Före detta justitieminister Thomas Bodströms uppföljare till debutromanen Rymmaren bygger på en rörande premiss: att ett upprop mot rasism på DN:s debattsida kan bli en
sådan nationell sensation att organiserade rasister kan känna sig hotade och gripas av mordiskt raseri mot upphovsmännen.
Vem blir alltså misstänkt när de båda uppropsförfattarna verkligen mördas, om inte den slemmige sverigedemokraten som öppet jublar i tv över landsförrädarnas död? Men frukta inte, Bodström visar sin drivenhet som thrillerförfattare med en intrig där sanningen är mer invecklad än så…

Vilket ger en liten fingervisning om hans litterära metod. Grällt målade kulisser störtas omkull med åthävor som vore det djupa sanningar som uppenbarades.
En invandrad folkpartistisk riksdagsman målas ut som det största politiska helgonet sedan Olof Palme bara för att – trumvirvel – avslöjas som mördare och kvinnomisshandlare.
Leif GW Persson avslöjas som linslus.
Advokater avslöjas som drinkare och cyniker.
Småbarnsföräldrar i den stockholmska medelklassen avslöjas som så olyckliga i sina förhållanden att de gärna ”har sex” med andra.
Politik, media och rättsväsende avslöjas som kallhamrade ränkspel där alla tänker på sitt och oskyldiga får sitta emellan.
Och svenskt förläggarväsende avslöjas som ett geschäft där man kan få ge ut halvdana böcker om man råkar ha ett känt namn.
Det var som fan.