Ensambarn. Kevin i "Ensam hemma" inser att han saknar sin familj först när de är borta.Ensambarn. Kevin i "Ensam hemma" inser att han saknar sin familj först när de är borta.
Ensambarn. Kevin i "Ensam hemma" inser att han saknar sin familj först när de är borta.
Dysfunktionellt. I "Tomten är far till alla barnen" bubblar olösta familjekonflikter upp till ytan under julhelgen. Foto: Åke OttossonDysfunktionellt. I "Tomten är far till alla barnen" bubblar olösta familjekonflikter upp till ytan under julhelgen. Foto: Åke Ottosson
Dysfunktionellt. I "Tomten är far till alla barnen" bubblar olösta familjekonflikter upp till ytan under julhelgen. Foto: Åke Ottosson
"Sunes jul.""Sunes jul."
"Sunes jul."

Ensam hemma

Publicerad

Att fira jul med familjen är en självklarhet för många, oavsett om relationerna är komplicerade.

Elin Grelsson Almestad frågar sig om det inte är dags att öppna dörren för andra typer av julfiranden.

"Pluras jul" står på i bakgrunden, som sällskap. Tv-programmet är småtrevligt som vanligt, med artister som samlas kring mat och gitarrer och är låtsasspontana och lagom berusade inför kamerorna tillsammans. Jag hör att de pratar om julfiranden. "Ett julfirande utan barn är ganska patetiskt och meningslöst", konstaterar Måns Herngren.

Jag hajar till av det drastiska uttalandet, som kategoriskt dömt ut en stor andel singelhushåll, frivilligt eller ofrivilligt barnlösa och andra vars julfiranden inte utgår ifrån barnen. Ändå förstår jag precis vad Herngren menar. Jag ser bilden framför mig. Familjen, de tindrande ögonen, julgranen, de stolta föräldrarna, gåvorna och glädjen. Sådär som julen ska se ut.

"Men du har väl en bra relation till din familj?"

Nästan varje gång som jag nämner att jag firar julhelgen hemma i min lägenhet, med partner och vänner, ställs motfrågan. Att fira jul utan sin biologiska familj; föräldrar, syskon och släktingar, utan att själv ha några barn är ett tecken på att något är allvarligt fel. Här måste det finnas en djupare konflikt. Att välja en annan form av firande, trots att relationen till familjen är kärleksfull och hyfsat okomplicerad, är helt enkelt inte riktigt normalt.

För ingen tid på året blir våra blodsband så viktiga som under julen. Familjen är den självklara utgångspunkten för firandet, oavsett hur ofta familjemedlemmarna annars träffas och oberoende av hur relationerna till dem ser ut.

Den enda möjliga ursäkten till frånvaro är ett stabilt kärleksförhållande, gemensamma barn, kanske ett par svärföräldrar att träffa.

 

Familjejulen är dock långt ifrån okomplicerad. Statistiken kring skilsmässotalen höjs efter julhelgerna. Antalet misshandelsfall inom familjen blir fler under helger och ledighet. Inför varje jul påpekas ojämställda förhållanden kring vem i hemmet som sliter med matlagning, städning, julklappsinköp och pynt och projektleder hela firandet för att uppnå den önskade julefriden för resten av familjen.

I samtida populärkultur vimlar det av kraschade och dramatiska julhelger. Avståndet mellan förväntningarna på den fulländade familjehögtiden och den krassa realiteten är en utmärkt grund för en dramatisk vändning eller komisk vinkling.

Jonas Gardells pjäs "Mormor gråter" visar en familj som smärtsamt försöker hålla ihop firandet, fastän alla vantrivs. I svenska komedifilmer som "Ogifta par", "Adam och Eva" och inte minst "Tomten är far till alla barnen" blir julen den scen där olösta konflikter och ickefungerande relationer når en brytpunkt och allt hamnar i ljuset. I "Bridget Jones dagbok" tvingas huvudpersonen till släktens julfirande, med en tafsande farbror och äldre, kvinnliga släktingar som oupphörligt påpekar stigmat i att hon har nått 30 och fortfarande är singel.

Också i barnkulturen är familjejulen oftast misslyckad. I 1990-talsfilmen "Ensam hemma" är barnet Kevin försummad i släktens stora julförberedelser. När familjen glömmer honom kvar i stressen på väg till julresan är det för honom inledningsvis en befrielse. Sensmoralen må vara att du saknar din familj när de väl är borta, men de minnesvärda scenerna består snarare av Kevins euforiska lycka i att kunna göra vad han vill.

I julkalenderklassikern "Sunes jul" är varje avsnitt en ambition som går snett. Knäcksmeten hamnar på golvet och granen stjäls på privat mark medan mamma frustrerat röker under köksfläkten.

När familjejulen ska skildras ur ett barnperspektiv är det med andra ord långt ifrån självklart att det är en lycklig eller perfekt sådan, fastän julen kan betraktas som meningslös utan ungars närvaro.

För även om julhelgen är så fokuserad på barn är det få firanden som sker på barns villkor. Det handlar om allt från tvånget att klä sig i obekväma finkläder och äta lutfisk till vilt grälande föräldrar och redlöst supande släktingar.

 

I höstas utkom antologin "Ingens mamma", där tolv barnfria kvinnor berättar om omgivningens och samhällets reaktioner på en kvinna som väljer bort barn. Men antologin är också är ett ifrågasättande av vad en familj egentligen är. Själva ordet "familjebildning" används vanligtvis kring alstrandet av egna, biologiska barn. Men de flesta barnfria - eller för den delen föräldralösa - skulle knappast säga att de var utan familj. Antologin är en skarp kritik mot vår besatthet av blodsband och genetik.

För det är märkligt att ordet "familj" inte tillåter fler variationer i ett land med hög utflyttning till stor- och universitetsstäder.

Ett land där barn förväntas bli självständiga relativt tidigt, flytta hemifrån efter gymnasiet och där äldre tas om hand genom det offentliga. Ett samhälle som i många decennier haft sin grund i den kollektiva omsorgen, snarare än i familjens, har haft alla praktiska möjligheter att börja se familj som det som det borde vara: de människor som står en närmast.

Men under julhelgen glöms de där människorna bort. Hela den brokiga skara av vänner och bekanta som vi möter mer eller mindre ofta får stå tillbaka när vi ska gottgöra familjen. Nu stressar vi i väg till mamman eller farmodern på vårdhemmet som vi vet att vi träffar alldeles för sällan. Vi skänker presenter till kusiner och mostrar som vi ser någon gång per år, har överseende med plumpa kommentarer från en avlägsen farbror och låter julklappskostnaderna skena i väg.

Det borde inte vara så svårt att öppna upp julens stängda familjedörrar för nya människor. Kanske bjuda in den äldre grannen som saknar släktingar eller den nyskilda vännen vars barn firar med den före detta partnern. Eller ringa till släkten och lämna återbud, "vi ses i påsk i stället".

Måns Herngren, du är välkommen till mig på ett barnfritt och garanterat meningsfullt julfirande. Om du vill.

 

Elin Grelsson Almestad är författare och kritiker, bland annat i Göteborgs-Posten och Helsingborgs Dagblad. Med denna artikel inleder hon sitt medarbetarskap i Expressen kultur.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag