Malte!
Jag är inte helt säker på att detta mejl kommer att komma fram, men det är alltså jag (som är du, fast tio år senare) som skriver till dig (som är jag, fast tio år tidigare). Jag tänkte lugna dig på ett par litterära punkter.
Du har alltså nyligen fyllt 23 och har skrivit ett prosamanus med titeln Livet på den här planeten. Du borde verkligen arbeta om det en gång till. Men oroa dig inte, det KOMMER att bli utgivet. Av Bonniers, faktiskt.
Ditt intryck är att de stora förlagen är tröga kolosser som slentrianmässigt bara publicerar alla som skriver tråkiga noveller som utspelar sig i kök. Framtiden verkar i stället tillhöra småförlag som Ink, som publicerar roliga författare som Niklas Darke och Paul Soares.
Men mycket kommer att ändra sig. De som i dag klagar på de stora förlagens utgivning av unga författare tycker tvärtom att det är för mycket språk- och formlekar och för lite BERÄTTANDE. Jag vet inte om de tyckte bättre om det där som du och andra uppfattade som typisk trist 90-talslitteratur – hursomhelst är det numera som om den aldrig existerat. Alltså kanske inget att öda ilska på?
Fast det är klart, mest är du väl arg på att just DU refuseras. Vilket kanske inte är en ädel drivkraft, men allt som får en att arbeta är bra… Så var för all del ung och arg. Man kan bara vara det en gång. (”Ung och lovande” kan man däremot vara även i min ålder och senare, i stipendiekommittéers ögon. Tack för det.)

Och om man undantar att i stort sett alla litterära tidskrifter läggs ned, att förlag och tidningar sparar, att kultursidorna hyllar halvdana deckarförfattare, etc – så kommer 00-talet att bli ett roligt litteraturdecennium. Inte minst för dig.
Du kommer att ge ut ett par diktsamlingar. Samtidspoesin tycks dig vag och alltför upptagen av kroppsvätskor. Jag vet inte om det stämmer. Men du borde bekymra dig mindre om samtidspoesin än om din egen. På sistone har jag förresten återupptagit sonettskrivandet, efter en paus sedan tonåren. Kanske kan det bli en trend lagom till 10-talet…
Du kommer snart att få för dig att skriva en historisk roman, men det ska dröja åtta år innan den verkligen är skriven. Och då har plötsligt alla andra också börjat ge ut historiska romaner. Jag ska inte säga mer om detta, eftersom allt jag kunde säga förmodligen skulle avskräcka dig.
Du kommer att skriva litteraturkritik i ett par större tidningar. Du kommer på det hela taget att vara ganska privilegierad. Vilket så klart inte är mer än rätt. (Tycker jag.)
Du kommer att starta en litterär blogg. Ja, du vet förstås inte vad en blogg är, men strunt i det just nu. Det kommer ändå att ältas till leda senare.
Du kommer inte att få alla de där priserna du nominerats till. Folk du känner får dem. Det är inte ALLTID så illa det heller.
Så var inte alltför missnöjd med dig själv. Du kan till exempel börja med att ha överseende med alla eventuella tempusfel i detta brev.