Anders Behring Breivik. Foto: Scanpix, Norge Foto: Scanpix Norway
Anders Behring Breivik. Foto: Scanpix, Norge Foto: Scanpix Norway

En massmördare för mycket

Publicerad

Jesper Högström har fått nog av Behring Breivik i kulturdebatten.

I sin memoarbok från 60-talets vänsterrörelse, Vi som visste allt, berättar Håkan Arvidsson om den amerikanska aktivisten Bernadine Dohrn som hyllar Charles Manson. Manson gjorde ju trots allt allvar av det klasshat som somliga människor både då och nu tyckte var en bra grej.

Fast de flesta som tycker så – Göran Greider, föreningen som arrangerar bussafaris till Saltsjöbaden och så vidare – skulle förmodligen säga att det är en avgörande skillnad på ideologi och praktik. På att "hata dom rika" i teorin och att massakrera verkliga hög­inkomsttagare (eller "grisar", som Manson, inspirerad av den fromme Beatlesmedlemmen George Harrisons låt "Piggies", föredrog att kalla dem.)

Och det kan kanske stämma. Men det borde i sådana fall leda till slutsatsen att man ska vara ganska försiktig med att fördela skuld för vad ensamma vett­villingar hittar på, vilka teorier de sedan väljer att åberopa sig på. Vilket nu inte har hindrat att Anders Behring Breivik har kallats in i svensk kultur­debatt ett par gånger på sistone, av uppenbart guilt-by-association-framkallande skäl. Först var det Åsa Linderborg som försökte nita Bengt Ohlsson i kulturvänsterdebatten genom att försöka associera honom till Breivik (via den andre ökände massmordförespråkaren, Göran Hägglund). Sedan var det Maria Sveland som ville koppla ihop Karl Ove Knausgård med Breivik eftersom det på ett par ställen i andra delen av Knausgårds Min Kamp framförs åsikter som Sveland finner antifeministiska.

Ingen av dem nämner den enda konstnärliga inspirationskälla Breivik faktiskt åberopade, Lars von Triers film Dogville, men von Trier kanske är för erkänd avantgardist för att tricket ska kunna användas på honom? (Är det förresten någon som minns vilken kollektiv nervositet som omgav Lars Noréns eventuella skuld i Malexanderhistorien?)

 

Det finns sannerligen – som fallet Bernadine Dohrn visar – all anledning att vara försiktig med att demonisera folkgrupper och beskriva dem i generaliserande och dehumaniserande termer. Lika stor anledning att vara försiktig att beskylla hela kollektiv för vad enskilda våldsverkare hittar på i deras namn (som vi har varit igenom en miljon gånger i frågan om islam och den radikala islamismen.) Och slutligen att inse skillnaden mellan litteratur och kultur­debattens alla självrättfärdiga tonfall och retoriska schabloner (en skillnad jag misstänker att just Maria Sveland alltid har haft väldigt svårt att begripa sig på).

Vad gäller svensk kultur­debatt vill jag bara föreslå en enkel grundregel – nästa som nämner Anders Behring Breivik har förlorat.

Martina Montelius
Martina Montelius

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag