Historieprofessor Dick Harrison. Foto: Idha Lindhag
Historieprofessor Dick Harrison. Foto: Idha Lindhag

Dick Harrison: Det här börjar likna mobbning

Publicerad

Svenska universitet och högskolor godkänner undermåliga studenter av pengaskäl.

Dick Harrison värjer sig från anklagelser om personliga motiv i debatten.

Min före detta chef Kim Salomon gör gällande (Expressen Kultur 9/2) att mina debattinlägg om universitet och högskola i Svenska Dagbladet i själva verket är led i en privat vendetta. Han hävdar att jag känner mig sårad och kränkt av studenter och en studierektor. Salomons antipati mot undertecknad känner uppenbarligen inga gränser: mot slutet av sin artikel skriver han rent ut att det hade varit bäst om jag för flera år sedan hade lämnat arbetsplatsen.

Med anledning av detta grova påhopp vill jag anföra följande: Mina debattinlägg handlar om det dilemma som uppstår när universitetslärare pressas att godkänna undermåliga studenter eftersom institutionerna behöver pengar.

Lektorer och professorer är trängda mellan studentkårer och institutionsledningar, med förödande resultat för examineringen av akademiker och för bildningen i landet. För att ge kraft och tyngd åt argumenten gör jag konkreta nedslag i den egna yrkesverksamheten. I samtliga fall - utom när det gäller hänvisningar till muntliga diskussioner - kan jag bevisa mina påståenden, till exempel att min studierektor har anmodat mig att lämna ut tentamensfrågor i förväg.

 

LÄS MER: Dick Harrison: "De skulle slå ihjäl mig"

Börjar likna vuxenmobbning

Mitt syfte med dessa exempel är att kritisera den svenska universitetsvärlden, inte enskilda personer eller Historiska institutionen i Lund. Studierektorn och institutionen är bara offer för ett ruttet system för resurstilldelning. Det är systemet jag angriper, inte de stackars personer som av omsorg om sin försörjning tvingas upprätthålla det. För övrigt har jag aldrig (det vill säga före denna debatt) haft ens skuggan av en konflikt med min studierektor, varför Salomons befängda påhopp faller på eget grepp. Hur kan man föra en vendetta mot en person man inte ligger i fejd med?

Sedan jag inledde debatten har mitt yrkesliv försvårats allvarligt. Det är ingen överdrift att tala om vuxenmobbning. Min prefekt har skickat en rundskrivelse till kolleger i hela landet med nedsvärtande text om mig, med tillägget "jag vill gärna att ni sprider denna information i era nätverk så mycket som möjligt".

På institutionens hemsida finns en officiell text som tar avstånd från mig. Rektorn har kritiserat mig i nedlåtande ordalag. Och nu har min före detta prefekt angripit mig i Expressen med en artikel som lider av total avsaknad av sakargument.

"Ett fult sätt"

Kim Salomon menar att jag hämnas för att jag är lättsårad och lättkränkt. Detta är inte bara löjligt. Det är ett fult sätt att förringa ett problem som de facto finns. Jag har fått massivt stöd från kolleger i hela landet som berättat historier liknande mina egna. Även studenter har uttalat sig till min fördel. Ska de också viftas bort med att de är lättkränkta?

Eftersom Kim Salomon själv inleder med att erkänna problemet borde han snarast stödja min strävan att göra något åt eländet. Han - och hela institutionen - borde vara tacksam. I stället gör han tvärtom och drar sig inte för att applicera personangrepp utgående från fiktiva konflikter. Det säger mer om honom än om mig.

 

Dick Harrison

Kulturen@expressen.se

Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet och författare.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida