Fredrik Strage
Fredrik Strage

Reportage: Besatt som fan

Publicerad
Uppdaterad
Jag vet inte vad jag beundrar mest hos Fredrik Strage. Det kan vara hans nyfikenhet, att han orkar hänga omkring med folk jag själv aldrig skulle palla med längre än tio minuter. Det kan vara hans exakta och humoristiskt underskruvade sätt att skildra dessa människor. Men framför allt beundrar jag en helhet som är större än summan av delarna, den grundläggande stämning han lyckas skapa i sina reportage, den vänliga, uppmärksamma, snudd på buddhistiskt egobefriade hållningen till dem han berättar om. Till skillnad från många andra populärkulturella skribenter använder inte Strage sina ämnen som tillhyggen för att demonstrera hur cool han själv är eller hur töntiga andra är, utan intresserar sig helt enkelt för dem som fascinerande delar av verkligheten, som människor i egen rätt. Givetvis finns här lärorika grepp för dem som trivs i det gränsland där litteratur och journalistik befruktar varandra. Strage har ett fantastiskt öra för den autentiskt meningslösa repliken. Två amerikanska supportrar pratar om Michael Jacksons vedersakare: "De tror att de kan förgöra honom men det går inte". "Nej, bara Gud kan göra det." Tioåriga Nathalie från Bålsta förklarar skillnaden mellan Darin i TV 4:s Idol och andra stjärnor: "Nä, han är typ som idol på det här. Han är inte idol på allt annat." Anders Larsson från Kil står på en parkeringsplats utanför Löfbergs Lila Arena i Karlstad och uttyder heavy metalhjälten Robert Halfords storhet: "Han vet vad dä handlar om. För han ä sångare i Priest." Strage har dessutom ett säkert öga för effektfulla slutscener, som när undersköterskan Jeannette Månbrink efter att ha rest över halva världen för att stödja Michael Jackson vid pedofilrättegången, bryter samman i bilen på väg därifrån. "Jag skulle ha kunnat göra så mycket mer... Det känns som om jag svikit honom." Eller när 16-årige Carolin dansar i nattkylan framför ett panoramafönster på Stureplan när Shane i Westlife plötsligt pekar på henne från VIP-avdelningen innanför: "Titta, Shane dansar med mig!". Men det är när Strages iakttagelseförmåga och språkliga intelligens riktas mot den tragiska avgrund som ofta döljer sig under idoldyrkan som resultatet blir mest minnesvärt. Det som stannar kvar från historien om Jeannette och Michael Jackson är detaljen om hur hon själv blivit sexuellt utnyttjad som barn och hur Jackson blev en imaginär förtrogen: "Nu kunde jag gråta med någon annan. Michael Jackson blev min kudde." Reportaget om Gert van det Graf, det holländske ABBA-fanset som lyckades bli ihop med Agnetha Fältskog och sedan blev rikskänd som hennes förföljare, är fantastiskt rakt igenom (även om jag oundvikligen ställer mig frågan vad Fältskog skulle svarat om Strage kunde ha fått henne att berätta om vad som drog henne till van det Graf: det skulle för ett ögonblick ha gett oss perspektivet från panoramafönstrets andra sida). Och kapitlet om "Lena Nylén", kvinnan som trodde att Evert Taube beordrat henne att bränna ner Sjösala, är utan vidare det bästa svenska reportage jag läst sedan Lasermannen. Det utmanar också Gay Taleses gamla sentens om journalistik som "the art of hanging around", eftersom detta är verklighet återskapad från rättegångshandlingar och andrahandsuppgifter - historiskt reportage, helt enkelt, eller litteratur' som andra skulle säga. Ibland anar jag dock ett slags fascination för det knäppa beteendet som bortser från den smärta och vilsenhet som ligger bakom. Risken blir extra stor när det knäppa beteendet har hög social status, som i kapitlet om de popstjärnor, diskjockeys och pjäsförfattare som stoltserar med sin kärlek till den missförstådde Morrissey. Marcus Birro skryter om hur han en gång kastat ut en kvinna som påpekade att hans förhållande till idolen hindrade honom att växa upp, en reaktion som inte riktigt övertygar mig om analysens felaktighet. Idoldyrkan må vara ett naturligt steg i utvecklingen, men något som hjälper en att bli en mogen människa som kan ta ansvar för sitt liv är det knappast. Tänker jag och lyfter blicken mot Carter Family-porträttet på väggen ovanför skrivbordet.
Martina Montelius
Martina Montelius
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag