Går till Stockholms centralstation för att köpa en biljett till Malmö. Jag är medveten om att beteendet är lite udda, den sortens transaktioner utförs ju numera på nätet eller med mobil. Men jag får en stärkande promenad på köpet och ett samtal öga mot öga med någon av SJ:s trevliga biljettförsäljare. Medan man väntar på att könumret ska komma upp kan man spatsera omkring i centralhallen och iaktta det brokiga folklivet.
Jag kunde förstås köpa biljetten i någon av automaterna, men då går jag miste om det personliga bemötandet. Dessutom har automaterna på Stockholms central en benägenhet att dra sig ur i förtid. Just när man ska bekräfta beställningen förkunnar de utan vidare förklaring att köpet är avbrutet. Det gäller samtliga automater, fast bara i Stockholm, inte någon annanstans, och när jag påtalar det egendomliga beteendet för SJ:s personal, tittar de bara medlidande på mig och säger sig inte ha hört någon annan klaga.
Men nu står jag alltså där vid biljettdisken och framför mitt önskemål om en tur- och returbiljett till Malmö klockan si, dagen så. Försäljaren rycker till och säger:
- Nja, det vet jag inte om jag kan.
- Är tåget inställt? undrar jag. Har den ryska snökanonen fyrat av en salva i ställverket i Norrköping?
- Nej, det är resmålet jag ställer mig tveksam till, säger han. Ciudad Malmö. Jag vågar inte ta på mitt samvete att sälja en biljett dit. Går det inte lika bra med Hässleholm? Det är en trevlig liten stad.
- Det håller jag inte med om, säger jag. Jag har bott där i mina tidiga tonår. Det var förfärligt. Klockorna rörde sig inte. Jag vill ha en biljett till Malmö.
- Du har väl läst att maffian har tagit över stan? säger han. Knarkkartellerna. Folk skjuts ner på öppen gata. Självmordsbombare spränger polisstationerna i luften.
- Jag reser till Malmö var och varannan månad, avbryter jag. Det är inte alls så farligt som det sägs. Bara man håller huvudet lågt och springer i sicksack över torgen.
- Ok, du får köpa biljetten på egen risk, väser han. Kontanta pengar. Och inte ett ord om vem som har sålt den.
Jag betalar och tar på mig hjälmen. Folk ryggar tillbaka. Jag rättar till den skottsäkra västen och går ner i tunnelbanan. Jag ska visserligen inte till värsta Farsta, men skräckpropagandan har fribiljett på alla linjer.