Få politiker lyckas stödja sina uttalanden med känslor. Migrationsminister Tobias Billström är bra på det. Jag lyssnar på honom i radio efter att Sverige skickat hem ut EU-medborgare som har rätt att vara här. De är romer.
Tobias Billström säger att de missbrukar sin frihet. De är oärliga. Vi har inte skapat den fria rörligheten i Europa för att människor ska dra från land till land och tigga. Hans säger det med avsmak i tonfallet. Som om någonting i luften har gjort honom äcklad. Jag sätter ner min kaffekopp. Föraktet från rösten i radion gör något fysiskt med mig.
En gränspolis i Stockholm, Sven-Åke Eriksson, säger så här till Sveriges Radios reporter: Tiggeri är inte olagligt, men det är förkastligt. Som prostitution.

Aktivister och intellektuella som arbetar för romers rättigheter är ofta upprörda på ett sätt som får en del att rygga tillbaka. Lite för indignerade. Jag tror det beror på frustration och smärta över att misstänkliggörandet av romer är så pass socialt accepterat.
När Tobias Billström blandar ihop människor som ber om pengar och spelar musik på stan med dem som ägnar sig åt människohandel vet han att han gör en glidning från ordet rom till ordet brott. Det är så han skapar legitimitet för statens agerande. För sitt äckel inför människor som missbrukar sin frihet.
Jag vet inte vad som förargar honom mest. Att den inre rörligheten används på fel sätt eller att vi som är rena tvingas se fattigdomen så nära.
I många andra europeiska länder är det ledande politiker som driver på antiziganismen. För två år sedan var det Italien som inskränkte den fria rörligheten inom EU på samma sätt som Sverige gör nu, och regeringen Berlusconi med nyfascisterna i ryggen ville riva romers bostäder och bygga ett uppsamlingsläger enbart för romer. Det är så vitt jag vet det enda förslaget om ett getto för en enskild etnisk grupp.

Man föreslog också fingeravtryck på romer, men det mötte så starka reaktioner från bland andra Unicef och EU att regeringen släppte idén.
Den här sommaren har romer i Frankrike blivit måltavla för regeringens handlingskraft. Läger ska rivas och kriminaliteten ska bort. Sverige har under de senaste decennierna sakta rört sig bort från den statliga diskrimineringspolitiken.
En som har varit med och ändrat på det är Rosa Taikon. Därför är det en särskild ironi att Tobias Billström låtsas som att Taikon stödjer romers utsatthet när hon i själva verket kritiserar Sverige för olagliga avvisningar. Billströms argumentationsteknik är sjuk men effektiv.