Sally Rooney. Foto: Jonny DaviesSally Rooney. Foto: Jonny Davies
Sally Rooney. Foto: Jonny Davies

Sömlös roman om den chattande samtiden

Publicerad

I "Samtal med vänner" lyckas författaren Sally Rooney med konstycket att väva in sociala medier i berättelsen.

Valerie Kyeyune Backström läser en lika briljant som flyktig debutroman.

Sally Rooney skriver exakt som så många unga författare, både svenska och internationella, önskar att de kunde skriva. Jag tänker på det hela boken igenom. Det här är the blueprint.

 

LÄS MER: Sveriges kritiker - vad är det ni inte förstår?

 

Historien kan tyckas trivial. Den avmätt intelligenta huvudpersonen Frances pluggar på universitetet i Dublin, späker sig själv och praktiserar på en litterär agentur, hon studerar tills hon nästan svimmar men saknar samtidigt ambitioner. På fritiden skriver hon poesi och kör spoken word tillsammans med sin bästis, exflickvännen Bobbi, en lika vacker som hård och dömande ideolog, som Frances i en passage liknar vid Jesus. På en läsning möter de den äldre och inflytelserika fotografen Melissa och hennes halvkända skådismake. Något slags fyrkantsdrama utvecklas, och det är det boken kretsar kring. Relationer. Och i dem vävs makt, begär, klass, skönhet och politik samman.

Sally Rooney skriver med perfekt distans

Rooney skriver med en sådan lätthet, en perfekt distans som gör att hon lyckas fånga allt det moderna utan att det känns påtvingat och patetiskt, det känns helt naturligt, det känns helt verkligt. När hon namedroppar filosofer, låter karaktärerna sväva ut i komplicerade teoretiska diskussioner eller antyder hajpade fjolårsfenomen som nyutgivningen av "I love Dick" är det av nödvändighet, inte poserande. Till och med facebookchattar blir skrämmande verklighetstrogna och därmed njutbara i stället för besvärande, som många gånger annars är fallet när sociala medier vävs in i litteraturen av mindre tonsäkra författare.

 

LÄS MER: En tragedi som borrar sig djupt in i själen

 

Ändå är det något i hela verket, som är, jag vet inte – undflyende. Jag slukar boken, är helt besatt av den under läsningen, av det intrikata spelet mellan bokens fyra medelpunkter. Ingen mening är överflödig. Men när berättelsen är över försvinner den lika snabbt. Det finns inga oklara trådar, ingenting som landar i mig eller lämnar mig funderande, hungrig.

Påminner om "Brideshead revisited"

Det påminner om det där citatet i "Brideshead revisited", Anthonys precisa omdöme om den ljuvliga Sebastian Flyte: ”Men när den käre Sebastian talar så är det som att se en liten bubbla av såplödder lyfta från huvudet på en gammal kritpipa, ut i tomma luften och skimra i regnbågens alla färger ett litet ögonblick och sedan – pff! – borta, utan att någonting blir kvar, absolut ingenting."

Samtidigt är läsupplevelsen i sig så njutbar att det kanske inte spelar någon roll. Det är en briljant uppvisning, det finns så många lika träffande som snygga liknelser man kan samla på, en sådan utvecklad och knivskarp iakttagelseförmåga fint fångad i den skickliga översättningen av Klara Lindell. Kanske är flyktigheten bara förkroppsligandet av den snapchatgeneration den hyllats för att fånga.

 

LÄS MER: Det lyckade uppbrottet

 

ROMAN

SALLY ROONEY

Samtal med vänner

Översättning Klara Lindell

Albert Bonniers förlag, 331 s

 

Valerie Kyeyune Backström är medarbetare på Expressens kultursida.

Relaterade ämnen
Valerie Kyeyune Backström
Valerie Kyeyune Backström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag