Malena Ernman kommer inte in på scenen osminkad och klädd som en man. Hen är redan där när publiken kommer in. Tillsammans med sin man och sina barn till på köpet. Den här konserten gör egentligen alla fel. Och därför känns den rätt.

Någon viskar bakom mig att Malena såg så tjusig ut på affischen. Där ligger hon med håret utslaget och ler inbjudande på sidenkuddar. Nej, förresten, det är inga kuddar, det är hårda trälådor. Och nu står hon där som snygg karl i lång kaftan och försöker imponera på sopranen Cathrine Setterberg.

Ernman behöver inte leva upp till rollen av vacker kvinna som sjunger fint. Hon behöver inte behaga. Hon kan göra vad hon vill. Och det hon för tillfället vill är att skala bort den superkvinnliga operasångerskan och sjunga queer-repertoar av Händel med Maria Lindals ReBaroque och sin man SvanteThunberg deklamerandes ur Romeo och Julia. Och Mona Andersson med Hamlet-monologen. Allt utan regissör. De gör det själva. Och det kan ju vara ett statement i tiden. I bland far det i väg alldeles väldigt (sluta lysa med den där lampan!). Men för det mesta är En operaföreställning en rörande, lekfullt inramad, äkta och älskvärd kavalkad av underbara arior. För sist men inte minst så är detta gjort med superkänsliga händer på Händel.

FOTNOT: En operaföreställning spelas i Malmö 14/4, Göteborg 24/4, Dalhalla 7 och 8/7.