I dag börjar rättegången mot Radovan Karadzic, före detta president i Republika Srpska, den serbiska delen av Bosnien. Han är mannen som sköt sönder och våldtog Bosnien och står nu åtalad för folkmord.
I morgon friges Biljana Plavsic, dömd 2003 för brott mot mänskligheten. 1996 efterträdde hon Karadzic på presidentposten.
Carl Bildt och Biljana Plavsic var ett politiskt par i Bosnien mellan 1995 och 1997. Deras gemensamma projekt lyckades: att avsätta Radovan Karadzic.
Anhöriga till offren i Bosnien har svårt att förstå sig på omvärldens milda behandling av Plavsic – som fick bara 11 år för brott mot mänskligheten – och oppositionen här i Sverige anser att Carl Bildt är jävig i fallet med ”den bosniska järnladyn.”
Till Bildts och Plavsics försvar kan sägas att paret lyckades utmanövrera de värsta krigsförbrytarna från makten, de två som världens starkaste militärallians inte vågade röra: Radovan Karadzic och Ratko Mladic.

När Carl Bildt kom till Bosnien som Högste representant i januari 1996 var Biljana Plavsic vicepresident i Republika Srpska. I krig och i fred stod hon i Radovan Karadzics skugga.
Karadzic å sin sida stod i vägen även för Bildt; om det inte vore för honom hade Bildt gått till historien som mannen som fixade fred på Balkan. Men medan Carl Bildt marscherade mot sitt internationella genombrott beordrade Karadzic sina styrkor att inta Srebrenica. Efter massakern i Srebrenica – av Haagtribunalen klassad som folkmord – vägrade USA, Frankrike, Storbritannien och Tyskland att skriva under det fredsfördrag som Bildt hade kommit överens om med Slobodan Milosevic.
I stället bestämde sig stormakterna att tåga in Bosnien med 60 000 soldater för att straffa serberna. Det var då, efter det att Natostyrkan tagit över Bosnien, som det obegripliga inträffade. Soldaterna vägrade gripa Radovan Karadzic och överbefälhavaren Ratko Mladic, bägge två ansvariga för folkmordet. Natoledningen hänvisade till soldaternas säkerhet.

När Carl Bildt anlände till sitt kontor i Sarajevo i januari 1996 var det uppenbart att ingen rört ett finger för att hjälpa svensken. Han sågs som en civilist. Jag var där på kontoret den dagen. Inte en penna, inte en telefon, inte en dator fanns på kontoret.
Den som gjorde det svåra jobbet åt Bildt var Biljana Plavsic.
Hon gjorde det som Natostyrkan inte vågade göra: avsatte Radovan Karadzic från presidentposten och övertog den själv. Som president avsatte hon sedan även Ratko Mladic samt en polischef som var lojal med Karadzic.
Karadzic och hans män försökte därefter mörda Plavsic. Den internationella styrkan lyckades vid flera tillfällen rädda hennes liv. Flera statskupper mot Plavsic stoppades i sista stund och ett inbördeskrig mellan bosnienserberna var nära att bryta ut.
Utan Biljana Plavsic hade Carl Bildt inte lyckats med sitt uppdrag i Bosnien. Jag tror att såväl Bildt som Plavsic själv blev överraskade när krigstribunalen år 2000 väckte åtal mot henne.
Bildt borde givetvis ha avstått från att rösta om Plavsics frigivning med tanke på hur nära han stod henne. Men man kan inte klandra regeringen för beslutet; den har två gånger tidigare avslagit nådeansökan och agerar denna gång på rekommendationer från tribunalen i Haag.
I dag börjar, som sagt, rättegången mot Radovan Karadzic. I morgon blir Plavsic fri, kvinnan som ”förrådde” honom. Ratko Mladic, generalen som utförde massakern i Srebrenica, är fortfarande på fri fot, någonstans i Serbien.
Frågan är hur ”fri” Plavsic är när hon i morgon återvänder till Belgrad.

Tonchi Percan
kulturen@expressen.se