PORTEN TILL FRIHETEN. Östtyska vakter ser genom den rivna Berlinmuren den 11 november 1989. Foto: Lionel Cironneau / AP SCANPIX SWEDENPORTEN TILL FRIHETEN. Östtyska vakter ser genom den rivna Berlinmuren den 11 november 1989. Foto: Lionel Cironneau / AP SCANPIX SWEDEN
PORTEN TILL FRIHETEN. Östtyska vakter ser genom den rivna Berlinmuren den 11 november 1989. Foto: Lionel Cironneau / AP SCANPIX SWEDEN
Lutz Seiler. Foto: Jürgen Bauer / NORSTEDTSLutz Seiler. Foto: Jürgen Bauer / NORSTEDTS
Lutz Seiler. Foto: Jürgen Bauer / NORSTEDTS
En annan sorts övervakning på Hiddensee.En annan sorts övervakning på Hiddensee.
En annan sorts övervakning på Hiddensee.

DDR-ön på gränsen till både frihet och död

Publicerad

Den hyllade tyska romanen "Kruso" av Lutz Seiler skildrar en ficka för avvikare i det östtyska förtrycket.

Nina Lekander läser om Hiddensee, en ö där friheten kunde skymtas vid horisonten.

Det går inte en dag i det mediala Tyskland då det inte berättas historier om och visas bilder från DDR-tiden, och vid Alexanderplatz och Brandenburger Tor säljs all tänkbar parafernalia. Alls inga hakkorsprydda huvudbonader, men väl sådana med hammaren och skäran.

Inte minst i november när Berlinmuren föll, år efter år efter år efter 1989, skriver tidningarna spaltmil om muren och vad som doldes bakom den. Eller doldes och doldes, västberlinarna kunde trots allt glo på sina infångade grannar från utsiktstorn; medan östberlinarna var strängt förbjudna att kika in i väst, än mindre ta bilder.

Det var helt enkelt inte meningen att "die Ossis" skulle få veta hur det såg ut på andra sidan – hur minfält, taggtråd, strålkastare, alarmsystem och vakttorn var placerade.

Dock fanns det vissa kulturella om inte frirum så något mer lössläppta reservat i det homogena Östtyskland. Dit hörde "indianlägren", ett 60-tal ekoromantiska communities på landsbygden där människor klädde ut sig – framför allt till indianer, men också till cowboys.

Livet, döden och havet

En annan sorts utanförskapets gemenskap fanns på den vackra lilla ön Hiddensee i Östersjön, varifrån man kunde skymta friheten i Sverige och Danmark. Där samlades inte minst intellektuella och konstnärer som vantrivdes i den östtyska kulturen, väl medvetna om att denna deras frihet var högst villkorad – Stasi fanns förstås också där, liksom soldater. Ändå lyckades somliga fly över havet, oftast till den danska ön Møn.

Om livet – och döden – på Hiddensee skriver poeten och essäisten Lutz Seiler i sin första roman "Kruso", som vann det prestigefylla Deutsche Buchpreis 2014. Seiler parar här, efter en vad det verkar ytterst grundlig research, det dokumentära med det fantastiska eller surreala och poetiska.

Året är det magiska 1989, det är sommar, och ynglingen Ed anländer till ön med en mager såväl packning som självkänsla – hur ska han finna sin roll som diskare på värdshuset Klausner i denna brokiga blandning och hierarki som råder bland "skeppsbrutna" dissidenter och tvivlare?

Glittrande prosa

Småningom får han en vän i den ryskättade ledargestalten Alexander Krusovitj, Kruso, vars namn självklart syftar på Robinson Crusoe; en av många litterära referenser i denna egendomliga bromance till bok. Bland andra är Georg Trakl viktig, och jag kommer ofta att tänka på Michel Tourniers "Fredag eller den andra ön".

Översättaren Aimée Delblanc har gjort ett styvt jobb med denna vindlande, havsglittrande prosa som får en att känna "utantillkraften med sin omättlighet". Liksom lust att googla fram DDR-produkter som ett på den tiden vanligt hårvatten: Explepäng!

Vatten är viktigt. Havsvattnet hotar att nöta ner Hiddensee, havet kan leda till frihet och/eller död. Diskvattnet är äckligt. Det finns överhuvudtaget en himla massa slem, avlopp, rost, mögel och mal här – och i slutet fasansfulla anteckningar om anonyma lik som inte har klarat rymningsförsöken till Møn. Exempelvis:

"Kvinna: inga läppar, ingen näsa, ansikte bara av tänder, armarna svarta fulla av alger", och "Person, obestämbar, utan kontur /…/ fartygspropeller, stora sjok. Krossad".

Ibland tappar dock texten taget om åtminstone mig. Det gäller särskilt Eds småfilosofiska låtsassamtal med en död räv. Vet dock inte om det är övernaturligheten eller pretentionen som stör. I övrigt instämmer jag i applådåskorna.

 

Nina Lekander är medarbetare i Expressen Kultur.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag