Året efter massakern på Himmelska fridens torg i Peking 1989 reste jag i Kina. I ett av Pekings varuhus fanns en fascinerande fotobok: The truth about the Beijing turmoil, utgiven av ”Redaktionskommittén för sanningen om tumultet i Peking” och ägnad att svara på de ”frågor, gissningar och missförstånd” som på grund av utländska mediers inblandning uppkommit kring den olyckliga incidenten, där ”huliganer” och ”råskinn” hotade stabiliteten i folkrepubliken.
Bilderna visade hjältemodiga soldater ur folkets befrielsearmé som ”hellre förödmjukade sig och mötte döden än riskerade att skada civila”. ”Det måste understrykas”, stod det i texten, ”att ingen annan armé i världen skulle kunna visa en sådan återhållsamhet.”
Jag köpte boken, som ett slags bisarrt bevis. Jag var 20 år gammal och minns det fortfarande som den första direktkontakten med en diktaturs overkliga kyla.

I dag, på 20-årsdagen av massakern, finns ännu en fotobok – också den svart – med fotografen Torbjörn Anderssons bilder från studenternas kamp under de sommarveckor som ledde fram till blodbadet.
Bilderna är – som alltid hos Andersson – mästerligt komponerade. Han har en närmast ofattbar konstnärlig kontroll under de rådande omständigheterna. Inte minst den emblematiska omslagsbilden – publicerad på Expressens förstasida den 4 juni 1989 – på en sårad student som dör i sin kamrats armar har samma suggestiva perspektiv som i Delacroix målning Friheten på barrikaderna.
Det är tidlös journalistik, samtidigt förtvivlat dagsaktuell.
I går blockerade kinesiska myndigheter sajterna Twitter, Flickr och Hotmail inför årsdagen. Inte minst Twitter uppges ha blivit allt mer populärt i Kina, eftersom förbjudna fraser som ”6/4” eller ”4 juni 1989” inte där blockeras automatiskt.
”Vi ska fortsätta sträva efter förverkligandet av den socialistiska moderniseringen”, skrev diktaturens kreatörer i min bok 1990. ”Vi är fullt förvissade om vår framtid.”