ROMAN

HERNAN RIVERA LETELIER | Filmberätterskan | Översättning Hanna Axén | Nordstedts, 110 s.

Hernán Rivera Leteliers kortroman Filmberätterskan plöjer romantiska fåror i det mediehistoriska fältet.

Efter att fadern i familjen Castillo blivit förlamad och förtidspensionerad från byns salpetergruva har han inte längre råd att ta med hela familjen på bio. I stället får den tioåriga dottern María Margarita ensam lösa biljett, för att sedan återberätta historien inför sina syskon och föräldrar. Hon visar sig snart ha såväl gott minne som skådespelartalang och marknadsföringssnille (hon väljer nogsamt artistnamnet Santa Fe Delcine - filmens heliga fe), så snart lockar hennes föreställningar betalande besökare från hela gruvbyn.

Häromåret vann Hernán Rivera Letelier, själv uppvuxen i en chilensk gruvby, det prestigefulla Alfaguera-priset. Filmberätterskan är den första av hans romaner som översatts till svenska. I Hanna Axéns översättning är prosan rak, kondenserad men ofta väl storvulet melodramatisk. Kapitlen är bara någon sida var, och nästan varje gång avslutas de med en korthugget ödesmättad slutmening.

Romanens medieteoretiska spänningsfält skapas av att den ogenerade biografromantiken kompletteras med beskrivningar av hur de filmälskande fattiga hänvisas till, och hänförs av, María Margaritas teaterföreställningar.

Det var bättre än originalet, är en återkommande publikkommentar om hennes monologer. Det finns visserligen en vidrig pantlånare och våldtäktsman i berättelsen, men romanens huvudsakliga antagonist är ändå televisionen. Det är dumburken som "sprider sig som en epidemi" och tillintetgör såväl biografen som teatern och i förlängningen, verkar det, hela byn.

Det onyanserade tv-hatet gör tyvärr att Filmberätterskan blir en ganska enkelspårig reflektion över ett fascinerande avsnitt i mediehistorien.

Men som en harmlös och bitterljuv sorgesång över hotade salongsmedier kan den säkert lindra några digitala cineasters otåliga stirrande på torrentklientens procentstaplar.