NEW YORK. Vissa blir aldrig nöjda. Just som vi människor har börjat förpassa såväl rasism som sexism till den ideologiska sophögen finns det de som tvunget måste påminna oss om de ytterligare orättvisor som vi än i dag påtvingar vår omvärld. En sådan orättvisa är ”artism” – synen på arten homo sapiens som överlägsen andra djurarter.
Denna attityd är etiskt oförsvarbar – åtminstone om vi ska tro Peter Singer, världens kanske mest inflytelserika nu levande filosof. Singer har under de senaste 30 åren lett en kamp för bland annat djurens rättigheter, frivillig dödshjälp, och en ny filosofisk värdegrund, fri från mänsklig chauvinism. Trots regelbundna dödshot från religiösa fanatiker fortsätter han sin kamp – en kamp som inte kommer att ta slut förrän varje varelse döms på grundval av sin personlighet och grad av medvetande, snarare än sin näbb, svans eller snabel.

Jag träffar Peter Singer på en kinakrog på Manhattan i New York. Han äter ekologiska böngroddar och jag glufsar i mig en stackars ko, brutalt mördad och hackad i småbitar enbart för min själviska njutnings skull.
Du beskriver dig själv som en preferensutilitarist. Vad är det för något?
– Jag är i första hand utilitarist, vilket innebär att jag bedömer huruvida handlingar är goda eller onda med utgångspunkt från deras konsekvenser för omgivningen. Med ”preferensutilitarist” menas att jag tar hänsyn till omgivningens specifika preferenser i min analys om vilka handlingar som är rätt och fel.
Du är uppenbarligen inte särskilt nöjd med traditionell etik. Vad är det för fel på de judisk-kristna värderingar som än i dag dominerar i västvärlden?
– De uppmuntrar oss till oetiska handlingar i många situationer. De hindrar oss till exempel från att acceptera frivillig dödshjälp, vilket kan vara ett sätt att tillfredsställa vissa människors preferenser. Den västliga religiösa traditionen tenderar också att dra en gräns mellan människor och djur, vilket leder till diskriminering av icke-mänskliga djur och deras preferenser.
Så du menar att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan människor och djur?
– Jag menar att vi inte borde sätta oss över andra varelser bara för att vi själva råkar tillhöra arten homo sapiens. Vår hänsyn till andra varelser borde i stället vara baserad på kriterier såsom potential för lidande, rationalitet, vilja att leva etcetera. Såväl min kamp för djurens rättigheter som mitt stöd för dödshjälp för svårt handikappade spädbarn grundar sig på denna princip.
Ett sådant tankesätt skulle dock kunna leda till en gradering av människor som olika mycket värda beroende på sin förmåga att tänka rationellt?
– Vad jag menar är att det finns en tänkbar gränsdragning mellan en människa och en person. En människa är en medlem av arten homo sapiens – en person är en varelse som har förnuft och kan resonera om sig själv i tid och rum. Så länge en varelse lever upp till dessa grundläggande kriterier så finns det ingen mening med att gradera personer enligt IQ-skalor eller dylikt. Dessutom handlar det inte så mycket om värde som om förmåga att uppleva lidande och njutning.
Låt oss säga att vetenskapsmän skulle föda upp en hyperintelligent gris som kunde lösa ekvationer och läsa Shakespeare. Skulle denna gris i så fall vara mer mänsklig än en förståndshandikappad människa?
– Jag tycker inte om att använda uttryck som ”mänsklig” i sådana sammanhang, emedan det antyder att människor nödvändigtvis skulle vara mer värda än andra varelser. Men den Shakespeareläsande grisen skulle vara mer av en ”person” än den gravt förståndshandikappade människan, ja.
Det vore således mer acceptabelt för den hypersmarta grisen att äta den förståndshandikappade människan än tvärtom?
– Jag har svårt att tänka mig ett sådant scenario, men visst, det skulle man kunna säga.
Är det okej att döda bebisar?
– I allmänhet, nej. De flesta spädbarn har föräldrar som vill att de ska leva, och i västvärlden finns dessutom många par som är villiga att adoptera barn.
Men vi låter det leva för att det har ett slags ”emotionellt marknadsvärde” för andra, snarare än för barnets egen skull?
– Om vi talar om nyfödda så vill jag hävda att de inte är tillräckligt självmedvetna för att ha något egentligt värde för sig själva. Ur ett sådant perspektiv är det inte värre att döda ett spädbarn än att till exempel slakta ett vuxet djur. Det är därför jag menar att föräldrar bör ha rätten att avgöra om deras barn ska leva, om barnet föds med till exempel svåra hjärnskador.
Du skriver mycket om fattiga människor i tredje världen och varför vi måste hjälpa dem. Men varför skulle jag hjälpa någon som jag aldrig har träffat?
– Om du satte dig ner och tänkte på det ur ett etiskt perspektiv så skulle du troligen komma fram till att människor i främmande länder har samma intressen och preferenser som du själv och dina närstående, och att du bör ha dessa intressen och preferenser i åtanke i ditt dagliga liv.
Okej, men varför tänka etiskt över huvud taget?
– Det är en betydligt större fråga. De gamla grekerna försökte lägga grunden för ett etiskt synsätt på idén om ”upplyst egenintresse” – att man genom att agera etiskt och hjälpa andra kan leva ett mer meningsfullt och tillfredsställande liv. Som argument är det nog inte helt övertygande för alla människor, men jag tror att det ligger en hel del i det.
Du vill hävda att vi har lika mycket ansvar för främlingar i andra länder som för vår omedelbara omgivning. Det skulle i så fall innebära att det vore etiskt försvarbart för mig att döda min egen mor, förutsatt att jag skänkte hela arvet till Röda korset?
– Jag förstår din poäng, men det finns många problem med ett sådant exempel. Du skulle till exempel kunna sprida skräck bland andras mödrar om att de också skulle bli mördade, vilket skulle leda till stort psykiskt lidande.
Men om jag skulle få det att se ut som en olycka?
– Jag tror att vi måste acceptera att det finns en värdemässig skillnad mellan den närmaste familjen och utomstående, om inte annat så för att förhindra den typen av beteende som du just beskrev.
Men med viss motvilja från din sida, inte sant?
– Ja, det får nog erkännas. Jag vill trots allt hävda att vi lägger ner alltför mycket resurser på den närmaste familjen – resurser som skulle kunna reducera mer lidande om de överfördes till de mer behövande. Å andra sidan har vi betydligt större möjligheter att ta hand om våra egna närstående än andras.
Tycker du att du är mer etisk än andra människor?
– Det vore väl ganska underligt om jag inte vore mer etisk än andra, efter att ha studerat etik i mer än 30 år.
Du gör en poäng av att leva som du lär. Är du ibland rädd att folk ska se dig som något slags sekulär Jesusgestalt?
– Nej, det kan jag inte påstå. Dessutom ser jag inte Jesus som någon moraliskt fläckfri person. Han verkar till exempel fullkomligt likgiltig inför djurs lidande. När han driver ut jävlarna ur mannen på berget så låter han dem i stället flyga in i de bökande grisarna, varpå grisarna drunknar i havet. Om han är så mäktig att han kan driva ut jävlar, varför inte bara låta dem försvinna helt? Varför var han tvungen att dränka de stackars grisarna?

Erik W Larsson
kulturen@expressen.se

Erik W Larsson är läkarstuderande och frilansskribent. Artikeln är den första i en serie samtal med samtida tänkare.