RÖDA SÅNGER UNDER BLÅ HIMMEL. Jens Liljestrand och Gunilla Brodrej tar ton den vackraste dag som sommaren ger. Foto: Sara Strandlund
RÖDA SÅNGER UNDER BLÅ HIMMEL. Jens Liljestrand och Gunilla Brodrej tar ton den vackraste dag som sommaren ger.  Foto: Sara Strandlund

Solidariteten i sol

Publicerad

Den protestpolitiska sångskatten blir för utspädd om den blandas med allmän naturlyrik.

Gunilla Brodrej och Jens Liljestrand provsjunger "Röda sångboken". Läs den andra artikeln i länken till höger.

Finns det några riktiga protestsångare i dag? Jag kommer bara på en - den samiska spoken word-artisten Mimi Märak som protesterar mot gruvbrytningen i Sápmi så man får ont i magen. Men annars? Det är tunt med artister och nya sånger som är explicita och kamplystna på samma sätt. Jag lämnar Kartellen därhän. Det är komplicerat.

1909 gav Industrial Workers of the World ut "Den lilla röda sångboken" för att arbetarna skulle ha någonting att samlas kring. Flera av den utvandrade Gävlesonen Joe Hills sånger fanns med, han var en populär protestsångare för den amerikanska arbetarklassen. Tillika vass satiriker. Sångboken var en metod till gemenskap, men också ett moraliskt stöd i kampen för att få behålla (!) lönen.

Den "Röda sångboken" som nu kommer på Leopard förlag är ett 320 sidor tjockt bevis på hur utspädd den socialistiska rörelsen blivit. Nu ska alla med. Alla visor, lite oavsett budskap.

Vad skulle Barbro Hörberg ha sagt om hon sett sin visa "Gamla älskade barn" i den här samlingen? Den skrev hon med alkoholisterna på bänkarna vid Odenplan i tankarna. De, som för övrigt inte har nånstans att sitta längre, får väl mer hjälp av kyrkan än någonsin en arbetarkommun. När hamnar den visan i en antologi med andliga sånger?

Även om jag skulle vilja definiera mig själv som en människa med hjärtat till vänster så vägrar jag pressa in alla möjliga låtar i vänster körfält. Många av sångerna i den här samlingen borde få fortsätta att bara vara allmänt naturlyriska som Ted Gärdestads "Sol, vind och vatten".

 

Jag tycker nästan att det känns genant att sjunga vänstervisor på en brygga med mina kolleger. "Hanna från Arlöv, hej" i en kontext av Ulf Lundells "Öppna landskap", Lillebror Söderlundhs "Den vackraste visan om kärleken" och Lily Allens "Fuck you". Hälsningen till arbeterskan på tvätteriet singlar som ett torrt löv ner på fjärden.

Änderna kvackar medan vi sjunger "Svarta tupp, när du hörs gala". Den smugglades ut från Franco-diktaturens Spanien. Jag vill hellre sitta i en mörk salong och höra en svinsäker skådespelare sjunga den här texten. Jag vill inte nyansera den texten till en somrig stund, en AW på bryggan. Då passar de apolitiska texterna bättre. Eller Cornelis "Somliga går med trasiga skor". För att Jens kan ta en fin överstämma. För att vi sjunger så bra tillsammans. Och kanske framför allt för att vi kan enas om den helt och hållet. Men då kan vi ju lika gärna använda "Den svenska sångboken" (Albert Bonniers förlag), eller internet.

Sången förenar och stärker, står det på baksidan av "Röda sångboken". Visst är det så, men skriv det lika gärna på baksidan av allsångshäftet på Skansen eller Liseberg.

Sången är viktig för arbetarrörelsen, står det i förordet. Men bestäm vilka de sångerna är och göm dem inte i en sorts vemodig P4-medley. De finns ju här också. Ett helt knippe gamla röda. Stå för någonting för en gångs skull.

Men plutokrater sköt dej, Joe.

Dom tog ditt liv till slut

Att mörda sången min, sa Joe

vill mera till än krut

Vill mera till än krut.

Kulturredaktionen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag