Richard Jomshof, Sverigedemokraterna. Foto: Mikael Sjöberg
Richard Jomshof, Sverigedemokraterna. Foto: Mikael Sjöberg

En udda fågel bland Sverigedemokraterna

Publicerad

Richard Jomshof är gymnasieläraren och syntharen som blev partisekreterare i ett av Europas snabbast växande rasistiska partier.

Jens Liljestrand mötte honom på Livrustkammaren för ett samtal om islam, semlor och "Game of thrones".

– Jag saknar läraryrket, konstaterar Richard Jomshof. Att få fördjupa sig i ett ämne man är fascinerad av, och sedan undervisa om det och diskutera det i klassrummet, det var oerhört givande. Och klassrumssituationen passade mig. Det är svårt att sätta fingret på varför, men jag tror att personlighet är viktigt för att vara en bra lärare.

Det är en blåsig februaridag i Gamla stan när jag träffar Richard Jomshof, Sverigedemokraternas partisekreterare. Tillsammans med Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson bildade de "de fyras gäng" på slutet av 1990-talet i Lund, den kvartett som sedan dess har utgjort kärnan i saneringen av partiet, från uniformer, nazism och kriminalitet till kostymer, socialkonservatism och "sverigevänlighet". Och som en bit in i april ska resultera i en avgörande konfrontation med ungdomsförbundet, vars ledarduo Gustav Kasselstrand och William Hahne i skrivande stund är på väg att kastas ut ur partiet.

Gustav Kasselstrand och William Hahne från Sverigedemokraternas ungdomsförbund.Foto: Emil Nordin

Men det finns skillnader mellan Jomshof och de övriga i "de fyras gäng". Han är född 1969, alltså betydligt äldre än de övriga, som är födda under andra halvan av 1970-talet. Till skillnad från dem hade han ett vanligt yrke, som lärare, innan han gick in i politiken. Han har ett livligt musikintresse; länge kombinerade han sin politiska karriär med rollen som keyboardist i synthpopgruppen Elegant machinery.

Är det därför Jomshof gör mig så nyfiken? Att jag tycker att jag borde kunna förstå honom? En utbildad SO-lärare och gammal synthare, den där snälla, allmänbildade, lite nördiga typen jag alltid har känt mig trygg med?

 

Till saken hör också att han numera bor med sin familj i Karlskrona, staden där jag själv växte upp. Ett av de många lärarjobb han blivit av med var ett vikariat på Chapmanskolan, gymnasieskolan där jag själv tog studenten.

Att Jomshof kickats eller nobbats genom hela sin karriär som lärare, trots att ingen har påvisat att hans politiska åsikter påverkat undervisningen (tvärtom sägs han ha varit "extremt populär" bland eleverna), har gjort honom till en av den sverigedemokratiska rörelsens martyrer.

Vi möts på Lejonbacken, utanför Stockholms slott. Mitt förslag var att göra intervjun inne på Livrustkammaren, kanske för att få inspiration till ett samtal om svensk historia och nutid. Men väl inne bland glasmontrarna hamnar vi direkt i politiken.

Richard Jomshof

 Richard Jomshof, 45, är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna sedan 2010. 

 Från februari 2015 innehar han också posten som partisekreterare.

 Han har tidigare arbetat som gymnasielärare i samhällskunskap, historia, geografi och psykologi.

Varför tycker du så illa om islam?

– Mycket av den jag är i dag växte fram när jag pluggade i Lund, säger Jomshof. Det var först där jag fick ett djupare intresse för vissa frågor, läste både Nya testamentet och Koranen, om än inte från pärm till pärm.

– Jag har själv aldrig haft någon gudstro. För mig är religion det samma som ideologi, och måste kunna värderas och jämföras på samma sätt som vi kan jämföra socialism och liberalism. Och i islam finns så mycket som är människofientligt. Det är en ideologi som vill styra över allt i ett samhälle, som inte skiljer på det andliga och det världsliga.

– För mig är också grundaren av en religion viktig. Vad gäller kristendomen kan jag tycka att den historiska personen Jesus framstår som sympatisk, ett slags tidig hippie som spred ett kärleksbudskap. Men det jag kunnat läsa mig till om Muhammed är att han förde krig, massavrättade fångar, stal… Visst, han var säkert ett barn av sin tid. Det gör mig provocerad när han beskrivs som en förebild, en perfekt människa. Islam skulle behöva gå igenom upplysningens stålbad. Den muslimska världen måste sekulariseras.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gjorde nyss comeback i tv-programmet "Skavlan".Foto: Suvad Mrkonjic

Men det du kallar för den muslimska världen omfattar en och en halv miljard människor, utspridda i inbördes olika länder som Indonesien, Bangladesh, delar av Balkan, Malaysia, Indien … Det finns ju muslimer som är helt sekulariserade och som kommer hit? Ändå beskriver du genomgående muslimer som ett problem, oavsett deras inställning till islam?

– Visst finns det stora grupper i den muslimska världen som bara vill vara vanliga människor, medger Jomshof, men fortsätter sedan att generalisera:

– Tittar du på hur imamer uttrycker sig i västvärlden och i den muslimska världen på bästa tv-tid är det ganska otäckt. Sverige behöver mer vetenskap, mer fria tankar. Problemet är ändå att det mönster som framträder i Europa är väldigt oroväckande, med områden där kanske 60 procent av befolkningen gillar IS och är för sharia-lagar. Vår västvärld brottas med enorma problem. Vad händer om det här samhällsexperimentet som socialister och liberaler iscensatt bara får fortsätta?

Det här, lär jag mig snabbt, är Jomshofs sätt att tänka. Det är aldrig enskilda individer, bara statistik, trender, mönster. Jag frågar om hur han ser på terrorattacken i Köpenhamn och efter att först konstatera att det som hänt är fruktansvärt, går han över till sitt vanliga ämne.

– Man behöver inte vara raketforskare för att förstå problemet här. Det räcker med att 30 procent av den muslimska gruppen har de här åsikterna för att skapa totalt kaos. Vi har byggt ett av världens mest välfungerande samhällen, och jag ser nu en framtid där det totalt raseras!

Richard Jomshof ser Anders Behring Breivik som en nazist som drevs av en perverterad nationalism.Foto: Alexander Widding / Demotix

Men hur ser du då på den värsta terroristen och massmördaren i modern tid i Norden, Anders Behring Breivik?

– Om jag förstår rätt var han nazist och drevs av en perverterad nationalism, extrem darwinism, imperialism … Skillnaden mellan en sådan person och islamister är att den förstnämnda gruppen tack och lov är ganska begränsad idag. Jag har svårt att tänka mig en framtid där en stor grupp nazister skulle kunna ta makten. Det är så pass få människor som dras till den sortens tankegods.

– Enskilda individer kan alltid ställa till med kaos, men en kristen galning som begår en våldshandling får inte stöd för det i Nya testamentet eller Jesu handlingar. Men IS gör idag precis vad Muhammed gjorde: för krig, tar slavar, skär halsen av sina fångar!

 

Du har sagt att islam är ett större problem än nazismen var, hur menar du då?

– Att vi är vaccinerade mot nazism, jag har svårt att se den få fotfäste i vår tid, det skulle aldrig kunna hända igen på det sättet. Men så länge du har en muslimsk värld som inte gör upp med sin egen historia …

Jo, men exakt på vilket sätt är islam ett större hot än vad Hitler var?

– Den nazistiska världsbilden gick att ifrågasätta och slå sönder. Men en ideologi baserad på en gudstro, att muslimska fanatiker tror att de kommer till en bättre värld efter det här livet om de utför vissa handlingar … det går inte att rationellt motbevisa på samma sätt som nazism och kommunism.

Men när du uttrycker rädsla för att sharialagar införs i Sverige, hur tänker du att det skulle gå till? Rent konkret? Genom riksdagsbeslut?

Återigen glider Jomshof undan och sätter på autopiloten: islam, islam, islam.

– Invandringen i Sverige har skapat problem som är extremt svåra att lösa! Och jag förstår inte hur man kan vara så korkad att man tror att lösningen ligger i att ta in tiotusentals fler personer från den här delen av världen, utan jobb, går i skolor där ingen pratar svenska, det kommer aldrig att funka. Islam har ingenting att tillföra svensk kultur, åtminstone inte så som det ser ut idag.

Mattias Karlsson utgör tillsammans med Jimme Åkesson, Björn Söder och Jomshof "de fyras gäng" i Sverigedemokraterna.Foto: Jonte Wentzel

När Richard Jomshof som nästan 30-årig gick med i Sverigedemokraterna hade han tre förbehåll: partiets krav på att återinföra dödsstraffet, den så kallade ”70-regeln”, som innebar att alla som invandrat till Sverige efter 1970 skulle utvisas, samt kravet på att förbjuda utomeuropeisk adoption.

– Det sista var viktigt eftersom svenskhet för mig inte bara är etnicitet utan religion, språk, tankevärld, hur du lever … I min värld är du svensk även om du har kommit hit som adopterad.

Du säger ”etnicitet”. Vad menar du med det och varför är det viktigt?

– Det är viktigt så till vida att det är en av många byggstenar. Om du skulle ta tio miljoner människor från en annan del av världen och flytta dem till Sverige, skulle de vara svenskar då? Nej. Etnicitet spelar roll eftersom det är bra att man känner igen varandra, att man känner att ”det här är en människa som står mig nära”.

Känner du inte så med mörka människor?

– Klart jag gör. jag bara pratar generellt, att det är en av många byggstenar

Hur viktigt är rasbegreppet för dig?

– Inte alls, jag tycker inte man ska prata ras.

Men... varför gör du det i så fall?

– ”Ras” [Jomshof gör citationstecken med fingrarna] är inte relevant, men det är bra att folk rent allmänt känner igen sig i varandra, det handlar också om hur man beter sig, tar varandra i hand och hälsar, respekterar varandra. Sen är jag extremt kritisk till dem som pratar etnicitet som hudfärg och yttre attribut, till exempel när man i mångfaldsprogram på arbetsmarknaden väljer kandidater efter hudfärg, det är ren och skär rasism!

 

Vi sitter nere i dunklet under Stockholms slott. Omkring oss springer skolklasser på besök i Livrustkammaren, blonda barn, mörkhyade barn, i jeans eller mjukisbyxor, på upptäcktsfärd bland de gamla rustningarna och prinsessklänningarna. Att faktiskt sitta här och prata om ras känns djupt olustigt, men Jomshof verkar oberörd. För honom är den här diskussionen vardagsmat.

Vi kommer in på antisemitismen och det växande hotet mot den judiska gruppen i Sverige, något som verkar göra honom genuint bekymrad.

– Antisemitismen är ett extremt stort problem i dagens Sverige! Jag är ju gammal syntare och träffade som ung en del människor med extrema åsikter åt både vänster och höger, även nazister. Jag var också med i 30 november-marschen i Lund under några år, av ren nyfikenhet. När jag frågade nazister hur de tänkte fick jag till svar att ”judarna är farliga för att de är så duktiga”. Den kommentaren säger allt om antisemitismen, tycker jag.

– Själv är jag extremt pro-israelisk. Jag har insett att nationalistiska partier på högerflanken som dessutom är väldigt kritiska till Israel, nästan alltid har en strömning av antisemitism. Då går det bort för mig.

 

Vi lever ju med judendomen som en etnisk minoritet i Sverige idag, med synagogor, rabbiner, barn som går i judiska skolor. Är det ett problem?

– Nej, jag har aldrig sett det som ett problem eftersom den judiska gruppen är så pass liten.

Så hur många judar är det önskvärt att det bor i Sverige?

– Jag tycker nästan att den frågan är oförskämd, säger Jomshof kallt.

Men det är ju du själv som säger att minoritetens storlek spelar roll?

– Jag har inga problem med den judiska minoriteten. Hade vi bara haft 20 000 muslimer här hade jag antagligen inte tyckt det var ett problem heller. Sen värderar jag som sagt religioner olika. Jag tycker att judendomen är en bättre religion än islam.

Richard Jomshof har ett glödande intresse för "Game of thrones"-böckerna.Foto: Supplied By Lmk

Vi går ut i gångarna, tittar på gamla föremål, glänsande plåtrustningar, värjor, dräkten som Gustav III bar när han blev skjuten. Jomshof verkar måttligt intresserad av stormaktstiden, pratar hellre om synthband - Adolphson & Falk, Kraftwerk – eller om sitt glödande intresse för "Game of thrones"-böckerna.

Den lite hårda tonen vi hade för en stund sen försvinner, han blir allt mer avspänd och pratsam, berättar målande om hur Sverigedemokraterna nyligen firade fettisdagen med semlor på kansliet, "Mattias [Karlsson] pratade i en kvart om fastlagsbullens historia, det var jätteintressant!" När vi kommer in på främmande kulturer berättar han om sin fascination för Japan, "ett extremt homogent samhälle med en stark, säregen, häftig kultur."

– Jag är förresten med i svensk-japanska vänskapsförbundet i riksdagen på grund av mitt stora intresse. En kultur som vuxit fram isolerat, ändå mycket där som jag känner igen, annorlunda men nära. Till exempel en ödmjukhet som jag känner igen från Sverige men som börjat försvinna.

 

Hur ser du på utvecklingen i Ryssland?

– Jag har extrema problem med Putin, tycker han är halvgalen. Ser inte att Ryssland skulle ha rätt till någon del av Ukraina, då får man väl sätta sig vid förhandlingsbordet. Jag är rädd för en eskalering, till exempel till Baltikum. Här är jag kanske påverkad av mitt eget finska ursprung, tankar om hur Ryssland har behandlat Finland. Men man ska inte förkasta allt ryskt – jag älskar Tolstoj och Dostojevskij! – utan det är ledningen som är problemet.

Hur ser du på exempelvis Jobbik i Ungern, som stöder Putin?

– Jag förstår inte varför så många högerextremistiska partier i Europa stöder Putin, det förvånar mig. Jobbik är väldigt problematiska, jag kan inte riktigt förstå hur de blivit så stora. Regeringen i Ungern driver en nationalistisk politik som borde vara tillräcklig för människor i vår del av världen, så jag förstår inte var Jobbik hittar sin näring? Det är samma sak med Gyllene gryning i Grekland, som också smutsar ner den sunda nationalismen.

Det finns ju också rasistiska partier i Sverige som tycker att ni i SD har blivit för mesiga.

– Jag tycker personligen att det är väldigt bra att det kommer fram den sortens partier, så länge de är små och marginaliserade. Människor som inte har hos oss att göra, som inte delar våra grundläggande värderingar, kan söka sig dit. Så slipper vi dem hos oss.

Vad tycker du bäst om i svensk kultur?

– Som tonåring var man väl mer fascinerad av gamla rustningar, svärd och krig och sånt. Idag är det demokratin, vissa av våra högtider, jämställdhet, välfärd, allt det som är hotat nu ...

"Det enda som blivit bättre i Sverige under de senaste 30 åren är musiklivet."Foto: Mikael Sjöberg

Jomshof glider över till en välbekant retorik om politiska partier som "vill ha totalt öppna gränser och förbjuda vissa högtider för att människor känner sig kränkta", återigen försöker jag få honom att konkretisera och återigen misslyckas jag.

– Jag tror på evolution, men inte på revolution, säger han i stället. Och det finns revolutionära drag i det som sker när en självutnämnd elit vill slänga på det svenska samhället en massinvandring som det saknas folkligt stöd för.

Något som ofta slår mig med er Sverigedemokrater är att ni kallar er Sverigevänner, men er bild av dagens Sverige är för det mesta väldigt dyster. Själv tycker jag att Sverige har haft en fantastisk utveckling de senaste 10-20 åren.

– Sverige är fortfarande ett bra land, tack vare att vi haft en väldigt stabil grund att stå på. Det började gå åt fel håll i mitten av 1970-talet när man bestämde sig för att gå från arbetskraftsinvandring till ett mångkulturellt samhälle, helt över huvudet på svenska folket. Det är extremt naivt att tro på att människor skulle kunna leva sida vid sida i lyckliga små öar. Det finns väl ingen vettig människa som tycker att Malmö är en bättre i dag än för 30 år sen, med kriminalitet, fattigdom och våldtäkter?

– Visst, vi har fortfarande en ganska bra sjukvård och skolväsende, men om 20 år är jag övertygad om att allt kommer vara mycket sämre, en urholkad välfärd, stora grupper utanför samhället som begår fruktansvärda handlingar.

Men menar du verkligen att ingenting har blivit bättre i Sverige på 30 år?

Den nördige gymnasieläraren tittar fram under synthluggen och ler.

– Jo ... musiklivet!

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida