Ebba Witt-Brattström. Foto: Kristoffer WikströmEbba Witt-Brattström. Foto: Kristoffer Wikström
Ebba Witt-Brattström. Foto: Kristoffer Wikström
"Genom det kvinnliga jag Witt-Brattström skriver fram i sin roman gör hon sig till talesperson för hela den kvinnliga erfarenheten av våld i nära relationer, för hela spektrat av vidrigheter som kvinnor ofta tigandes utstår." Foto: Robert Eklund"Genom det kvinnliga jag Witt-Brattström skriver fram i sin roman gör hon sig till talesperson för hela den kvinnliga erfarenheten av våld i nära relationer, för hela spektrat av vidrigheter som kvinnor ofta tigandes utstår." Foto: Robert Eklund
"Genom det kvinnliga jag Witt-Brattström skriver fram i sin roman gör hon sig till talesperson för hela den kvinnliga erfarenheten av våld i nära relationer, för hela spektrat av vidrigheter som kvinnor ofta tigandes utstår." Foto: Robert Eklund
"Självklart måste man läsa 'Århundradets kärlekskrig' som en roman, och inte som en sann redogörelse för äktenskapet mellan Ebba Witt-Brattström själv och ex-maken Horace Engdahl." Foto: Kristoffer Wikström"Självklart måste man läsa 'Århundradets kärlekskrig' som en roman, och inte som en sann redogörelse för äktenskapet mellan Ebba Witt-Brattström själv och ex-maken Horace Engdahl." Foto: Kristoffer Wikström
"Självklart måste man läsa 'Århundradets kärlekskrig' som en roman, och inte som en sann redogörelse för äktenskapet mellan Ebba Witt-Brattström själv och ex-maken Horace Engdahl." Foto: Kristoffer Wikström

Ebba Witt-Brattström tar strid för kvinnorna

Publicerad

Ebba Witt-Brattström romandebuterar med en grälsjuk lyrisk dialog om ett äktenskap i upplösning.

Amanda Svensson ser en feministisk ikon göra sig till språkrör för hela den kvinnliga erfarenheten av våld, förtryck och förtvivlan.

En kvinna, närmre ålderdom än ungdom, intellektuell, arbetar på ett Departement. En uppburen, i sitt eget tycke ännu mer intellektuell, man med ett mycket viktigt uppdrag i "Styrelsen". Ett äktenskap som efter 30 år är på väg att totalt skära ihop. Det är rollistan och förutsättningarna för litteraturprofessorn och feministikonen Ebba Witt-Brattströms första skönlitterära prosaverk, en grälsjuk lyrisk dialog med namnet "Århundradets kärlekskrig".

Men vilka är de två kärande? Vilket är äktenskapet, som av kvinnan beskrivs som ett förbund vars enda syfte kommit att bli "att ge legitimitet åt / brandingkonceptet elitgubbe / med feministisk gisslan"?

Låt oss inte låtsas som att det inte spelar någon roll.

Självklart måste man läsa "Århundradets kärlekskrig" som en roman, och inte som en sann redogörelse för äktenskapet mellan Ebba Witt-Brattström själv och ex-maken Horace Engdahl. Något händer obönhörligen när det privata förvandlas till fiktion: Lager läggs till och dras ifrån, detaljer förändras, annat överdrivs, allt för att göra poänger. Men vad betyder det egentligen att visa fiktionen respekt? Att på allvar läsa en roman som just en roman är ofta, paradoxalt nog, att faktiskt läsa den mot och i relation till den jättetext som vi kallar verkligheten.

 

LÄS MER: Århundradets citat i Ebba Witt-Brattströms bok

 

För naturligtvis är det inte av slapphet eller brist på fantasi som de båda rollinnehavarna i "Århundradets kärlekskrig" är så pliktskyldigt förklädda. Det är ett medvetet drag som vilar på, skulle jag gissa, en blandning av privata och (litteratur-)politiska bevekelsegrunder. Att inte läsa boken i alla fall delvis i relation till det offentligt havererade äktenskapet vore att blunda för en intertext som skriker mellan raderna och därmed begå ett regelrätt tjänstefel som kritiker.

Ebba Witt-Brattström har i den offentliga debatten slagit ett slag för den andra generationens bekännelselitteratur, så som den gestaltat sig i bland annat Maja Lundgrens "Myggor och tigrar", Carina Rydbergs "Den högsta kasten" och Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande", en bok som det också alluderas till i "Århundradets kärlekskrig". I sin egen roman gör Witt-Brattström nu gemensam sak med de kvinnor som vägrat sitta tysta och skamsna med sin egen lilla sorg i knät, som i stället tagit den till torget och krävt åhörare. Och som dessutom, i mer eller mindre förtäckta ordalag, pekat ut den eller dem som sårat dem.

Som sist men inte minst velat göra sitt privata lidande till utgångspunkt för en bredare diskussion om kön, kärlek, makt och status.

 

LÄS MER: Kulturkvinnan Ebba Witt-Brattström

 

För att göra det sistnämnda hjälper det onekligen att blotta sig - det är en ironi, och en som jag tror Ebba Witt-Brattström är väl medveten om, att den kvinnliga bekännelsegenren är lika mycket ett symptom på en sjukdom som en bot mot den. Kvinnor är i betydligt högre grad än män gisslan för de autenticitetskrav som allt mer kommit att ställas på litteraturen. Den kvinnliga erfarenheten betyder bara något om den är självupplevd, bara när en kvinna ställer sig upp och säger: "Jag har blivit slagen" tycks vi kunna acceptera att män slår.

Jag tror att det är i den kontexten, som ett slags utlåning av hennes egen persona, som man ska förstå Witt-Brattströms medvetna bruk av sitt eget äktenskap som litterärt stoff. "Århundradets kärlekskrig" är en text som hela tiden går i dialog med andras texter - och andras upplevelser. Genom det kvinnliga jag Witt-Brattström skriver fram i sin roman gör hon sig till talesperson för hela den kvinnliga erfarenheten av våld i nära relationer, för hela spektrat av vidrigheter som kvinnor ofta tigandes utstår. Hon lånar sin röst åt de som farit värre ut än hon själv, väl medveten om att hennes röst är stark.

Att hon samtidigt, med berått mod, låter hela manlighetens kollektiva skuld falla på en ensam man, som många läsare kommer att tycka sig känna igen, är mindre hedervärt.

Men när var krig någonsin en hedervärd syssla?

 

LÄS MER: Ebba Witt-Brattström om kärlekskriget

 

Brattströms romantitel är en parafras på Märta Tikkanens självbiografiska långdikt "Århundradets kärlekssaga". Men titeln är också sig själv nog: Det lilla motsägelsefulla ordet "kärlekskrig" rymmer hela den motsättning som driver texten framåt. Få krig utanför hjältediktningen har startats för kärleks skull, än färre utkämpats i kärlek. I stället är kärleken och kriget varandras antiteser, liksom mannen och kvinnan som grälar sig igenom Witt-Brattströms dialoger.

Hon är kvinnan, från Venus; hon drivs av längtan efter respekt, fred, samförstånd, ödmjukhet, kärlek. Han är mannen, från Mars; drivkrafterna är fåfängan, ärelystnaden, egot, våldet, kriget. Det är han som talar om kärlekskriget, om våldet som en naturlig följeslagare till passionen, men det är ett slags nyspråk, en manlig härskarteknik, en maktens förskönande poetik.

Witt-Brattström har inte valt dialogens form för att låta båda sina karaktärer komma till tals i någon form av jämlikhet, snarare är formen den didaktiska dialogens, där samtalet ska illustrera en idé - kort uttryckt, idén att han har fel, hon rätt. Witt-Brattström är vass och ofta rolig när hon ger röst åt mannens fåfänga egenkärlek.

 

LÄS MER: Ebba Witt-Brattström slirar på sanningen

 

Hennes dead pan-humor och satiriska blick på sitt eget mediebevakade äktenskapshaveri gör "Århundradets kärlekskrig" till en underhållande partsinlaga, full av citatvänliga one-liners. Mannens repliker: "Jag hatar sjuttiotalet. Ingen såg mig" och "Jag är en helt normal narcissist" tillhör mina personliga favoriter.

Men lustigheterna å sida: "Århundradets kärlekskrig" är en av de sorgligaste och mest deprimerande kärleksskildringar jag läst. Graden av försoning som erbjuds är försumbar, bitterheten fräter med en sådan kraft att också den mest idealistiska 2000-talsfeminist med en mjukisman i byrån lär snegla osäkert på sin relation efter läsningen.

Åt de kvinnor som valt och hamnat fel erbjuder Ebba Witt-Brattström egentligen inget hopp, men väl en spegel och möjligen lite tröst: Du är inte ensam. Det är inte ditt fel. Åt dem som ännu inte valt en livspartner, framtidens förtvivlade fruar, är rådet krasst: Dröm inte om att stå i bredd med din älskade, välj i stället att älska någon som är beredd att låta dig stå främst.

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.

Amanda Svensson
Amanda Svensson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag