Erdogan-supportrar firar segern i folkomröstningen. Foto: TUMAY BERKIN / EPA / TTErdogan-supportrar firar segern i folkomröstningen. Foto: TUMAY BERKIN / EPA / TT
Erdogan-supportrar firar segern i folkomröstningen.  Foto: TUMAY BERKIN / EPA / TT
Erdogan. Foto: TUMAY BERKIN / EPA / TTErdogan. Foto: TUMAY BERKIN / EPA / TT
Erdogan. Foto: TUMAY BERKIN / EPA / TT
HItler.HItler.
HItler.

Erdogan blir allt mer lik Hitler

Publicerad

Varför vill så många i Turkiet ha en diktator?

Mellanösternvetaren Cengiz Candar hittar paralleller till Nazityskland.

Resultatet i Turkiets riggade folkomröstning kastar en lång skugga över legitimiteten för president Erdogan. Han förlorade i storstäderna Istanbul, Ankara och Izmir samt i Adana och Antalya, liksom längs Medelhavets och Egeiska havets kuster samt de kurdiska områdena i sydöstra Turkiet. Han har försvagats.

Ändå kan inte detta fulspel dölja att en betydande del av Turkiets befolkning är Erdogan trogen. Därför ställs nu den bryska frågan:

Varför vill så många ha en diktator? Och varför vill stora delar av det turkiska samhälle som har blomstrat ekonomiskt under en pluralistisk parlamentarisk demokrati ha ett enväldigt styre av en hämndlysten man som oavbrutet går i strid med det demokratiska väst?

Detta förbryllar många i västvärlden. Exempelvis har den inflytelserika amerikanska veckotidningen The National Interest ställt frågan varför så många har velat underkasta sig en stark ledare av det slaget.

Recep Tayyip Erdogan och hans fru Emine Erdogan efter folkomröstningen.Foto: DEPO PHOTOS/ABACA

Jämför Turkiet med Nazityskland

Tidningen svarar med en jämförelse med Nazityskland. Man påminner om att den tyske filosofen Erich Fromm i "Flykten från friheten" (1941, på svenska 1945) varnade för att när människor i fria samhällen känner sig isolerade och oroliga är de ofta villiga att byta bort delar av friheten mot en stabil känsla av tillhörighet. 

Tidningen skriver att Erdogan visserligen är “ljusår från att vara en Hitler”, men att Turkiet på sistone har skakats av oro efter ett dussin större terroristattacker. Lägg därtill hoten från IS och rebelliska kurder, kriget i Syrien och förra årets kuppförsök. Det anses förklara Erdogans popularitet.

Foto: (C) BETTMANN/CORBIS

Erdogans likhet med Hitler

Jämförelsen med Nazityskland är en referens för att förstå dagens Turkiet, och det blir oundvikligt att leta efter gemensamma drag hos envåldshärskarna. Hitler porträtteras som en skicklig talare och skådespelare i Volker Ullrichs bok "Hitler: Ascent, 1889-1939" från förra året, där det också beskrivs hur han – även om hans ämnesval var begränsat – attraherade fler och fler genom att upprepa mantralika fraser i sina tal präglade av "anklagelser, hämndlystnad och framtidslöften". 

Hitlers propaganda riktade sig till massornas känslor i stället för förnuft. Han framställde sig själv i messianska termer då han lovade att leda Tyskland till en ny era av nationell storhet och hänvisade ofta till landets gyllene förflutna.

När jag stötte på Michiko Kakutanis recension av Volker Ullrichs bok i New York Times i höstas kändes det som om jag läste en essä om Erdogan. Denne har också en obestridlig kraft som talare. Som en retorisk mästare har han anpassat sina tal så att de har tilltalat Turkiets lägre medelklass, konservativa nationalister, etniska chauvinister och fromt religiösa.

Han har spelat på ett upplevt mindervärdeskomplex hos landets ekonomiskt, politiskt, socialt och kulturellt utarmade massor och har lovat att återuppväcka det ottomanska rikets imperialistiska prakt till en ny era av nationell storhet.

Erdogan mobiliserar diasporan

För att uppnå detta blev han tvungen att attackera andra. Inom landet anklagar han så kallade förrädare och agenter som påstås tjäna utländska intressen, vilket skärper motsättningarna i Turkiet till hans egen fördel. För att piska fram konservativa och nationalistiska känslor hos det turkiska folket behövdes även en syndabock utanför landets gränser – och där fanns ju EU nära till hands.

Historien visar att människor inte är immuna. Om vi tänker på att det i Bachs och Beethovens land, i Goethes, Hegels, Kants och Marx land, kunde dyka upp en gaphals som tog makten förstår vi bättre fenomenet Erdogans framgångar i Turkiet under 2010-talet.

Så har Erdogan mobiliserat sin huvudsakliga tillgång: turkar både i landet och utanför det, särskilt dem i den europeiska diasporan. Stödet för honom i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Österrike har legat på mellan 60 och 70 procent. I de salvor han har avfyrat mot Europa via det valövervakande OSSE har han hotat med att "vi kan också folkomrösta om Europa" och därmed avsluta Turkiets resa mot ett EU som redan är chockat av brexit och interna konflikter.

Erdogan har också uppmuntrats av Donald Trump som ringde och gratulerade honom och menade att de bägge hade "mycket att göra tillsammans i framtiden".

Den nära framtiden ser bister ut för många i Turkiet och Europa. I dagens läge får demokrater över hela världen försöka behålla tron på den andra hälften av Turkiet och rikta in sig på att stå emot tyranniet och enväldet.

 

Cengiz Candar

Cengiz Candar är journalist och Mellanösternexpert från Turkiet. Han är gästforskare vid Stockholms universitet.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag