När jag var tämligen nyantagen som doktorand skrev jag en artikel om genusperspektiv på civilrätten, skadeståndsrätt och feminism. Den blev till Flashbackskribenters förtret kurslitteratur vid alla juridiska fakulteter i Sverige. Genusperspektiv är viktiga. Men också kontroversiella i svensk juridik. Tro fan det när man läser hur perspektivet kan behandlas av skribenter som Jesús Alcalá (Expressen 11/7).

Jag vet inte vilka genusperspektiv Alcalá hade som juridikdoktorand. Men hans försök att i svansen av en slafsig kritik mot en dom från Örebro tingsrätt angripa rättsordningen under svepande påståenden om dess förlegade patriarkala föreställningar ger inte intryck av några djupare reflexioner.

Fallet handlar om en man som friades från försök till våldtäkt då det visade sig att offret, en transperson, enbart hade ett manligt könsorgan. Skälet till den friande domen var att försöket var otjänligt - den våldtäkt som gärningsmannen försökte utföra kunde på grund av offrets fysiologi omöjligen lyckas. Gärningen var förstås fortfarande straffbar. Gärningsmannen dömdes för misshandel.

Denna dom lägger Alcalá till grund för ett besinningslöst angrepp på juridiken. Artikeln är ett exempel på den invektivstinna och vulgära kritik som domstolarna allt oftare drabbas av i Sverige, särskilt i Expressen. Rättsligt är domen inte konstigare än att den som försökt hugga huvudet av en redan död inte kan dömas för mordförsök. Brottsplanen kunde omöjligen, menade tingsrätten (som i och för sig kan ha fel i detta), lyckas.

Hos Alcalá blir domen något mer, ett tecken på juridikens förlegade teoretiska ideal och fördomar. Hans kritik missar fullständigt målet - i dubbel bemärkelse. Många av de perspektiv som Alcalá tar upp har i hög grad vuxit fram i det juridiska samtalet. (Intersektionalitetsfrågor, till exempel, har drivits av just rättsvetare.) Men när man som Alcalá använder dessa perspektiv för att argumentera för att juridikens syn på objektiva sanningar, när det gäller händelser i verkligheten, är förlegad så har man lämnat rättstatens paradigm.

Det finns utrymme för att kritisera tingsrättens och gällande rätt. Men att kritisera domstolen för att ha försökt fastställa vad som faktiskt hänt och för att ha vinnlagt sig om ett känslofritt språk i sin beskrivning av dessa fakta är obegripligt.

Slutligen: "Juridiken påstår sig alltid vara objektiv och höjd över alla fördomar", skriver Alcalá. Really? Kan Alcalá ge ett enda exempel på ett sådant påstående från de senaste 100 åren vore jag tacksam.

Mårten Schultz

kulturen@expressen.se

Mårten Schultz är professor i civilrätt vid Stockholms universitet och kolumnist i DN,