Med Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens
Cirkeln har svenska språket fått sitt första stora, egna bidrag till Twilight- och Vampire Diaries-genren.
Cirkeln, som är första delen i en planerad trilogi, är romantisk tonårsfantasy med ena foten i den gymnasiala verkligheten och den andra i magin, och har unga Bergslagshäxor i huvudrollerna istället för snyggvampyrer och annat sexigt oknytt.
Berättelsen är hyfsat spännande, typiskt mångordig och med ett starkt klappande hjärta för den starka men osäkra tonårstjejens våndor. Men framför allt är det ännu en berättelse där skogen och det lilla, isolerade samhället i dess mitt, har två av huvudrollerna.
För det är i
Cirkelns Bergslagenskogar såväl som bland väldiga Douglas Firs i de vidsträckta barrskogarna i USA:s nordvästra hörn (tänk 90-talets vajande grangrenar i tv-serierna
Twin Peaks och
X-files) som det övernaturliga bor - och så har det varit sedan sagan om Rödluvan.
Ur Twilight.
I vår kan vi inte få nog av den mörka skogen som en tyst, poetisk förstärkare av känslor, som en plats att leva ut sin kärlek på, att möta sitt magiska öde i - eller sin död.
Det är i skogen vargen och åtrån bor, under en blodröd måne.
Och det handlar inte bara om
Cirkeln och om
Twilight-sagan som mjölkas ut ännu en gång med en illustrerad officiell guidebok (ett klassiskt sätt att bekräfta en ungdomsfantasy-series popularitet; räkna med en
Cirkeln-guide om fem år ungefär), utan också om filmen
Red Riding Hood som är Twilight-regissörens Catherine Hardwickes varulvs- och "whodunnit"-version av Rödluvan.
Skogsromantiken i
Red Riding Hood är på gränsen till skogsporr. Catherine Hardwicke har haft en grantoppsfetisch sedan de dimhöljda scenerna i
Twilight, och i nya filmen sveper kameran över skogsklädda bergssluttningar i oändliga flygscener, innan man landar i filmens sagoby bland plutläppade unga män och kvinnor med dolda sidor.
Amanda Seyfrid i bioaktuella Red Riding Hood. Foto: Warner Bros.
Men skogen i de här berättelserna är också ett villospår, för gemensamt för både
Twin Peaks, Red Riding Hood och
Cirkeln är att det inte är i skogen som det farligaste gömmer sig - utan i det mänskliga samhället, i skolan, i kärnfamiljen.
Den romantisk-mystiska tonårsfantasyberättelsen är en osalig blandning av pseudofreudiansk- och jungiansk teori, av kärlek, sex, död, och äldre män som förälskar sig i för unga kvinnor.
Det handlar om livets stora trauman och det är klart att vi vill läsa om det och se på det om och om igen, i magiskt förklädd form så att vi står ut.
Men framför allt kan vi glädja oss åt att vi har kommit till en tid då
Cirkelns förtryckta flickor med häxkrafter faktiskt kan slå tillbaka och bli byns outtalade hjältinnor - för i den här genren är det ytterst sällan tjejerna får de hyllningar de förtjänar eftersom allt magiskt måste ske i hemlighet. Fortfarande, flera hundra år efter häxbränningarna.
För någon riktig jämlikhet är det inte tal om ens i sagan.
