Lars Vilks föreläsning i Uppsala hette ”Konsten kan i själva verket inte vara annat än våld, grymhet och orättvisa”. Ett alltför passande namn. Det var inte bara Vilks som i går knockades av en dansk skalle. Även det öppna samhället åkte på en snyting.
På doktoranden Rikard Ekholms initiativ hade filosofiska institutionen bjudit in Vilks för att tala om rondellhunden som konstprojekt. Föreläsningen var ett trendbrott. Många av konstnärens framträdanden har tidigare ställts in. Vilks anses helt enkelt för obekväm och för farlig. Få vill heller associeras till hans unkna åsikter om muslimer.
Men var skulle annars Vilks verk diskuteras om inte på ett universitet, som har i uppdrag att fritt pröva tankar och teorier? Föreläsningen fyllde dessutom ett tomrum i debatten. För ett par månader sedan uppmanade Robert Stasinski, konstkritiker och projektledare på Iaspis, på dessa sidor
Expressen 12/3 konstvärlden att föregripa diskussionen om konstverket Vilks. Detta för att inte islamister, ateister och politiska debattörer helt skulle lägga beslag på den.
Till föreläsningen i Uppsala välkomnade man allmänheten till just ett sådant samtal. Vem vågar nu göra om det?
Resultatet av gårdagens attack blir därför sannolikt att arenan för det offentliga samtalet krymper. Vilket kan betraktas som en framgång för de som inte tycker att Lars Vilks ska få praktisera sin hädiska konst.
För trots att det fanns väktare på plats, liksom uniformerade och civilklädda poliser, kunde inte evenemanget genomföras. Det kunde faktiskt knappt ens påbörjas, på grund av att så många i publiken hoppades på att det skulle urarta. Kanske bör man, i efterhand, vara tacksam för att Vilks bara blev ”lite mörbultad”. Ett par krossade glasögon är trots allt bättre än en kniv i bröstet.
Den misslyckade föreläsningen är dessutom bara ett av flera exempel på den senaste tidens landvinningar för repressiva krafter. South park-censuren och danska Politikens ursäkt till de organisationer som säger sig företräda profeten Muhammeds ättlingar finns fortfarande i färskt minne.
Tumultet i Uppsala får mig också att tänka kring pastor Holger Nilsson i Vetlanda som nyligen uppmanade till bokbål av Jonas Gardells böcker. Som Johan Hilton kommenterat på denna kultursida
11/4 hörsammades inte Gardells vädjan om stöd från resten av det frikyrkliga Sverige. Dessa uteblivna reaktioner åskådliggör hur problematiskt det är för omgivningen att tiga still när någons yttrandefrihet ifrågasätts eller kränks, oavsett vad man tycker om åsikterna i sak.
Det borde de debattörer och skribenter som ogärna står upp för Vilks fundera över.
