Mikael Wiehe. Foto: Anders Ylander
Mikael Wiehe.  Foto: Anders Ylander

Vem gav vänstern ensamrätt?

Publicerad

Den protestpolitiska sångskatten blir för utspädd om den blandas med allmän naturlyrik.

Gunilla Brodrej och Jens Liljestrand provsjunger "Röda sångboken". Läs den andra texten i länken till höger i artikeln.

Det var så genialiskt. Med varumärket Nya Moderaterna tog alliansen inte bara den politiska makten, utan kopplade också greppet om Den Svenska Berättelsen. Folkhemmet, välfärden, arbetet, tryggheten - plötsligt var det Reinfeldt som rodde Harpsundsekan, Borg som gick med hängslen och livrem, plötsligt struttade muf:arna runt som landsfäder medan Sahlin och Juholt snubblade fram som nyvärpta wannabes.

Vi fattade inget, vi stod där som fån

medan tjuvarna snodde allt dom kom åt

Mikael Wiehes "Ta det tillbaka" från 2010 sa egentligen det mesta om stämningen hos arbetarrörelsen efter fyra år i opposition: känslan av att landet har stulits av ett lömskt rövarband som har lyckats dupera väljarna att byta tonart.

Nu, efter ytterligare fyra år, är det hög tid att återerövra gitarren vid den nationella lägerelden. När jag en solstekt eftermiddag gnolar och spelar igenom "Röda sångboken" tillsammans med Gunilla Brodrej slås jag av hur förlaget, i samarbete med ABF, inte bara har valt att inkludera självklara namn som, förutom Wiehe, Nationalteatern, Allan Edwall, Vreeswijk, Dan Andersson, Blå tåget och Björn Afzelius.

Man har dessutom annekterat stora delar av den allmänna svenska sångskatten, som Ulf Lundells "Öppna landskap", Eva Dahlgrens "Vem tänder stjärnorna?", Evert Taubes "Änglamarken" och Ted Gärdestads "Sol, vind och vatten".

 

Vem gav vänstern ensamrätt till detta svenniga rajrajande? När blev "Ett glas öl", "Höstvisa" eller "Vem kan segla förutan vind?" sosselåtar - den sistnämnda borde väl snarare vara obligatorisk på samtliga alliansmöten?

Jag och Gunilla stämsjunger oss igenom några låtar från kvinnorörelsens och antiapartheidrörelsens tid, och med hjälp av rödvin och Anna Hellgren blir det riktigt stämningsfullt när vi klämmer i på Ted Ströms episka "Vintersaga".

Det stora vemodet rullar in medan vattnet glittrar på Riddarfjärden och jag tycker plötsligt att det känns rätt så fint, alltihop, en allsångskultur som arbetarrörelsen ska vara stolt över och slå vakt om. Att samlingen inkluderar nya låtar av Kent, Jason Diakité och Laleh visar på en förmåga att utvecklas och bredda repertoaren.

Men Bo Kaspers Orkesters "Fyrarättersmål"? Är den kanske tänkt som ett finurligt budskap till borgarna, en påminnelse om maktinnehavets oundvikliga baksmälla?

Vi åt ett fyrarättersmål

och vi kommer nyktra till,

och vi blir hungriga igen

och du kan önska vad du vill.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag