Ida Ölmedal, vik biträdande kulturchef på Expressen. Foto: Mareike TimIda Ölmedal, vik biträdande kulturchef på Expressen. Foto: Mareike Tim
Ida Ölmedal, vik biträdande kulturchef på Expressen. Foto: Mareike Tim
Protester mot våldtäkten i Steubenville.Protester mot våldtäkten i Steubenville.
Protester mot våldtäkten i Steubenville.

En "hora" kan inte våldtas

Publicerad

I veckan väcktes åtal mot de tre män som misstänks ha våldtagit en kvinna och sänt det live på Facebook.

Ida Ölmedal skriver om vilka värderingar som får män att skryta om sina övergrepp.

På morgonen får hon ett telefonsamtal från en okänd kvinna:

– Du har blivit våldtagen.

I lägenheten: tre män. En av dem känner hon knappt. En av dem har hon litat på, tyckt om. Rösten i telefonen säger att de två har våldtagit henne. Att den tredje filmade under tiden. Att hon såg utslagen ut. Att kvinnan själv kunnat se det live, på Facebook. Liksom hundratals andra kan ha gjort.

Den tredje mannen, han som tydligen filmat, skrattar. Upprepar, ironiskt, det kvinnan i luren säger, och vad folk skriver om henne på Facebook: Du har blivit våldtagen. 

Fortfarande med kameran på. 

Facebookvåldtäkten liknar lynchning

Man brukar säga att våldtäkt inte handlar om sex, utan om kvinnohat. Men när jag läser förundersökningen om männen i Uppsala, som nu åtalas för våldtäkt, medhjälp till våldtäkt och grovt förtal, tänker jag att "hat" är fel ord. Detta är inte hat. Det är likgiltighet. Ett totalt förnekande av en människas rätt till sin egen kropp, sin egen vilja. 

Själva livesändningen är en del av övergreppet. De måste förvänta sig att tittarna ska bli imponerade. Vilket också vissa blir, även om andra protesterar. 

“Tre mot en hahaha”, skriver en. 

Någon uppmanar: “Filma henne!” 

Det är en form av lynchning – en grupp som gemensamt hetsar varandra att förnedra en människa, som de själva inte längre betraktar som en människa. Avhumaniseringen är en överenskommelse dem emellan.

Våldtäkten i Uppsala påminner om Steubenville

Facebookvåldtäkten i Uppsala påminner om den bestialiska high school-våldtäkten i Steubenville i Ohio 2012: De två 16-åringarna Ma'lik Richmond and Trent Mays, båda stjärnor i skolans fotbollslag, släpar runt en medvetslös tjej, klär av henne och trycker in sina fingrar i hennes underliv. Andra elever fotograferar händelsen och sprider den i sociala medier. Facebook, Twitter, Instagram, Youtube. I kommentarerna uttrycker de sin fascination och njutning över det de bevittnar. De skämtar om att hon är död. 

“De pissade på henne”, jublar en av lagspelarna i en video. “Det är så man vet att hon är död, för de pissade på henne.” 

En annan, som följer händelsen via sociala medier, twittrar: “Vissa människor förtjänar att pissas på”. En av våldtäktsmännen retweetar.

 

LÄS MER: "Sök efter feministisk porr" – Ebba Witt-Brattströms råd till unga tjejer 

 

En riktig våldtäkt

Våldtäkt är ett av de mest avskydda brotten. Även bland andra brottslingar behandlas våldtäktsdömda som paria. Samtidigt kan alltså män och pojkar livedokumentera en våldtäkt, skryta om den och förvänta sig tittarnas beundran.

Hur går det ihop? 

Det är enkelt. De betraktar inte det de gör som en riktig våldtäkt. 

I polisförhören ger männen i Uppsala alla möjliga motstridiga förklaringar. Att de inte minns. Att det aldrig hände. Att det var hon som ville. Att hon "låg som en död fisk, som alla tjejer brukar göra”. Men under själva händelsen verkar det snarare som att de struntar i om hon är med på det. Enligt åklagaren säger mannen som filmar att kvinnan är “en hora” som “ska “knullas”. Hennes vilja spelar ingen roll. 

Den åsikten är inte ett resultat enbart av våldtäktsmännens sjuka hjärnor. Den är ett resultat av ett sjukt samhälle. Av det som man brukar kalla för våldtäktskultur – ett komplex av idéer som rättfärdigar våldtäkter. En vanlig idé är att det bara är vissa kvinnor som kan våldtas. Att kvinnor kan diskvalificera sig från rätten till sin kropp. 

 

LÄS MER: "Flickan och skammen" är en rasande uppgörelse med patriarkatet 

 

"Egen förskyllan"

Enligt medeltida lagstiftning gjorde den som gav sig på en kvinna utomhus efter mörkrets inbrott inte sig skyldig till våldtäkt. Rörelsefriheten har utvidgats, men tankemönstret – att det inte är ett övergrepp om kvinnan överträder vissa gränser – finns kvar. Fram till 2005 var det inte våldtäkt, utan bara sexuellt utnyttjande, om någon tvingade till sig sex av en person som “försatt sig i vanmakt av egen förskyllan”. Alltså exempelvis druckit sig redlös. 

Än idag utgår våldtäktslagstiftningen inte ifrån kvinnans samtycke utan ifrån om hon hade kunnat värja sig. Det finns rimliga argument mot den samtyckeslag som nu förbereds – som att det, sorgligt nog, kan vara lättare att bevisa att ett offer var medvetslöst än att förövaren förstod att denna medvetslösa person inte samtyckte till sex – men man ska vara medveten om att nuvarande lagstiftning fortfarande signalerar denna unkna värdering: Om du hade kunnat värja dig men inte försökte göra det, är det inte våldtäkt. Även om förövaren förstod att du inte ville.

Männen i Uppsala verkar vara övertygade om att de inte gör något fel. De räknar med att publiken ska hålla med dem.

I Steubenville blev så också fallet. Kvinnan utsattes för en smutskastningskampanj. Hon anklagades för att ha förstört för skolans framgångsrika fotbollslag och dödshotades när hon anmälde våldtäkten. 

Men så småningom gav fallet också upphov till en rasande debatt om våldtäktskultur. Det är vad vi också behöver nu.

 

Ida Ölmedal är vik biträdande kulturchef på Expressen.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag