Den amerikanska journalisten Farai Chideya.
Den amerikanska journalisten Farai Chideya.

"Det är ju rätt ruttet"

Publicerad

Farai Chideya har skrivit mycket om skärningspunkten mellan rasism och kultur. Oivvio Polite får ett internationellt perspektiv på Stina Wirséns Liten Skär och alla små Brokiga.

Du har sett trailern till Liten skär och många små brokiga, tror du att en film som denna skulle kunna få distribution i USA?

Farai Chideya (FC): Nej (skrattar). Med ett ord: Nej. Det vore helt otänkbart. Och jag tycker att det är en bra sak med USA. Det finns dock de som anklagar svarta amerikaner för att vara överkänsliga för bilder som dessa. I dag förekommer den här sortens stereotyper aldrig i okritiska sammanhang. Ofta finns de som samlarföremål, som intressant nog samlas företrädesvis av afrikan-amerikaner, men då som en påminnelse om den stereotypisering vi utsatts för.

OP: Hur långt tillbaka i tiden måste man backa för att hitta ett okritiskt användande av den här stereotypen?

FC: Till 50-talet, möjligtvis början av 60-talet. Medborgarrättsrörelsen, som hade sin storhetstid på 60-talet, gjorde det omöjligt att okritisk omfamna den här typen av bilder och mot slutet av 60-talet var de inte längre socialt accepterade.

Okritiskt sammanhang för problematisk figur.
OP: Hur långt ut på den politiska högerkanten skulle man behöva gå för att hitta människor som i dag skulle tycka att Liten skär är oproblematisk?

FC: Man skulle nog kunna hitta människor i den politiska mitten som skulle försvara en sådan här film, om det hade rört sig om en "gammal" film. Men nu rör det sig ju en ny produktion. Jag tror att man skulle behöva förflytta sig ganska långt ut på högerkanten för att hitta folk som är redo att omfamna den. Jag försöker också tänka på vem som skulle vara motsvarigheten till Stellan Skarsgård. Han är ju känd här i egen rätt, men en amerikansk motsvarighet skulle kanske vara Tom Hanks och att en skådespelare av den kalibern skulle göra rösten till Liten skär vore totalt otänkbart. Om jag förstår marknadsföringen rätt så är det här ju en mainstream-produkt. En motsvarande film i USA skulle omedelbart krossas.

OP: Ett argument som kommit upp i Sverige är att man kan avväpna de stereotyperna bilderna, eller till och med fylla dem med nytt positivt innehåll, genom att återanvända dem. Tycker du att det argumentet har någon giltighet?

FC: Om de ingick i ett utbildningsprogram om rasism, kolonialism och slaveriets historia, så skulle jag väl kunna se det. Men det är ju inget man kan lära tre- till femåringar. En sak som jag tycker är chockerande med filmen är att den svarta karaktären är den enda som är antropomorf (människoliknande). Filmen innehåller en rad djurfigurer och sedan den här svarta karaktären som förvisso är en rå rasistisk stereotyp av en människa men ändock en människa. Vad ska man dra för slutsats av det annat än att människor av afrikansk härstamning på något sätt är att likställa med djur? Det är ju rätt ruttet.

OP: Ett annat argument som förs fram i debatten här är att rasistiska stereotyper, som till exempel de i Tintin, kan fungera som en bra utgångspunkt för föräldrar som vill prata med sina barn om rasism. Vid vilken ålder är det lämpligt att börja prata med barn om rasism? Och hur visar man de här bilderna för barn?

FC: Själv undervisar jag på universitetsnivå och har ingen erfarenhet av undervisning för barn men generellt så är det ett ämne som kommer in i undervisningen här i USA när barn är mellan 12 och 14 år. Det är ungefär då man förväntas vara mogen att intellektuellt och känslomässigt hantera information om till exempel slaveriet.

Jag tror att man kan prata med mycket yngre barn om rasism också, men man måste förstås göra det på ett annat sätt. Visar man till exempel Liten skär för treåringar så tycker de väl att det är gulliga figurer. Jag kommer ihåg att jag, när jag själv var liten, brukade se en Disney-film om tomtens julverkstad som jag tyckte väldigt mycket om. Och i en sekvens i filmen gör tomten dockor. En vit docka trillar ner och säger snällt "mamma", en svart pickanniny-docka trillar ner, ropar "Mammy" och vickar på rumpan. Jag förstod redan som barn att det var en rasistisk bild men jag tyckte om den ändå för att den hade andra kvaliteter.

OP: Lustigt att du skulle nämna just den filmen. Den visas på svenskt

tv varje jul.

FC: Va! (skrattar) Ja, här i USA har den definitivt fasats ut. När pickanninyn används här så är det inte i kommersiell kultur eller i barnkultur utan av konstnärer som kommunicerar med en vuxen publik som till exempel Kara Walker som gör väldigt våldsamma bilder.

OP: När vi ändå pratar om konst för vuxna. En del debattörer här menar att kritiken av rasistiska stereotyper utgör en form av censur eller att kritiken kan leda till att konstnärer censurerar sig själva och helt avstår från att diskutera ras. Är det ett argument som du möter i den amerikanska debatten?

FC: Det framförs på lite olika sätt då och då, men jag tror att det överlag finns en förståelse av att till exempel pickaninny-figuren inte har någon vit motsvarighet. Det finns ingen historisk stereotyp av ett vitt barn med samma avhumaniserande innehåll. Jag stöder fullt ut konstnärers rätt att testa gränser, men jag tycker att det är en annan diskussion. I fallet med Liten skär rör det sig ju inte om fri konst utan om underhållning för småbarn.

OP: Ytterligare ett argument som framför är att vi idag befinner oss
på så stort avstånd från rasismen i historien att vi nu oproblematiskt
kan leka med rasistiska stereotyper. De betyder helt enkelt ingenting
längre för vi lever nu ett post-rasiellt samhälle.

FC: Om pickaninny-stereotypen fortfarande används oironiskt så finns
det inte något historiskt avstånd alls! Återanvändandet av stereotyper
återtraumatiserar den utsatta gruppen. Om man tror att bilder äger
makt, och det måste man tro om man skapar tecknad film för barn, så
måste man också förstå att en rasistisk stereotyp och likställandet av
svarta barn med djur, utgör en återtraumatisering.

 

Oivvio Polite

kulturen@expressen.se

Fotnot. Farai Chideya är en prisbelönt amerikansk författare som undervisar på New York University. Hon har bland annat skrivit böckerna The color of our future, Fighting cultural misinformation about African Americans samt romanen Kiss the sky.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag