Beslöjandet av kvinnan är ett sätt att spärra in henne i mannens fängelse.
Dilsa Demirbag-Sten anser ändå inte att staten ska bestämma hur människor klär sig.
Frankrikes president Sarkozy vill förbjuda slöjan. Låt mig börja med att beskriva det islamiska beslöjandet av kvinnor och dess huvudsyften:
1. Slöjan privatiserar kvinnans kropp. Endast vissa manliga släktingar får se flickan eller kvinnan obeslöjad. Kusiner är uteslutna ur den lilla skara män som består av far, bröder, morbröder, farbröder, farfar och morfar. Endast de som hon, enligt islamisk lag, inte får gifta sig med har rätt att se hennes hår. Kvinnans kropp ägs mer eller mindre av dessa män då hon inte själv avgör vilka som får se henne obeslöjad.
2. Kvinnan görs ansvarig för mannens handlingar. Hon förväntas skyla sig för att mannen inte ska falla för frestelsen. De små flickor, ibland inte äldre än tre år, som av sina föräldrar uppmanas och ibland tvingas att bära slöja görs till sexuella varelser som också bär ansvar för vad män kan företa sig.
3. Beslöjandet skuldbelägger den kvinnliga kroppen och ger henne ett skamfyllt förhållande till sin egen sexualitet.
4. Mannen fråntas fullt ansvar för sina handlingar. Han reduceras till ett sexuellt odjur utan förmåga att se kvinnan som människa och egen individ.
5. Burka, nikba, hijab och de andra heltäckande religiösa plaggen avpersonifierar kvinnan och utestänger henne från fullt deltagande i det offentliga livet. Slöjan blir ett avskilt rum i det gemensamma rummet. Medan männen rör sig fritt och ledigt utan fruktan eller påtagliga restriktioner.
6. När den beslöjade kvinnan blir norm, skapas det en andra sortens kvinna: hon som inte bär huvudduk. Kvinnan i burka är den goda och kyska, den obeslöjade är sekunda vara och därmed allmän egendom. Övergrepp på kvinnor som inte beslöjar sig är vanligt förekommande men sällan fördömda eller straffbara i länder med en bakåtsträvande islamisk kvinnosyn.
7. Slöjans nyckelbegrepp är oskuld, renhet, kyskhet, dygd och under-
kastelse. Ett offer för övergrepp ses som befläckat och straffas med social isolering, våld och i vissa länder stening. Slöjnormerande samhällen skapar ett system där kvinnor och flickor mycket sällan vågar anmäla övergrepp
i fruktan för omgivningens reaktioner.
8. Homosexualitet stigmatiseras som onaturligt och förkastligt. Idén om beslöjande är strängt heteronormativ. Kvinnor förväntas inte behöva döljas för andra kvinnors blickar. Slöjan bygger på religiösa uppfattningar om sexualitet som begränsat till äktenskap mellan man och kvinna.
Kvinnor i islamiska länder beslöjar sig i varierande grad och modeller. Den för en liberal feminist mest provocerande modellen är burkan, som för tankarna till Afghanistan och talibanernas förtryck av kvinnor. Sarkozys beskrivning av burkan som en medeltida form av kvinnoförtryck som syftar till att fängsla kvinnan är enligt min mening helt korrekt.
Ytterst få människor i demokratiska samhällen försvarar slöjtvång. Staten bör ingripa om ett tvång föreligger och skydda den utsatta kvinnan. Men hur ska samhället förhålla sig till de vuxna kvinnor som av egen vilja bär burka?
Givet alla dessa negativa innebörder av burkan ligger det nära till hands för europeiska demokratier att helt förbjuda den. Men trots min avsky för denna symbol för kvinnoförtryck finner jag ett förbud högst problematiskt.
Individens fri- och rättigheter är centralt inom liberalismen. Religionsfriheten är en viktig pelare i den demokratiska delen av världen, men bör ha en sekundär roll i förhållande till andra individuella rättigheter. Religionsfriheten kan till exempel inte begränsa yttrandefriheten.
När president Sarkozy föreslår ett förbud mot burkan är det en inskränkning av individens självbestämmande. Staten fråntar vuxna individers rätt att välja sitt eget förtryck och att uttrycka det genom ett plagg.
Låt oss ta ett ännu tydligare exempel på individers rätt att själv välja sitt förtryck:
Misshandel är ett brott. Demokratiska samhällen som anser jämställdhet vara
eftersträvansvärt erbjuder de utsatta kvinnorna – och i förekommande fall även män – stöd i lagstiftningen. Det är inte socialt accepterat att bruka våld mot kvinnor. Stödet för kvinnorna och arbetet mot kvinnomisshandel manifesteras även genom ett tydligt ställningstagande från det civila samhället som på olika sätt bevakar kvinnornas behov och rättigheter.
Men det är inte förbjudet att bli misshandlad. Så bör vi även förhålla oss till burkan.
Friheten är och kan inte alltid vara absolut. Om myndigheter exempelvis för identifiering kräver att kvinnan avtäcker sig har säkerhetsaspekten företräde. Detsamma bör gälla om en arbetsgivare kräver att de anställda bär en viss klädsel eller uniform. Men individen bör tillåtas ett personligt ställningstagande för sin övertygelse och även för dess konsekvenser.
En pacifist måste inte arbeta i en vapen-affär, inte heller en vegan på ett slakteri eller en burkaklädd kvinna som nyhets-uppläsare i en public servicekanal.
Råkar religiös övertygelse i konflikt med principer om jämställdhet och journalistisk opartiskhet har religionen väjnings-plikt. Att ange riktlinjer för hur olika delar av samhället ska förhålla sig till bärandet av religiösa plagg är inte detsamma som att förespråka ett totalt förbud.
Som liberal anser jag att allt inte kan regleras med lag och att varje ambition att via lagstiftning förändra utveckling noga bör övervägas. Varje samhälle bör göra sitt yttersta för att värna om individens fri- och rättigheter och respektera yttrandefrihet, äganderätt och andra grundpelare för ett demokratiskt samhälle.
Om samhället inte förmår slå vakt om dessa värden, kan man konstatera att det råder ett demokratiskt underskott i landet. Det borde oroa Sarkozy långt mera än några burkor.
En liberal ståndpunkt i frågan om burkan handlar alltså inte om vilka mer eller mindre bisarra former religionen islam ska ha rätt uttrycka sig i. Religioner och ideologier kan inte ha rättigheter. Det kan bara individer. Den brännande frågan är om staten har rätt att diktera villkoren för hur vuxna individer ska klä sig.
Mitt svar är Nej!
Sarkozy bör överlåta åt civilsamhället att verka för att kvinnor tar av sig burkan och inte accepterar det förtryck den symboliserar.
