Tänk vad roligt om jag kunde säga om oss svenska barnboksförfattare: Vi är en brokig skara, några rutiga, några vita med blå prickar, några svarta med flätor. Men så ser det inte ut i den värld som jag har rört mig i de senaste sjutton åren. Jag själv och mina kolleger och så gott som alla andra i branschen för den delen är en samling blekt skära individer. Man kan med fog påstå att vi är en smula enögda.

Och när vi gestaltar barn med mörk hud på samma villkor som vi gestaltar barn med ljus hud är vi medvetna om att det är viktigt och fortfarande rätt modernt. Självklart undviker vi att använda den karikerande stil som fanns i barnböcker från 1800-talet och framåt. Där fick bara de skära karaktärerna vara komplexa, karaktärer med mörk hud framställdes som schabloner. Att beakta detta anser inte jag är ett uttryck av ängslighet utan av respekt. Det duger inte att återanvända gamla rasistiska karikatyrer och tro att man lämnar ett bidrag till tolerans.

Den debatt som förs runt filmen Liten skär och alla små brokiga handlar för min del framför allt om aningslöshet. Vi har varit förskonade från de allra vidrigaste uttrycken för rasism i vårt land. Men hur kul och stark Lilla hjärtat än är i filmen, försvarar inte det att hon ser ut att vara återanvänd från gamla skämmiga barnböcker.

Golliwogg- och pickaninnyfigurer får inte hållas vid liv. Punkt.

Eva Susso

kulturen@expressen.se

Eva Susso är författare för barn och unga. Hon kom redan 1995 med en bilderbok som hade en svart flicka, Rita, i huvudrollen.