"Tjärn 3" av Karin Broos. Foto: Marc Broos"Tjärn 3" av Karin Broos. Foto: Marc Broos
"Tjärn 3" av Karin Broos. Foto: Marc Broos
"Rosa speglingar" av Karin Broos. Foto: Marc Broos"Rosa speglingar" av Karin Broos. Foto: Marc Broos
"Rosa speglingar" av Karin Broos. Foto: Marc Broos
"Skogsljus 2" av Karin Broos. Foto: Marc Broos"Skogsljus 2" av Karin Broos. Foto: Marc Broos
"Skogsljus 2" av Karin Broos. Foto: Marc Broos
Therese Bohman. Foto: Theo Elias LundgrenTherese Bohman. Foto: Theo Elias Lundgren
Therese Bohman. Foto: Theo Elias Lundgren

Ett stilla besök i den postkristna kyrkan

Publicerad

På Waldemarsudde beskådar besökarna kvinnliga gläntor.

Therese Bohman tänker på folktron inför Karin Broos målningar.

I en av årets mest intressanta böcker, ”Det gudlösa folket”, konstaterar författaren David Thurfjell att en stor del av Sveriges befolkning är vad han kallar postkristna. Dit räknar Thurfjell alla dem som på en direkt fråga skulle svara att de inte är kristna (och definitivt inte ”religiösa”), men vars liv ändå i hög grad präglas av kristna traditioner.

Man firar jul och påsk, låter döpa sina barn i kyrkan, gifter sig och ordnar begravningar där. Man betalar kyrkoskatt, och ber kanske till och med till Gud någon gång när tillvaron känns extra tung. Ändå räknar man sig inte som kristen.

I de där stunderna då de postkristna svenskarna är beredda att be, väljer många en annan strategi. En artikelserie i DN i början av sommaren undersökte svenskarnas förhållande till naturen, och konstaterade att det är dit, snarare än till religionen, vi vänder oss i stunder av personlig kris. Bland tall och gran, i den trygga doften av kåda och mossa, eller inför bergens sublima storhet eller havets oändlighet, får tillvaron ett annat perspektiv.

Inte så konstigt egentligen, i ett land så täckt av skog och med en så sen urbanisering att bondesamhället, med dess upptagenhet av väder och årstidernas växlingar, för många bara ligger ett par generationer tillbaka.

Tro och natur flyter ihop

I två nya serier på SVT, ”Jordskott”, som sändes i våras, och ”Ängelby”, som nyligen börjat visas, står skogen i centrum, skildrad som ett eget väsen, närmast som en gammaltestamentlig, straffande gud, i en blandning av folktro, John Bauer och miljöpartism.

Jag tänker allt detta framför Karin Broos nya målningar, som nu visas i en stor utställning på Waldemarsudde. De skiljer sig från hennes tidigare produktion, som till stor del har visat vardagliga scener, interiörer med melankoliska kvinnor, alltid tysta, närmast ljudlösa, liksom inneslutna i egna rum.

En ny svit målningar har motiv hämtade från en skogsglänta. Där finns en mörk tjärn, ljus som spelar mellan trädstammar, reflexer i vattnet. För den som brukar vistas i naturen går det nästan att uppfatta doften i målningarna: fuktig, grön. Det är skuggigt vid tjärnen, antagligen mygg i luften.

I samtliga målningar står en kvinna i tjärnens vatten med ett barn i famnen.

Religion, eller snarare tro, och natur: för många svenskar flyter de ihop. Det är ett på många sätt märkligt hedniskt drag i en kultur som annars är hårt präglad av det lutherska, av arbetsmoral och strävsamhet. I vissa fall har det skett ett slags kompromiss: de mest populära svenska psalmerna handlar om naturen – där Guds godhets rikedom förvisso manifesterar sig, men det är knappast därför de fortsätter att dyka upp på såväl dop som bröllop och begravningar.

Den postkristna kyrkan

Det där som kniper till i hjärtat vid de första tonerna av ”Den blomstertid nu kommer” är inte så mycket vördnad inför Gud som ett sammelsurium av barndomsminnen, nostalgi över svenska somrar som gått, och samtidigt något trösterikt i det cykliska, att det kommer att komma fler: och allt blir återfött.

Broos kvinnor ser ut att befinna sig i ett eget rum, men de är inte längre ensamma utan i ett slags treenighet med barnet och naturen. Det är stilla i skogen, målningarna präglas av något som kanske skulle kunna kallas helighet. Och några av dem – där kvinnan försiktigt sänker barnet närmare vattenytan, antagligen för att kika på något på botten – skulle kunna skildra ett dop.

Några våningar ner på Waldemarsudde, i den pågående utställningen ”Symbolism och dekadens”, hänger Prins Eugens suggestiva målning ”Skogen”. Där ser tallstammarna, genom vilka man skymtar kvällssolens sista strålar, ut som pelarna som bär upp en katedral.

Det här är den postkristna kyrkan, tänker jag framför den. Byggd i hundra procent svensk furu.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

Therese Bohman
Therese Bohman

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag