Vissa kulturella företeelser dyker upp igen på de mest oväntade ställen. Så är det med Teddybears björnmasker som första gången kunde ses i Ingmar Bergmans Trollflöjten från 1974. På Teddybears konsert på Dramaten i kväll är cirkeln sluten, för nu återvänder Bergmanbjörnarna till Bergmans hus för en konsert med musiken till Don Carlos, skriven av Klas Åhlund i samma grupp.
Det sägs att björnhuvudena hamnade på Teddybears huvuden på den tiden då en av bandmedlemmarna delade ateljé med mannen bakom maskerna, konstnären Arne Högsander.
Själva har de jämfört sin maskpåtagning med det urgamla medicinmansknepet: när man tar på sig masken lyssnar hela stammen.

Men viktigare är att Ingmar Bergmans operafilm med björnmaskerna står för ett 70-tal i destillat, med sina orangea toner, halvlånga killfrisyrer, värmlandsdialekter och ett scenrum i naturmaterial som det känns som att man kan ta på. På Imdb beskrivs filmen längtansfullt och lite nostalgiskt med orden ”It’s Sweden!”
Björnmaskerna står, trots sina gapande munnar och blottade tänder för ett snällt och tryggt barndoms-70-tal som när det möter det vilsna 00- och 10-talets Stockholm låter den rockstjärna som vuxit upp, blivit medelålders och bildat familj finna en björnmask att dra på sig för att nå den där känslan av autenticitet.
Björnen står ju för både styrka och fara, mjukhet och gulligull. Precis som bandet självt som började som grindcoregruppen Skull men musikaliskt ökat på influenserna till allt från hiphop till tv-spel och Kalles klätterträd, och där sångaren Patrik Arve också är del av dock-tv-gruppen runt Petter Lennstrand och Allram Eest – retrocool dockteater med hjärta.
Men på kvällens konsert har Teddybears kanske allra mest gemensamt med Expressens fågelmaskprydda Spelmannenpristagare The Knife, när Dramatens finkultur omfamnar deras popkultur i en Bergmansk björnkram mitt på stora scenen.

Fotnot. I kväll kl 21 framför Teddybears teatermusiken till Don Carlos på Dramatens stora scen.