Han har kallats ”Bushs hjärna” och beskrivs ofta som arkitekten bakom president George W Bushs valframgångar. I dag besöker han Almedalen på Gotland där han ska hålla föredrag om kampanjstrategier hos tankesmedjan Timbro.
När han i måndags anlände till Stockholm fick jag möjlighet att samtala med honom om hans syn på den politiska marknadsföringen, och hans egen roll som grå eminens efter att han nu lämnat sin rådgivarpost i Vita huset.
I USA är Karl Rove en kontroversiell person. Hans motståndare beskriver honom ofta som en kallsinnig politisk hantlangare åt Bushadministrationen. Det är en karaktäristik som är svår att föreställa sig när man ställs öga mot öga med Rove. Han har en avväpnande stil och hela tiden ett leende på läpparna. Hans medarbetare beskriver honom som krävande, men också beredd att krydda långa kampanjdagar med humoristiska upptåg.
Karl Rove är det politiska underbarnet som tidigt gjorde karriär inom det republikanska partiet och flyttade till Texas, där han snabbt blev känd som en noggrann och nytänkande politisk konsult. Hans stora intresse för statistik, tillsammans med hans fingertoppskänsla för modernisering av kampanjmetoder och insamling av donationer, gjorde honom tidigt till en eftertraktad konsult.
Det är den nära relationen till president Bush som har lett till störst framgångar för Roves kampanjstrategier. Närheten understryks av att Rove hela tiden använder sig av smeknamn när någon ur familjen förs på tal. Den före detta presidenten, George H W Bush, kallas kort och gott för ”41” (hans ordningstal i presidentlängden).
Den första utmaningen kom redan 1994 när Bush oväntat slog den sittande Texasguvernören Ann Richards. Rove stod för sifferexpertisen – förmågan att hitta avgörande valfrågor som kunde entusiasmera viktiga delar av befolkningen. George Bush ansvarade för att ge kampanjen ett ansikte. Rove beskriver honom som en naturbegåvning:
– Bush junior har naturliga politiska färdigheter, men han har också ett utomordentligt minne. I en valkampanj är det en mycket stor tillgång, för han kommer ihåg varenda person som han träffar. Men det var svårt att försöka hålla jämna steg med honom när vi väl satte igång presidentvalskampanjen. Man tvingades hela tiden läsa på.
Det är en ganska annorlunda bild än den som förmedlas i medierna. Vad tror du det beror på?
– En del har det nog att göra med att Bush alltid vill framstå som en vanlig amerikansk kille från Texas, även om han har en examen från Yale med historia som huvudämne och en MBA-examen från Harvard. Han är samtidigt en av de mest belästa personer jag känner. Vi brukar tävla om vem som kan läsa flest böcker och han vinner alltid. De senaste tre åren har hans snitt legat på drygt hundra böcker per år.
Hur förklarar du då ryktena om att han mest styrs av sin magkänsla?
– De ryktena stämmer helt enkelt inte. Han är förvisso en mästare på att läsa av människor, och i det avseendet måste jag medge att han går på sin instinkt, men i allt annat är han en mycket filosofisk person.
Eftersom amerikanska valrörelser är välorkestrerade massmediesatsningar har de framgångsrika kampanjstrategerna (”spin doctors”) blivit minst lika kända som kandidaterna. Hos republikanerna har namnen Roger Ailes och Lee Atwater (männen bakom Nixons och Reagans valsegrar) bildat skola för hur politisk marknadsföring ska bedrivas.
Karl Rove kände Atwater sedan studietiden. Atwaters stående svar när någon frågade hur man skulle behandla en politisk motståndare var ”attackera, attackera, attackera”.
Amerikanska kampanjmakares traditionella uppdelning av väljare på en höger-vänsterskala tilltalade inte Rove. I stället för att slåss om mittenväljare började han att kartlägga viktiga väljargrupper med hjälp av en tredimensionell vektoranalys.
Tanken var att använda statistiken från opinionsundersökningar för att hitta grupper som fanns ”gömda” inom större kluster av väljare och sedan nå dem med specialdesignade budskap. Karl Roves genidrag var att sammanföra valundersökningar med siffror över väljarnas konsumtionsmönster.
Hans hypotes var att den politiska övertygelsen påverkar våra inköpsvanor. Amerikanska vänsterväljare har större benägenhet att köpa Birkenstock-sandaler, köra Volvo och dricka ekologiskt kaffe på Starbucks. Högerväljare kör hellre Ford och handlar oftare på stormarknader som Wal-Mart.
När Rove väl hade hittat de väljarkategorier han ville nå använde han sig av sin tredimensionella modell för att låta sina kandidater kommunicera de frågor som kunde få just dessa väljare att byta parti eller stärka övertygelsen hos egna supportrar. Den kanske mest omtalade gruppen var de evangeliska kristna – väljare som Rove själv kallar för ”den moraliska rösten”.
I primärvalet 2000 ställdes Bush mot John McCain, och du ansåg då att McCain inte hade rätt förutsättningar för att bli presidentkandidat. Vad är den stora skillnaden åtta år senare?
– Två saker. 11 september och John McCain själv. Han har lärt sig av sina tidigare misstag. För att nå konservativa amerikaner ligger han helt rätt i fråga om Irak- och skattepolitiken. Hans enda problem är att visa att han är lika välbevandrad i ekonomiska frågor som han är i utrikespolitik. En annan viktig detalj är hur han förhåller sig till den sittande administrationen. Han måste kunna definiera sin politiska linje utan att nödvändigtvis ta avstånd från Bush. Om den avgörande frågan på valdagen är ”vem är mest inte-Bush?” då kommer Obama att vinna.
Vad är Barack Obamas styrka och svaghet?
– Hans enormt stora genomslag som den förste svarte amerikanske kandidaten för ett stort parti ska inte underskattas. Han är en synnerligen välartikulerad talare. Men hans brist på erfarenhet kan användas mot honom. Han står långt till vänster i amerikansk politik och har svängt fram och tillbaka i många profilfrågor, till exempel om den uppmärksammade lagprövningen av vapenförbudet i Washington DC. Han har även motsatt sig välfärdsreformer under sin tidigare karriär men är nu för omfattande reformer. Hans huvudbry i valrörelsen är först och främst hur han ska lyckas övertyga det amerikanska folket att han klarar jobbet som president och att därefter förklara vad det är han vill ha uträtta med den makten, för just nu är han ganska otydlig på den punkten.
Årets amerikanska valrörelse verkar redan ha färgats av samma stämningar som på 1800-talet kallades för Know Nothing-rörelsen; en protektionistisk, immigrationsfientlig idé som ansåg att Amerika inte hade möjlighet att försörja nya invandrare och inte heller borde importera varor. Rove har en väldigt klar uppfattning om de väljarkategorier som dras till liknande budskap i dag.
– Det intressanta är att de olika partiernas supportrar verkar understödja varandra. Demokraterna vill försvåra frihandel och republikanerna vill försvåra invandring, men om man tittar närmare på deras budskap så ser man att dessa åsiktsyttringar ofta är sammanlänkade, över partigränserna. Protektionisterna visar prov på främlingsfientlighet och de främlingsfientliga visar prov på ekonomisk nationalism.
Andra frågor som haft stort inflytande i de senaste valrörelserna är skolpolitiken och privatiseringen av socialförsäkringskonton. Kommer de att bli avgörande även i år?
– Det är svårt att svara på, men en anledning till att dessa frågor ofta inte går att påverka är att det finns omfattande politiska intressen som försvårar politiska reformer. Lärarnas fackförening motsätter sig skolpeng och lärarfacket är en hörnsten i demokraternas politiska intressesfär. Detsamma gäller privata socialförsäkringskonton som anses vara en alltför het potatis för politiker att ta upp i en valrörelse. Men då bör man komma ihåg att George Bush blev återvald och var väldigt framgångsrik när han diskuterade frågan med väljare över hela USA 2004. Så det går trots allt att påverka om man bara är uthållig nog. Jag brukar peka på Sverige som ett föredöme när det gäller skolpeng och valfrihet. Där har vi i USA en hel del att lära.
Joakim Nilsson
kulturen@expressen.se
Joakim Nilsson är frilansskribent och doktorand i statsvetenskap.
