Press under press. Publicistklubben har valt en ovanligt passande titel på sin årsbok.
Såväl affärsmodellerna för digitala och tryckta medier, som det pressetiska systemet, har det minst sagt svettigt. Men svaret på framtidens frågor hittar man dessvärre inte hos PK. Tonen i skriften påminner om den moraliska indignation som dansbanedebatten på 40-talet präglades av.
Då var det swing och jitterbugg som ansågs förstöra landet och ungdomen. I dag är det internet som står för dekadensen.
Smaka på den här formuleringen av Christer Lövkvist, reporter på Göteborgs-Posten:
”I takt med att vulgarisering och förytligande, ibland kan man med fog tala om fördumning, breder ut sig på mediesajterna så riskerar tidningarna sin ställning som ett demokratins bålverk”.
Lövkvist höjer ett varningens finger för att just nätjournalistiken kan stjälpa det självsanerande pressetiska systemet. Han befarar att den digitala dyngan ska få politikerna att fatta grepen och skyffla fram hämmande lagstiftning.
I samma anda fortsätter det.
Stefan Melesko, docent i medieekonomi, tycker att webben ”publicistiskt sett aldrig kan bli annat än en snabb kanal för nyheter” och därför borde man lägga all kraft på papperstidningen för att hålla betalningsviljan uppe.
Ambitiösa journalister ska hålla sig borta från nätet, är den enda slutsats som går att dra av detta resonemang.
I mörkast färger målar dock Anne Ramberg, generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund. Hon ser den ”mediala förflackningen” grassera, särskilt på internet. Tempot leder till ”inte sällan en total brist på respekt för sanningen”.

Det är bekvämt att skylla dålig journalistik på publiceringsformen. Självfallet har varje mediekanal sina specifika brister, men den journalistiska granskningen har kanske aldrig varit större än nu. Just tack vare nätet.
Bloggare och artikelkommentatorer för en ytterst hård och effektiv mediekritik. Inget fel går det kunniga kollektivet förbi.
Men i årsboken låter det stundtals som om flertalet mediesajter mest är nödtorftigt uppsminkade varianter av Flashback. Det är förvånansvärt okunnigt.
Visserligen skriver både PK-ordförande Ulrika Knutson och redaktör Inger Jalakas positivt om vad internet gjort för yttrandefriheten, inte minst i diktaturer som Iran. Knutson påminner dock: ”Men ett samhälle har behov av kunnig, processad information” av professionella journalister. Som om det skulle finnas en motsättning. Skyll inte mediernas kräftgång på internet som sådant, det är självklart svårigheten att hitta nya intäkter som kan finansiera god journalistik som är problemet.
Största hotet mot det pressetiska systemet är i skrivande stund knappast slappa artiklar på nätet, utan PO Yrsa Stenius. Efter utlåtandet om att fälla Expressen i fallet Guillou tycks dammluckorna ha öppnats.
Arbetarbladet och Gefle Dagblad rasar nu mot PO:s sätt att resonera efter en märkligt motiverad fällning.
Förtroendet är allvarligt skadat. Men där står Ulrika Knutson, även ordförande i Pressens samarbetsnämnd som är huvudman för PO, stenhårt upp för Stenius.
Under 2010 kommer ett nytt förslag på yttrande- och tryckfrihetslagstiftning att läggas fram. Att i detta läge försvara det pressetiska systemet kräver mer än litanior om interneteländet.

Fotnot. Press under press debatteras på Kulturhuset i Stockholm i kväll kl 20. Debatten kan ses via länk på www.publicistklubben.se