Ann Heberlein saknar religionsdebatt på kultursidorna.
Ingrid Elam efterlyser i antologin Befria oss från mångkulturalism en svensk idédebatt. Elam hänvisar till den diskussion som fördes i europeiska medier i anslutning till Ian Burumas reportage om mordet på Theo van Gogh, holländsk filmare och islamofob, för att exemplifiera sitt resonemang.
Boken Mordet i Amsterdam gav upphov till en intensiv diskussion mellan ett antal europeiska intellektuella. Debatten kretsade kring den fråga som kanske är den viktigaste i europeisk kultur och idédebatt just nu: valet mellan mångkulturell segregation eller integration i radikal upplysningsanda.
Att responsen på Dilsa Demirbag-Stens polemiska recension av Ola Sigurdsons bok Det postsekulära tillståndet, 5/11, är synnerligen klen verifierar Elams kritik av svensk kulturdebatt – de stora frågorna intresserar föga. De svenska kultursidorna domineras av svenska kulturhändelser och är ofta till förvillelse lika.
Svenska kulturmedier är, skriver Elam, ”inriktade på den svenska kulturella offentligheten, på händelser snarare än frågor, de är styrda av kulturindustrins utbud”. De debatter som förs är främst reaktioner på svenska kulturhändelser, böcker, premiärer och vernissager.
”Handsken är kastad” skriver Demirbag-Sten, och karakteriserar Sigurdsons bok som ”ett öppet och inbjudande debattinlägg i samtalet om religionens roll i samhället”. Demirbag-Sten är minst sagt kritisk till det som hon betecknar som Sigurdsons anspråk på att kristenheten bör ges mer politisk makt. Sigurdson hävdar att religion utestängs från centrala delar av samhällsdebatten, medan Demirbag-Sten utifrån sin sedvanligt aggressiva sekulärhumanistiska åskådning upplever motsatsen.
Enligt henne tar religionen alltför stor plats i samhällsdebatten och hon retar sig på att teologer betraktas som experter på moral och etik.
Inte heller jag vill tilldela religion tolkningsföreträde i etiska frågor och jag är stark motståndare till att blanda ihop religion och politik. Det finns tillräckligt många exempel på att det leder till elände. Däremot är det givetvis självklart att olika perspektiv ska ges utrymme. Det måste, som Timothy Garton Ash skriver, vara möjligt att vara både en god muslim och en god europé.
FOTNOT: Befria oss från mångkulturalism är redigerad av Rasoul Nejadmehr, Sven-Erik Liedman och Dariush Moaven Doust samt utgiven på Natur och Kultur 2008.