Ni läste väl om jättedemonstrationen i Tokyo mot kärnkraften i somras med nobelpristagaren Kenazuro Oe som huvudtalare, den största demonstrationen sedan 1960-talet? Och att närmare 80 procent av japanerna vill ha en snabb avveckling av kärnkraften.

Inte det? Nej, inte heller jag hittade något i svenska dagstidningar (med undantag av Monica Braw i SvD). Här är tystnaden numera total. Folkomröstningen visade sig vara ett skämt eftersom de stora partierna, industrin och en stor del av pressen är överens om att behålla kärnkraften.

I utländsk press får vi en annan bild, till exempel i franska Nouvel Observateur (23 – 29/8). Där berättas det att faran i Fukushima långt-ifrån är över. En bassäng med 264 ton radioaktivt avfall ovanpå den havererade reaktor 4 befinner sig i riskzonen. En ny jordbävning eller tsunami kan sprida materialet i en katastrof tio gånger större än Tjernobyl som skulle bli slutet för det moderna Japan.

Det är inte, skriver Nouvel Observateur, fråga om sensationsjournalistik eller undergångsporr utan en högst reell fara – bekräftad av japanska vetenskapliga institutioner, av franska forskare och Bill Clintons energiminister. Det ansvariga japanska kärnkraftsföretaget Tepco grubblar som bäst på hur man ska lyfta upp avfallet ur bassängen.

Kanske går allt bra – som det ibland gör i rysk roulette. Under tiden verkar politiker och press i Sverige överens om att inte sprida oroande information. DN avspisar därför Tysklands beslut att avveckla kärnkraften med hänvisning till den amerikanska forskaren James Conca - han som påstår att det inte är farligare att äta en påse chips än att vistas i Fukushimas närhet. Det låter väl betryggande?