Läsning är fundamentet för att lära sig. Det bästa sättet att utveckla sitt språk och abstrakta tänkande är att läsa skönlitteratur. När eleverna blir säkra i sin läsning blir det också möjligt för dem att ta till sig läroböcker i teoretiska ämnen, som till exempel geografi och fysik.
Det får stora konsekvenser om rätten att få lära sig läsa ordentligt försummas.
PISA presenterade i december en ny rapport om hur det går för skol-elever i OECD-länderna. Sveriges resultat har sjunkit än mer än tidigare. I matte och NO har svenska elever legat efter sina internationella kompisar under många år. Det nya är att man också har tappat i läsning och läsförståelse, ett område där Sverige tidigare haft en topplacering, men nu har halkat ner på en medelnivå.
Utvecklingen är inte ny. Redan 1995 var Sverige med i ett stort forskningsprojekt som resulterade i "Rapport 115" från Skolverket.
Man undersökte vuxnas förmåga att läsa löpande text och ställde upp fem olika kunskapsnivåer. Nästan 30 procent av den vuxna befolkningen i Sverige klarade inte nivå tre: att kunna dra slutsatser som inte motsvarades av en ordagrann formulering i texten, alltså förmågan att kunna "läsa mellan raderna".
Tvåtredjedelssamhälle i läsning fanns alltså redan då.
I PISA:s läsförståelseprov är det centralt att eleverna just ska kunna läsa mellan raderna. Allt tyder på att det PISA mäter är betydligt vassare än Nationella provet i årskurs 9. Det är inte alltså konstigt att svenska elever dyker.
De allt sämre resultaten har flera orsaker. En är att lärarutbildningen har hållit låg kvalitet och varit ideologiskt styrd. Bland annat fick Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) kritik av riksdagens revisorer för att man utbildade lärare som skulle ta hand om elever i årskurs 1, men som inte hade fått någon utbildning i läsinlärning.
LHS har som många andra lärarutbildningar också varit ett näste för att ideologisera utbildningen: man ska tycka rätt, men det spelar mindre roll om det fungerar i klassrummet.
Man odlar ideologin så hårt att visionen hur skolan borde vara skymmer hur skolan är i verkligheten.
Något som anses fel är att noga följa elevers resultat och bedöma dem, vilket bland annat har resulterat i att läsutvecklingsschemat (LUS) är bannlyst. Trots att schemat är ett utmärkt sätt att hålla rätt på att alla elever hänger med.
En annan anledning är den läsmetodik som har spridits från lärarutbildningen. Viss metodik som lägger all fokus på avkodning i stället för att se läsning som en förståelsestyrd företeelse. Det dominerande i denna lästräning har varit ljudning och teknik. När eleverna väl har "lärt sig läsa" försöker man föra in förståelsen.
Allt för många barn hamnar då, som en logisk konsekvens i mekanisk avläsning utan läsförståelse. Detta missförstås sedan ofta som defekter hos barnet och inte i metodiken.
Elever har därför kunnat komma upp till mellanstadiet utan att fullt ut förstå vad de läser och som en konsekvens av detta utan möjlighet att förstå läroböckerna. Lärarutbildningarna har lärt ut dessa undermåliga metoder och andra har nonchalerats eller smutskastats.
Med den senaste läroplanen, Lpo 94 och den nya Lgr 11, har lärarna fått ett nytt uppdrag. Tidigare fanns det relativa betygssystemet, med ett kalkylerat "spill", 7 procent skulle ha 1:or, 24 procent skulle ha 2:or och så vidare. Nu är uppdraget, även i skol-lagen; alla elever ska nå målen. Det bör påpekas att det är ett krav på skolan inte på eleven eller hemmet.
Ideologiskt formade nyexaminerade lärare kommer ut och tar sig an den utmaningen. När kunskaper inte räcker till letar man fel på eleverna. Det blir då lätt att prata om begåvade och obegåvade personer. Det skriks också på ökade resurser.
År ut och år in har svensk skola fått utstå detta maktspel, vad som fungerar för eleverna är inte lika intressant som att man har "rätt" åsikter. Rätt ideologi.
Låt Skolinspektionen granska och utvärdera läsinlärningsmetodik och resultatuppföljning när det gäller läsning.
Johan Kant
kulturen@expressen.se
Johan Kant är biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge och driver en välbesökt skolblogg på
johankant.wordpress.com. I sommar släpps hans bok
Yrke: lärare (Optimal).
