andra bekymrar sig över möjliga dolda budskap i en av tiotalet artiklar jag ägnat åt antisemitismen i Malmö. Och i Malmö fortsätter Rabbi Kesselman att springa.

 

Paulina Neuding

kulturen@expressen.se

 

Paulina Neuding är chefredaktör på tidskriften Neo och fristående kolumnist på Svenska Dagbladets ledarsida

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag