Regeringens förslag i kulturpropositionen bekräftar bilden av en darrig och vagt nyliberal kulturpolitik.
Förslaget flirtar framgångsrikt med Jantelagen: att döma av en enkät i
Aftonbladet är 80 procent emot ”konstnärslöner” – konstnärer ska minsann inte tro att de är förmer än andra… Och i
Expressen 13/4 suckar Sakine Madon över att det aldrig ägnas en tanke åt alla stackars skattebetalare som tyngs under bördan att betala dessa så kallade konstnärslöner.
Men är inte inkomstgarantin en ovanligt civiliserad reform? Samhället markerar att det behöver och värdesätter en konst och litteratur som inte alltid klarar sig på marknaden.
Ett antal författare, konstnärer, formgivare, dokumentärfilmare, översättare, dansare, musiker med flera som under lång tid – den yngsta är 52 år – har givit viktiga bidrag till svenskt kulturliv garanteras en månadslön på drygt 18 000 kr. Tro mig, de har slitit hund. Många av dem behöver bara utnyttja en liten del av garantin, andra inte alls. Det är alltså inte någon särskilt kostsam reform, den motsvarar några vd-bonusar.
Förr hölls konstnärer och författare vid liv med bidrag från furstehov, kyrkan eller enskilda mecenater; så många av dem, från Leonardo till Rilke har varit beroende av olika slags inkomstgarantier. Numera har samhället lyckligtvis övertagit mecenatskapet. Fast i arbetslinjens tid verkar det sticka i ögonen: tänk om konstnärerna går och latar sig och inte levererar!
Men om vi vill ha en fri konst måste vi acceptera att det konstnärliga arbetet följer andra lagar och rytmer än kontorets och fabrikens: perioder av skapande följs av reflexion, avbrott, omprövning, experiment – det är en nödvändig del av det konstnärliga skapandet. Låt någonting få vara annorlunda.
Regeringen säger sig vilja omvandla inkomstgarantin till arbetsstipendier; men sådana finns det redan rätt många och de ger inte som inkomstgarantin, särskilt för lite äldre konstnärer, en trygghet att kunna fortsätta i sitt yrke. Och inte minst har inkomstgarantin en symbolisk betydelse: ett bevis för att samhället värdesätter sina konstnärer och författare.