Fixa fint i hemma – med små medel

Massor av inredningtips hittar du här!

Har du tur?

Du kan bli miljonär. Ta chansen här!

Storlek på text:
Skriv ut text

Christer Strömholm:
Fotografiska museet

Annons:
Konst

Christer Strömholm | CHR | Fotografiska museet, Stockholm | Visas till 25/11

Christer Strömholms dokumentära fotokonst har bildat skola för en lång rad efterföljare.

Therese Bohman konstaterar att många av hans bilder är lyskraftiga ännu efter 50 år.

Hade jag aldrig sett bilderna i Fotografiskas utställning CHR tidigare skulle jag bli omtumlad. Precis som jag blev någon gång under gymnasieåren då Christer Strömholms foton, tillsammans med en rad andra Parisskildringar i text och bild (den stora boken om Kiki och kretsen kring henne i Montparnasse, Hemingways En fest för livet) blev underlag för mina tonåriga drömmar om dekadent konstnärsliv i storstaden. Strömholm (1918-2002) är kanske den mest kända av svenska fotografer, med en stil och motivkrets som är lätt att identifiera: svartvitt 1950-tals-Paris, transvestiter, en blandning av rå realism och solkig glamour. Han har bokstavligen bildat skola för kommande generationer fotografer. 1962 grundade han Fotoskolan i Stockholm, där han också undervisade. Innan dess hade han under 1930-talet varit frivillig i flera olika krig, utbildat sig i måleri hos Isaac Grünewald och rest över hela världen, vilket han skulle fortsätta med. Bland hans samlade verk finns fotografier från såväl Europa som USA och Asien.

I Fotografiskas retrospektiv finns det inget att anmärka på.

För den som har sett större delen av Strömholms bilder tidigare är det som att återse gamla bekanta: de små pojkarna med runda ansikten, kisande blickar och damhandväskor, det unga paret som ömt och sömnigt lutar sig mot varandra på en bar, de många - och fantastiskt vackra - kvinnorna som egentligen är män i bildsviten från Place Blanche i Paris: gracefulla, med overkligt perfekt eyeliner och en palett av blickar som pendlar mellan att vara stolta, trötta, inbjudande och sårbara.

I dag har jag svårare att bli berörd av Strömholms foton.

Många har gjort samma sak som han, fast sämre, och sedan 1900-talet har gatufotografi med dokumentärt anspråk reducerats till en estetik bland andra, ett slags attraktiv solkighet som kan förpackas snyggt och användas för att sälja kläder och parfym. Men det är ju inte Christer Strömholms fel. Femtio år senare är många av hans foton fortfarande nästan självlysande, väl värda att se, även för den som inte längre drömmer om Paris.

 

Annons:
MEST LÄSTA ARIKLARNA PÅ KULTUR
Annons:
UNGKULTUR
Annons:
Kulturartiklar
PODCAST
UNGKULTUR
SHOPSTOP 13/2
UNGKULTUR
ANKAN
PODCAST
SPARKRAV
Annons:
Annons:
BLOGG
Annons:
Journalisten Dawit Isaak har nu suttit fängslad i Eritrea i:
Mest lästa om kultur
Fler mest lästa om kultur
Senaste artiklar
Mest lästa

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader