Margareta Sörenson om de berättarglada råden mot ett tänkt etablissemang.
Hur var Benjamin Spock som pappa? Två söner hade han, men veterligt har de inte talat ut än. Rousseau, filosofen som skrev om det moderna barnet lämnade bort sina egna till andra. Exakt hur Anna Wahlgren har varit som mamma, måste inte påverka vår bedömning av boken mer än när det gäller Spock eller Rousseau.
Spocks böcker var moderna och frihetliga. De stöttade föräldrar på 50- och 60-talen och lärde dem att lita på sitt eget sunda förnuft. Vilket var nytt och härligt fritt efter decennier av strikta scheman för barnen, där skötseln betonades. Spock kom som en befriare med sitt: gör vad som passar barnet - och mamman - bäst.
Rousseau, Freud, Ellen Key eller Johan Dewey formulerade gradvis en förnyad syn på barnet och Spocks böcker gjorde på samma sätt uppror mot det rådande. Anna Wahlgrens Barnaboken förde fram en "vanlig" förälders goda råd mot ett tänkt etablissemang av experter. En hel del har dock hänt sedan 1983 då den första upplagan kom ut och hon argumenterade för frihet och kärlek i en vardaglig nytolkning av förnuftsbudskapet från Spock.
Som småbarnsmamma på 80-talet var jag skeptisk till Barnaboken på en hel del punkter: Varför denna misstro mot daghemmen? Hon beskrev ju ett barnrikehushåll med så många barn att det var ett eget litet dagis.
Men Anna Wahlgrens utförliga och berättarglada råd om hur man får nyfödda barn mätta och belåtna var kloka och solitt grundade i egen erfarenhet. Aha, de små liven kan dia och dia hur mycket som helst! Låt dem göra det, så funkar resten också.
Minst tidsenligt i dag känns den auktoritära tonen: så här ligger det till! Barnaboken är tidskrävande läsning, svallande ordrik och anekdotproppad, trosviss och beslutsam. Men också buren av förtjusning för de små och full av roliga exempel. Något att sträckläsa under fridsamma stunder med en slumrande "liten älskling" (som Anna Wahlgren så trevligt kallar barnen) snusande intill sig.
Men mycket har hänt på bebisfronten sedan 1980-talet, då också den förnuftigt resonerande barnläkaren Lars H Gustafssons bok Leva med barn kom ut. (Han har för övrigt sakkunnigt kritiserat Anna Wahlgrens övertygelse om att bebisarna ska sova på mage.) Prenatal- och hjärnforskning har flyttat åldersgränsen för när ett barn kan börja ses som en individ.
Där finns kanske de bästa argumenten mot 1800-talets eftersläpande idéer om lydnad, straff och disciplinering. Så sedd är Barnaboken en länk i en lång kedja.
