En bra sak är värd att säga två gånger, säger Platon. Jag säger det alltså än en gång: Jan Stolpes översättning av Platons verk är en av vår tids viktiga kulturgärningar.
Fem band av sex är nu klara. Platon själv blir man däremot aldrig klar med. Hans lära är delvis redovisad i detalj, delvis bara gåtfullt antydd. Hans stil växlar mellan skolmästaraktighet och svårutgrundlig ironi. Ännu efter 2300 år fortsätter han att inspirera och irritera.
Platon själv blev heller inte riktigt klar. Dialogen ”Lagarna”, som upptar nästan hela detta tjocka band, är hans längsta och antagligen sista verk, kvarlämnat i något opolerat skick. Här möter Athenaren – Platons talesman – en spartan och en kretensare och förklarar hur en god stat bör vara inrättad. Till skillnad från i den tidigare dialogen ”Staten” har ”Lagarna” mindre drag av utopiskt tankeexperiment än av någotsånär genomförbar plan. Det är en äldre man som talar.
Och allt från körsång till alkoholpolitik till egendomsfördelning behandlas. Statens kärnverksamhet är utbildning: estetisk, kroppslig och samhällelig fostran av människor som inte bara uppfyller plikter gentemot varandra, utan också mot sig själva. Vilket är ett perspektiv man ibland kan sakna i modern politisk diskurs.
För en icke-specialist ger den mer allmänt hållna första halvan av verket mest. Stolpes översättning är mycket läsbar och man behöver inga särskilda förkunskaper för att ha glädje av Platons diskussioner kring grundläggande rätts- och konstitutionsfilosofiska frågor. (Exempel: Bör de styrande vara lagens herrar eller dess tjänare? Dess tjänare, menar Platon. I vilken mån är detta fallet i dagens Sverige? Diskutera!)

När Platon sedan kommer in på detaljer om exempelvis straffrätt blir han både ökänt långrandig och mindre tilltalande i sina slutsatser. Både för en genomsnittlig nutida läsare och en dito dåtida torde Platons lagar framstå som ibland stötande konservativa, ibland stötande radikala. Men även då kan de om inte annat ge intressanta inblickar i antikt liv och tänkande.
Verkets betydelse är heller inte enbart historisk. Så sent som 1996 detaljanalyserades ”Lagarnas” (negativa) syn på homosexualitet i USA:s högsta domstol, med filosofer som expertvittnen.
Inte skulle jag vilja bo i Platons stat. Men att åtminstone för en stund förflytta sig från nutidens högljudda vuxendagis till den lugna värdigheten i ”Lagarnas” samtal är en nyttig arbetssemester för själen.