Debatt: Här är verkligheten

Publicerad
Uppdaterad
Nils Schwartz målar upp en falsk verklighetsbild för svenska folket, tycker Richard Svanegård
Bäste Nils, Du undrar i din artikel (Expressen 16/2) vilka människor som frivilligt åtar sig så grymma uppdrag som att fatta beslut i asylärenden. Vad är det för slags individer? Vilka drivkrafter har de? Varför har ingen vett att säga nej? Tillåt mig presentera mig själv. Mitt namn är Richard Svanegård. Jag är 36 år gammal, sambo och hemmahörande i Karlstad. Frisk i sinne och kropp. Men, jag är beslutsfattare i asylärenden, ve och fasa. Jag bifogar en bild på mig själv så du kan se hur en samvetslös person ser ut. Du vill säkert veta lite om min bakgrund för att kunna dra en amatörmässig slutsats om vilka drivkrafter som gör att jag frivilligt har anmält mig till det grymma uppdraget att bestämma över andra människors liv och lycka, där jag sänder utarmade och traumatiserade flyktingar hem till bottenlös misär, många gånger på gränsen till självmord. Jag är uppväxt i en trygg miljö, i en lugn stadsdel i Karlstad, med mor och far samt två bröder. Efter studier i USA, gymnasium, jorden runt-resa och värnplikt, tjänstgjorde jag med FN i den israeliska "säkerhetszonen" under Gulfkriget. 1992 arbetade jag för FN i Sarajevo under kriget. Efter hemkomsten slutförde jag studierna och tog en fil kand. 1996 arbetade jag återigen i Bosnien som samverkansofficer i NATO-uppdraget. 1997 påbörjade jag min anställning på dåvarande Statens Invandrarverk. Under min tid på verket har jag även utfört utlandsuppdrag i Iran, Indien, Indonesien och Sri Lanka, där uppgiften var att se till att kvotflyktingar fick komma till Sverige. Under några års tid har jag även arbetat deltid som journalist. Men då jag ställdes inför valet mellan att arbeta heltid som journalist, eller att skaffa mig en utbildning, var svaret enkelt. Utbildning. Du uttrycker också en önskan att få reda på mer om mig som känslokall individ som skyller min förhärdade omänsklighet på en högre instans. Det låter kanske löjligt i dina öron så det är nog bäst att du sätter dig ned nu. Min drivkraft är att jag stödjer principen om att en flykting skall ha rätt till en fristad i Sverige. Jag har skrivit under beslut i kanske 1500 asylärenden. Av dessa har uppskattningsvis 25-30 personer varit riktiga flyktingar (tillkommer gör personer med skyddsbehov utöver vad som faller under flyktingskapet). Att ge en sådan person uppehållstillstånd är enkelt. Ett lätt penndrag och man känner tillfredställelse över att ha kunnat bereda flyktingen skydd enligt lagar och regler. Det är verkligheten vi lever i. Det spelar ingen roll att du på dina höga moralhästar tror dig veta bättre vilka människor som söker asyl i Sverige och till vilka förhållanden de skickas hem. Asylrätten i dag är urholkad och det beror på att systemet utnyttjas över bristningsgränsen av personer vars främsta syfte inte är att få skydd mot förföljelse. Tro inte för en sekund att jag ligger sömnlös över att ha beslutat att en person som inte har skyddsbehov, utan är i Sverige av ekonomiska eller sociala skäl, skall återvända till hemlandet, möjligen till en fattigare tillvaro. Ingen skulle bli gladare än jag om det bara var människor i behov av skydd som sökte asyl i Sverige och om de genast presenterade sina identitetshandlingar samt talade sanning om hur de rest till Sverige och om sina asylskäl. Men som sagt, sådan är inte verkligheten. Men i avsaknad av riktiga flyktingar kan man ju alltid göra som en journalist. Utan att ha sakkunskap om ämnet bestämmer man sig för att "den här personen ska jag rädda". Då gör man som till exempel DN och presenterar en artikel med namn och bild på en homosexuell person från Iran, och vips, i och med att artikeln har publicerats och iranska ambassaden hunnit anteckna hans namn, så har personens skyddsbehov helt plötsligt uppstått. Nej fy tusan, inte är det på det viset man önskar att en seriös asylprövning skall gå till. Gå nu hem till din stuga, Nils, och fortsätt dina totalt ofruktsamma tankar om hur folk inom kriminalvården kan hålla fångar inlåsta, hur handläggare inom socialtjänsten kan avslå en ansökan om bidrag, hur polisen kan bötfälla en fortkörare, hur vissa landsting inte ger kostnadsfri vård för snarkningsbesvär eller hur en journalist kan försvara för sig själv att han för svenska folket målar upp en falsk verklighetsbild. Jag antar att vi inte hörs förrän efter sommaren. Jag ska kolla med hemtjänsten om de kan titta till dig ibland, laga mat och städa, medan du tänker. Förmodligen kan de inte det eftersom du inte uppfyller kraven. Visst är de omänskliga? *** Richard Svanegård är beslutsfattare vid migrationsverkets asylenhet i Karlstad
Richard Svanegård

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag