Stefan Ingvarsson minns den demokratiske aristokraten Gore Vidal.
– Låt mig avslöja något om världen för dig, berättade Gore Vidal med sin hesa röst och hällde upp mer bourbon åt mig och min journalistkollega Roger Wilson när vi var i hans hus i italienska Ravello för att intervjua honom.
– Alla som har varit på omslaget av Time magazine känner alla andra som varit på omslaget av Time magazine.
Han visste naturligtvis vad han talade om. Som barnbarn till en sydstatssenator föddes Gore Vidal rakt in i en Washingtonaristokrati som han sedan skildrade i en serie politiska böcker. Budskapet han nötte in var att familjeband och sexuella relationer styr huvudstaden i världens enda kvarvarande supermakt långt mer än vi tror och att finansiella intressen håller i gång många av Amerikas krig.
– Klart att jag tror på konspirationer, sade han. Vad är inte en konspiration?
Som styvbror till Jacqueline Kennedy, avlägsen kusin med Jimmy Carter och nära vän till Eleanor Roosevelt och Hillary Clinton var han en flitig middagsgäst i Vita huset under flera demokratiska administrationer. Med sin retoriska förmåga, bakgrund och uppbackning måste han ha känt sig född till att bli ett av de betydande namnen under amerikansk efterkrigspolitik.
Men 1948 – som 23-åring – gav han så ut The city and the pillar, romanen som för alltid skulle sätta punkt för hans möjligheter som politiker. Det var första gången homosexualitet behandlades som något naturligt och normalt. Man kan säga att den var sin tids Brokeback mountain. Kritiken var högljudd och indignerad och Vidal blev persona non grata i ett decennium.
– Jag har aldrig ångrat det, sa han när vi talade om mottagandet.
– Jag ångrar bara att jag inte tog i dubbelt så mycket.
Tillsammans med den jämnårige och livslånge antagonisten Truman Capote (Capotes Other voices, other rooms kom samma år som The city and the pillar) rullade han egenhändigt i gång den samhällsomvandling i USA som kulminerade med Stonewall-kravallerna 1969 och kom att utmynna i homofrigörelsen.
I dag är de flesta bedömare eniga om den exceptionella betydelse deras böcker hade för uppbrottet från all tidigare skam och allt hysch-hysch.
Paradoxalt nog var det kanske på grund av homofobin och det faktum att han aldrig lyckades bli invald i kongressen som han blev en av de mest betydelsefulla och oberoende kritikerna av amerikansk politik i vår tid.
Kompromisslös i öppenheten kring sina sexuella relationer med män, men på flykt från alla etiketter.
– Gaylitteratur? Vad är det? Två böcker som har sex med varandra?
Om den amerikanska gayrörelsen skulle ha ett Mount Rushmore så skulle Gore Vidal samsas där med Truman Capote, James Baldwin och Allen Ginsberg.
De skulle påminna oss om en tid när fyra homosexuella prosaister kunde vara ledande röster i samtal om demokrati, dödsstraff, medborgarrättsrörelsen och Vietnamkriget. Det känns som en avlägsen tid i dag.
I går meddelades att Gore Vidal avlidit, 86 år gammal. Därmed har samtliga fyra prosaister nu tystnat. Vidal har sedan tidigare en gravplats bokad i Washington mellan sin livslånga partner Howard Austen och ungdomsförälskelsen Jimmie Trimble, den kärlek som The city and the pillar bygger på.
Stefan Ingvarsson
kulturen@expressen.se
Stefan Ingvarsson är översättare och kulturskribent