Någon av de där evolutionära biologisterna skulle säkert säga att det hela handlar om att människan är en del av schimpansfamiljen. Bland schimpanserna är det nämligen så att flockens territorium upprätthålls av hanarna. När schimpanshonorna blir könsmogna lämnar de flocken och skaffar ungar med en hane från en annan flock, av vilken de nu blir en del.
Detta system sägs upprätthålla genetisk mångfald, bygger på att flockens ledare alltid är man och går även under benämningen patriarkat.
Systemet rådde tills alldeles nyligen i det svenska kungahuset, men en grundlagsändring från Torekov har gjort att flocken i dag hotas av en inte bara gymmad utan rentav gymägande hane från Ockelbo.
Denne Westling försöker lägga beslag på den äldsta könsmogna honan och därigenom sätta sin egen framtida avkomma på tronen. ”Den svenska kronan ska nu övergå till ätten Westling”, säger Jan Guillou till hälften skadeglatt och till hälften förfärat i dokumentären Hans kungliga höghet Westling som SVT visar i kväll.
Att ämbeten går i arv är inte förenligt med ett demokratiskt system. Kungamaktens enda legitimitet kommer i dag ur att den är en trofé över demokratins stora seger.
Själva grejen med att hålla den där fåniga familjen inlåst i guldkantat utanförskap är att demokratin därigenom på egna villkor kan visa upp exakt hur ohotad den känner sig. Riksdagen dikterar villkoren för en liten avgränsad grupp som genom att vara ett uttryck för den nationella historien kan representera hela folket.

Själva affärsidén är fortfarande en särskildhet som ligger i generna men i dag handlar det inte om att det blå blodet gör de kungliga mer lämpliga att styra riket, utan bara om att det där blodet kopplar de kungliga direkt till en mörk svensk historia som vi nu har lämnat: deras förfäder förtryckte oss. I dag har vi dem däremot i vår makt.
Det är den blodiga kopplingen bakåt som gör Bernadotterna till något annat än en vanlig kändisfamilj. I dag när de saknar makt är de en symbol för demokratin genom att vara just odemokratiska. En symbol för att det odemokratiska finns, men att det är maktlöst: besegrat.
Om kungahuset slutar ägna sig åt patriarkal blodsmystik slår det undan benen för sig självt. Det går inte att modernisera en institution vars enda poäng är att den är omodern och kronprinsessans kärlek till Daniel från Ockelbo är på sikt ett hot mot monarkin som just därför kanske bör uppmuntras.
För min del kan vi däremot gärna behålla kungahuset ett tag till så länge vi snarast döper om även de socialbidrag som vanligt folk får till apanage.
För övrigt säger jag som Tina Turner: ”Jag erkänner bara en drottning och hennes namn är Jacqueline Kennedy Onassis”.