Carmen dör, Norma dör, Mimi dör – till himmelsk musik. Bara på operan kan tragedin avnjutas som fest.
På Konstnärshusets grafikgalleri har Eva Maria Ern hängett sig åt denna paradox i en serie hyllningar till olika hjältinnor ur känslostormande klassiska operor; det går som vanligt åt pipan för dem, antingen de går under i tbc, olycklig kärlek eller blodig hämnd.
Bildsviten består av elva gouacher i variationer av rött och rosa: i centrum huvudpersonen tecknad liksom en docka, över henne en hoprullad ridå med en gruvlig mask och en textremsa; nederst i bilden några suggestiva, lösryckta föremål ur rekvisitan.
Jag rycks med av den upprymda melankolin, spiritualiteten och den surrealistiska humorn. Alla bilder är uppbyggda enligt samma schema, som ett slags affischer; den sakligt poetiska systematiken färgar också Eva Maria Erns raffinerade allegorier över de fem sinnena, som en hommage till Mamsell Josabeth Sjöberg och till estetikens ursprung, underfundiga, oblyga.