OSTÄMT. Sociala medier som strävar efter världsdominans missar att för människor genuint bra saker kanske inte går att åstadkomma i så stor skala. Foto: Paul SakumaOSTÄMT. Sociala medier som strävar efter världsdominans missar att för människor genuint bra saker kanske inte går att åstadkomma i så stor skala. Foto: Paul Sakuma
OSTÄMT. Sociala medier som strävar efter världsdominans missar att för människor genuint bra saker kanske inte går att åstadkomma i så stor skala. Foto: Paul Sakuma
Mark Zuckerberg på charmoffensiv i Berlin. Foto: PoolMark Zuckerberg på charmoffensiv i Berlin. Foto: Pool
Mark Zuckerberg på charmoffensiv i Berlin. Foto: Pool
Isobel Hadley-Kamptz. Foto: Cornelia NordströmIsobel Hadley-Kamptz. Foto: Cornelia Nordström
Isobel Hadley-Kamptz. Foto: Cornelia Nordström

En ocivilisation pågår framför ögonen på oss

Publicerad

Våra moraliska kompasser har inte anpassat sig efter de nya gränserna mellan offentligt och privat.

Isobel Hadley-Kamptz ser en marknad för sociala medier designade för det goda i människan.

Ger internet och sociala medier dig glädje? Det är en närmast provocerande fråga i dessa dagar av näthat och Instagramstress, Twitterdrev och nya förslag på lagstiftning för bättre straffrättsligt skydd för den personliga integriteten. Ändå är det en fråga som alla borde ställa sig. Är de här tjänsterna jag använder bra saker i mitt liv?

Svenska Dagbladet har just haft en lång serie om plattformarnas makt och Dagens Nyheter har haft en om näthatet och det ansvar som jätteplattformarna, som Facebook och Youtube, har för att motverka hat och hot.

Björn Wiman påminner allvarsamt om hur Gustav III:s upphävande av den svenska tryckfrihetsförordningen 1772 motiverades med att kränkningen av enskilda måste upphöra. Om inte Facebook tar bort hatet kommer liknande inskränkningar nu, varnar han.

I Tyskland försöker man åtala Facebook för medhjälp till hatbrott, vilket påminner om hur kretsen bakom The Pirate Bay dömdes i Sverige för medhjälp till upphovsrättsbrott för att enbart ha tillhandahållit en teknik som gjorde det möjligt för andra att bryta mot lagen.

I den nya hatbrottsutredningen föreslås också ett utvidgat lagligt ansvar för den som tillhandahåller det som kallas elektroniska anslagstavlor, det vill säga plattformarna.

Tillämpningen av Facebooks regler tycks också tillåta sällsamt vidrig rasism och direkta hot om sexuellt våld samtidigt som nakna statyer censureras. Det är förstås märkligt. Än märkligare tycks det mig dock att människor faktiskt skriver de där våldtäktshoten mot unga artister eller de rasistiska vredesutbrotten, öppet och under eget namn.

 

LÄS OCKSÅ: Facebook har kapat det offentliga samtalet

 

Det är en ocivilisation som händer inför våra ögon, och där den tidigare tesen att det skulle vara anonymitetens fel motbevisas gång på gång. Många människor har inga problem med att stå öppet för de mest frånstötande yttranden.

Här finns en toxisk kombination av kränkta privilegier, upplevelsen av underifrånskap, barnslig glädje inför att bryta mot civilisatoriska tabun och en grundlig oförståelse inför skillnaden mellan att snacka skit om någon i köket på en fest och att skriva öppet och direkt till personen att hon är en hora och borde dö, eller, som i ett fall nyligen, skriva öppet på Twitter om hur bebisen till en känd högerskribent bör ses som Rosemary's baby, alltså djävulens avkomma.

Gränsen mellan privat och offentligt har förskjutits, men våra normer och personliga moraliska kompasser har inte anpassats i samma takt.

I ropen på att plattformarna ska hantera det här missar man dock en viktig aspekt, som återknyter till frågan i början. Visst skulle de kunna anställa moderatorer och uppdatera sina riktlinjer och vara bättre på att rensa bort hatet - men hur kommer det sig att det finns så få sociala medier som i sin själva konstruktion uppmuntrar till ett trevligt beteende, sociala medier som skulle ge oss glädje och genuin tillfredsställelse.

De fanns förut, på det gamla internet, små forum och irc-kanaler där folk uppförde sig väl, helt enkelt för att normen där var att man skulle göra det. Trots att de flesta var anonyma. Allt var förstås inte trivsamt på den tiden heller, i den anarkistiska nihilismen spreds bilder på dödas ansikten och vissa såg filmer på brinnande kattungar som grunden för yttrandefriheten, men basen för normsystemen var mänskliga värderingar och gemenskaper.

 

LÄS OCKSÅ: Det bidde inte ens en tumme hos Facebook

 

Algoritmerna på Facebook i dag främjar det sensationalistiska, det som gillas av flest och som ger flest interaktioner, bra eller dåliga. Twitter meddelade nyligen att de tänker följa efter, hittills har de som bas haft kronologiska flöden.

Den här modellen gör att vi primärt konfronteras med både drastiska uttalanden och svartvita påhopp och fåfänga bilder och uppvisade låtsasperfekta livsstilar. Precis som man i de traditionella mediernas klickokrati sammanblandat "bra" med "mest delat", är detta dock inte nödvändigtvis det innehåll som ger oss som användare mest nytta eller glädje.

Det som alla plattformsutvecklare i teknikvärlden eftersträvar är också att vara störst, eftersom den som är nummer ett får oerhörda monopolfördelar, medan plats två och neråt knappt klarar sig. Man ska finnas i hela världen, ha maximalt antal användare.

Men kanske är det så att genuint bra saker för människor inte går att skala på det sättet i breda tjänster? Kanske går inte vår moral att anpassa för att tala med alla människor i hela världen samtidigt, utan personliga kopplingar, ansvarsutkrävande eller gemensamma grundläggande normsystem.

 

Ett tecken på det, ute på marknaden, är att unga just nu verkar välja bort de breda öppna sociala medierna till förmån för sådana där man kanske bara pratar med fem kompisar i en egen liten kanal.

Redan för flera år sedan hörde jag unga nätanvändare berätta om hur de hade två Instagramkonton, ett öppet, där man bara lade ut snyggbilder och tillrättalagd perfektion, och ett privat för de närmaste vännerna, där de speglade verkligheten.

Twitter har hamnat i ett intressant mellanläge, där vansinnet och vreden fått allt fler att helt hoppa av, samtidigt som många användare mer eller mindre medvetet prioriterar upp det som ger glädje och bara blockar alla galningar och rasister.

Jag tror verkligen att det finns ett frö till en ny marknad här. En social tjänst som stimulerar det goda i oss alla, det som söker sanning och gemenskap och genuin tillfredsställelse. Jag säger inte att det är hela människan, men det är faktiskt en minst lika viktig del som den delen som skriver öppna våldtäktshot till tonårstjejer eller toppolitiker.

Synd bara att ett Uber för mänsklig trevlighet låter som kristen science fiction.

 

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Isobel Hadley-Kamptz
Isobel Hadley-Kamptz

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag