CULLEN MURPHY | God's jury. The inquisition and the making of the modern world | Houghton Mifflin Harcourt, 310 s.
Moderniteten brukar - speciellt i vårt mycket moderna land - framställas som rationalitetens, upplysningens och frihetens tidevarv, detta i kontrast till såväl folk och nationer som "ännu lever i medeltiden" och just denna medeltid själv, en grym och mörk era. Dessutom en epok som de flesta vet lite om och som vi menar att vi har lämnat bakom oss; ekonomiskt, moraliskt, religiöst.
När vi konfronteras med den egna samtidens värsta brott mot mänskliga rättigheter, säger vi att förövarna föll ner i barbariets träsk. Ett bokstavligt fall genom tidsåldrarna, ovärdigt moderna människor och nationer.
Men, skriver den världsberömde sociologen Zygmunt Bauman i Auschwitz och det moderna samhället, "Den moderna civilisationen var inte ett tillräckligt villkor för Förintelsen; men den var förvisso ett nödvändigt villkor. Utan den skulle Förintelsen vara otänkbar. Det var den moderna civilisationens rationella värld som gjorde Förintelsen möjlig."
Nazisternas massmord på de europeiska judarna var inte bara en teknologisk bedrift av ett industrisamhälle, det var också en organisationsmässig bedrift av ett byråkratiskt samhälle, menar Bauman.
Efter att ha läst Cullen Murphys God's jur y. The inquisition and the making of the modern world kan jag konstatera att grunderna för en modern byråkratisk form av statsförtryck mot individer och grupper lades långt tidigare. Den spanska inkvisitionens systematiska förföljelse krävde standardiserad lag, kommunikationer, administrativ överblick och en utbildad elit av professionella. Istället för att teckna en bild av galna och fanatiska storinkvisitorer som med korset i hand kastar kättare, judar och kvinnor på de medeltida bålen, tecknar den mycket flyhänt skrivande amerikanske författaren - i vardagslag redaktör för Vanity Fair - bilden av en noggrann och genomtänkt byråkrati, en förebild för och en förlaga till den moderna administrationen som gjorde Auschwitz möjlig.
Det var de tyska nazisterna som använde sig av den första generationens IBM hålkort för att räkna och klassificera den tyska befolkningen, men det var inkvisitionsdomstolarna som "uppfann" övervakningsbyråkratin, där extremt detaljerad information om undersåtarna insamlades, bokfördes och arkiverades.
Det tyska folket har fått utstå mycket spe för nazisternas exakta byråkratiska dokumenterande av sina massmord och inte sällan - och framför allt i populärkulturen - har detta skildrats som ett utslag av speciell "tysk" byråkratgen. Skulle de mer sydländskt temperamentsfulla spanjorerna som under mer än 350 år på ett liknande vis - om något ännu mer detaljerat och ingående - dokumenterade sin utdragna förföljelse och sina mord på kättare, kvinnor men framför allt misstänka judar, i så fall handla utifrån en specifik spansk gen?
Även den nazistiska antisemitismen med sina infernaliska byråkratiska regler brukar framställas som speciellt "tysk", men faktum är att Europas första statligt sanktionerade rasistiska lagstiftning med byråkratiskt reglemente för hur de utdefinierade skulle klä sig, äta, handla, kontrolleras, dömas och eventuellt även dödas, stiftades just i Spanien.
Lagarna om limpieza de sangre - det vill säga att det var blodets renhet som var utslagsgivande för hur en person skulle behandlas och om han skulle anses som en god kristen, inte dopet eller hans handlingar - kom att ge upphov till en gigantisk, pedantisk och mycket långlivad rasistisk administration. När inkvisitionen antagit raslagarna blev den även ansvarig för att utfärda limpieza-cerifikat. Dessa måste ange om en specifik individ hade mer än en kvarts, en åttondels, en sextondels eller mindre judiskt blod. Till slut blev de inkvisitoriska domstolarna lika upptagna med att utfärda limpieza-certifikat som de var med att anklaga misstänka kättare.
Ett totalitärt samhälle kräver alltså en välutvecklad och homogen byråkrati. Men Murphy finner även en annan beståndsdel i sitt försök att förstå vad han kallar "den inkvisitoriska impulsen". Han menar att den uppstår när en grupp menar sig ha den absoluta rätten på sin sida, där av bokens namn "Guds jury". Det absolut rätta och goda behöver naturligtvis inte vara "Gud" utan till exempel "det klasslösa samhället", "proletariatets diktatur och det kommunistiska partiet" eller den ariska rasens livsutrymme och överlägesenhet. När denna absoluta rätt(färdighet) kopplas till ett väloljat byråkratiskt maskineri med välutbildade teknokrater får den ett eget liv eller snarare död.
Övervakningssamhället, som vi i dag är så medvetna om och tror är ett resultat av modern teknologi, grundades av inkvisitionen. Utan övervakningskameror och internet skapades ett samhälle där alla uppmanades att bli angivare, där grannar och familjemedlemmar spionerade på varandra och rapporterade till domstolen. Var människor sagt och till vem och när, vilka böcker de hade och vem de besökt, vad de ätit och när och framför allt vad de inte åt (fläskkött, skaldjur) antecknades med pedantisk noggrannhet. Inkvisitionens rättegångsprotokoll arkiverades och anklagelser från tidigare decennier kunde tas upp på nytt, ja även avlidna personer kunde få sin sak omprövad, deras ben grävdes då upp och kunde - om de dömdes till dödstraff - kastas på bål tillsammans med de som levande brändes till döds. Också protokollen från tortyrkamrarna finns med - en skrivare var närvarande och antecknade varje skruv som drogs åt och varje skrik den anklagade yttrade.
Inkvisitionens besatthet med blodets renhet och med utdefinierandet av judar lade grunden till det moderna Europa många århundraden innan nazisternas teknokrater administrerade sin förintelse. Det är knappast möjligt att förstå den senare utan att ha någon kunskap om den förra.
