Att vara oskuld vid 22 års ålder är ett kors att bära för varje ung man, särskilt tungt för den som har ett machorykte att försvara efter att ha gjort lumpen som fältjägare i Lappland. Det är ingenting man anförtror vare sig polare eller föräldrar. Så Piotr har ingen annan att vända sig till än jungfru Maria med sina böner om att hon ska sända en villig flicka i hans väg.
Att vara troende katolik ger å andra sidan inte heller några poäng på meritlistan i det sekulariserade Sverige. Piotr får ständigt försvara sin polska barnatro gentemot sina spefulla kamrater. Inte ens bäste vännen Kristoffer med samma polska bakgrund visar någon större förståelse för Piotrs papistiska böjelser.
Men nu är Kristoffer död. Med sitt okända hjärtfel klarade han inte chocken av ett huggormsbett. Olyckligt förälskad i en flicka från Zakopane som inte vidare hört av sig hade han en gång sagt att han ville ha sin aska utspridd på den plats i Tatrabergen där han upplevt kärleken. Piotr, Leo och John – hans skolkamrater från Tumba och lumparkompisar från fältjägarna – beslutar sig för att uppfylla hans önskan. Med askan i en uppblåsbar nackkudde reser de med taxi genom Polen – en årslön för chauffören, en spottstyver för dem – till Zakopane. Det är några månader före kommunismens fall.

Zbigniew Kuklarz andra roman – Anteckningar från en liten Fiat – är en pikareskroman från den polska diktaturens sista dagar, en roande roadmovie med romantiska sorgkanter och religiösa prövostenar, en bildningsroman från kulturernas skärningsfält. Liksom Kuklarz dedicerade debutromanen Hjälp jag heter Zbigniew (2005) till släktingar som figurerar i berättelsen, dedicerar han denna roman till den döde Kristoffer, en antydan om att berättarjaget Piotr i mycket är ett alter ego.
Kuklarz är en udda bekantskap på den svenska parnassen – han rör sig en bit bortom de gängse blatte- och svenneklichéerna. Och det svenska språket behärskar han så väl att han kan bända och böja det i nya lekfulla kombinationer.
Det kanske blir lite väl mycket gnabbande och nojsande grabbarna emellan under resans gång. Men i det stora hela är det ett rent nöje att följa den lilla Fiaten på dess polska odyssé. Den här sortens romaner med sin seriösa humor finns det för lite av i Sverige.