För två år sedan packade han igen, radiohandlaren i vårt lilla förortscentrum. Hans butik hade fått plats i en 60-tummare. Jag var inne hos honom de sista dagarna, småpratade och fyndade sladdar. Han berättade om fotbolls-VM i Sverige 1958, om alla nya dyra tv-apparater han sålde, hur han gick hem till folk i tvårummarna i kvarteret och installerade dem. Men nu var det 2009. Det var länge sedan han sålde något alls. Nu ville han fiska på dagarna i stället. Han sa det utan bitterhet: "Alla tar ju bilen till stormarknaderna ändå".

En stad är en handelsplats. Husen och torgen präglas av handeln. Torghandel med lösviktssvamp och saluhallskött liksom stormarknadsköttfärs och elgiganter. När konsumtionen förändras, förändras staden. Torg flyttar på sig, stadskärnor dör ut, nya föds. Ibland tycks handlandet ta nya språng. Onoff var en av dem som förändrade vårt sätt att handla på 1980-talet. Vi började ta bilen till stormarknaden inte bara för att köpa möbler på Ikea utan också för att köpa ­videobandspelare.
Om den första tiden på 1980-talet berättade Onoff-grundaren Hans Westin i en intervju till Dagens Industri 2007 att "de dränkte Åkersberga med reklam och var mycket aggressiva, också med priset. Det var bra snurr".
I sin egen historieskrivning hävdar Onoff att de "startade stormarknadsidén för hemelektronik" på 1980-talet. I själva verket var man nog tvåa, 1974 öppnade Siba sin butik på Backaplan i Göteborg, intill EPA. Det är ingen slump att Onoff och Siba känner sig besläktade, och har dragit upp gemensamma strategier för den kamp mot Elgiganten och Mediamarkt som man nu har förlorat första ronden i. De kommer ur samma expansiva folkhemstillväxt. De var båda tidigt ute i Sverige med det som brukar kallas volymhandel, handel i större butiker med stora varor i stora lådor utanför den gamla staden. Storleken på affärerna drog ut staden längs motorvägen där marken var billigare. Onoff-staden eller Siba-staden var en glesare stad som växte längs motorvägarna. Motorvägen blev, som Bosse Bergman konstaterar i sin bok E4-staden, den nya storgatan. Stormarknaderna växte fram, framför allt på förortscentrumens bekostnad.
De första handelscentrumen som byggdes på 1950-talet var inte alls som vår tids aggressiva handelsplatser med sina förfrämligande parkeringsplatser. Vällingby till exempel, ett av de första, hade 129 olika verksamheter. En systuga på 93 kvadratmeter, några banker, en nykterhetsvårdsbyrå, en kyrka, ett varuhus så klart, men också hattaffärer, och självklart ett par radio- och tv-affärer. Det var en ny sorts handelsstad, men mer en modern variant av småstaden. 1950-talet bar på idén om grannskapscentrumet, Onoffs 1980-tal var decenniet som på allvar började sänka den. 1998 gjorde Onoff några större uppköp och vd:n Sten Schröder fick frågan i Göteborgsposten: "Vem kommer i kläm". Hans svar: "De halvstora och halvbra". Onoff var den höjda volymens framtid.
Omsättningen i de större handelsplatserna utanför staden var i mitten på 70-talet en procent av detaljhandelns totalomsättning. 1992 var den åtta procent och 1996-97 tretton procent. Idag beräknas omsättningsandelen vara över trettio procent. Det var i den förändringen som Onoff växte till. Mediamarkt och ­Elgiganten blev nästa steg. Onoff startade resan in mot det epicentrum som skulle bli deras egen undergång.

Onoffs nya vd Petra Axdorff tillträdde i höstas och i våras sa hon till Dagens Handel att "det pågår ett marknadsföringskrig utan dess like i branschen. Det blir för rörigt och skapar oro hos konsumenterna. Kunderna frågar sig själva, kan jag köpa den här produkten billigare ­ någon annanstans"?
När Mediamarkt öppnade sin första butik i Stockholm den 28 september 2006 var det skalan som slog en, hur de vred till ett steg till på volymknappen. 200 platt-tv-apparater längs väggarna. Mediamarkt har valt att bara vara lådor vid motorvägen och osynliga annars, ingen näthandel, aldrig med i prisjämförelsesajterna på nätet. Du måste åka dit och titta på prislappen, bländas av skalan, bli lomhörd av volymen. De är de nya skrytmånsarna i stadens tusenårigt bjäbbande handelskrig. Som alla som dött längs vägen, vad den än hetat, är de odödliga.

Men den stora avlägsna handelsplatsen är inte heller den ett givet slutmål. Dagens kaxiga basgångar är inte nödvändigtvis de sista.
Just när Onoff, en av de första symbolerna for stormarknaden, faller, börjar synen på stormarknaden att förändras. Det planeras bostäder på såväl Backaplan, intill Siba, som i Kungens Kurva intill Mediamarkt. Och när handelsföretaget Steen & Strøms eget "Trend Lab" gjorde en undersökning 2008 hävdade man att efterfrågan på små, mer tillgängliga handelsställen skulle öka. De såg en möjlig utveckling där de stora giganterna har små filialer i förortscentrumen, för uthämtning av nätköpta varor, en sorts showrooms. I en studie från trafikverket som kom i april citeras ekonomen Fredrik Bergström: "Efterfrågan på tidsbesparing, upplevelser och tillgänglighet kan innebära en renässans för närhandeln och stadskärnan". Ser jag min radiohandlare packa ner fiskespöet i ryggsäcken och vända åter som Elgigantens eller Sibas lilla man på hörnet. Kanske med samma logik som de många nya ölsorterna, ett lätt fejkat lokalt namn av typen Sigges Radio & TV, på gångavstånd. I den lilla lokalen mellan Seven Eleven och mäklarfirman. Något som vrider ner volymen lite.