Per Wirtén/The crazy swede

Publicerad
Uppdaterad
Morgonen den 5 mars 1981 stod jag med en gitarr på ryggen vid motorvägen utanför Linköping, i snöstorm. Ägodelarna sålda, tummen riktad söderut.
Som längst gick resan till Marocko. Språnget över haven blev aldrig av, fartygen i Tanger behövde ingen okvalificerad arbetskraft. Några månader senare graviterade jag hem, till den vanliga visan av värnplikt och studielån.
Idén att skapa sig själv med ett grandiost uppbrott är lika gammal som människan. På 1900-talet fick den en oemotståndlig inramning, genom Harry Martinson, Henry Miller, William Burroughs, Jack Kerouac, Janis Joplin, Tintin. Östgötaslättens liftande pojke hade överdoserat på rockmyter, på den moderna robinsonaden och riddarromanen.
Hur mycket sådana droger du än tar finns det alltid någon som tar mer. En del löper linan ut, som Anders Svedlund från Mellösa i Södermanland, född 1926, död 1979.
Midsommarafton 1950 sätter han sig på tåget till Paris och lämnar Sverige för gott. År 1971 blir han den första människan att ro ensam över Indiska oceanen, från Australien till Madagaskar på 64 dagar, i det hemmabyggda nötskalet ”Roslagen”.

Om denne fascinerande man, The Crazy Swede, har Per Wirtén skrivit en underbar essä. Läsaren får följa med i båten, parera vågorna, leva på det kalla riset, känna plågan i variga sår men också glädjen inför synen av guldmakrillar under årorna och moln av silvrig flygfisk i luften, triumfen när målet närmar sig vid horisonten. ”Jag är äkta. Jag är stark. Och jag är ensam.”
Svedlunds berättelse har litterär potential så det räcker och blir över. Själv fick han aldrig till det med skrivandet, och Wirtén låter det mesta bli kvar som isberg under ytan. Det är ett generöst grepp, att överlåta till läsaren att fylla i med egna referenser. Alla har vi försökt ro över något slags hav. Alla har vi aningar om vilken sång eller saga som fick oss att göra det.
Per Wirtén nöjer sig med att plocka upp Anders Svedlunds favoritbok, Robinson Crusoe av Daniel Defoe, som ingång till ensamhetens ideologi. Den galne svenskens långa resa blir en allegori över individualismen, men återigen begränsar sig hans krönikör till frågor och ledtrådar.
Wirtén lutar åt att verklighetens Robinson är en ömkansvärd figur, samtidigt som den strandsatte ensamvargen har en boning i varje modern människa. Oron i kroppen är priset vi betalar för att bli till.

Defoe uppfinner den engelska romanen. Tillsammans med filosofer som John Locke och Jean-Jacques Rousseau uppfinner han också individen, det tänkande subjektet som formar sig själv och sin omgivning oberoende av socialt arv.
Plötsligt var det inte längre yttre tvång som höll ihop människan. Kraften kom inifrån, från att vara ”ett själv inför sig själv”, som John Locke skrev. Den största och vackraste av alla revolutioner, men inte utan avigsidor. Genom att följa Anders Svedlunds vindlande spår över jorden hittar Per Wirtén den felande länken mellan upplysning och kolonialism.
När roddaren har övermannat Indiska oceanen vänder han blicken mot den ultimata utmaningen, Stilla havet, där han flutit runt under 1950- och 60-talet, innan han tillbringade några olyckliga år av familjeliv på Nya Zeeland. Men paradiset är sedan länge förlorat. Massturism, skräpmat och kulturblandning har förvandlat Söderhavet till ett förljuget vykort, en kyrkogård där drömmar om fri, exotisk kärlek lägger sig ner att dö bredvid franska atomsopor.

Anders Svedlund besegrar även detta väldiga hav, åtminstone till hälften, men triumfen uteblir. Kvar finns bara ensamhet, leda och till sist döden.
Hans roddturer utspelas vid samma tid som det amerikanska Apollo-projektets månfärder. De sista stora upptäcktsresorna, det manliga, västerländska projektets höjdpunkt, som också ändade i en storslagen känsla av tomhet.
Vad återstår när man korsat Stilla havet? När man korsat Stillhetens hav? Ett litet årtag för en människa, en stor baksmälla för mänskligheten.
Parallellen till rymdfärderna är ett av många möjliga spår Per Wirtén lämnar orört, som vore han rädd att likt upptäcktsresenären förstöra det han utforskar. Precis som astronauterna på samtida, olycksdrabbade Apollo 13 tvingas Anders Svedlund improvisera med den utrustning som står till buds, när roderbultarna sliter upp hål i cellplasten. Ensam i det stora blå med bara egen uppfinningsrikedom mellan sig och undergången. En Robinson som snickrar på sin palissad mot det okända, en Marlow mycket nära mörkrets hjärta.

Till sist orkar Wirtén
inte förhålla sig neutral till föremålet för undersökningen, utan släpper loss den återhållna projiceringen i full frihet:
”Anders är en person som jag inte vill vidröra. Inte ens komma nära. Han är individualitetens demon.”
Hemtagningen är kanske oundviklig, men texten hade mått allra bäst av att överlåta även de ideologiska slutsatserna till läsaren. Varje tolkning av The Crazy Swede utgår ju ifrån personliga myter, precis som hans irrfärder gjorde. Anders seglade, i Per Wirténs ögon, ”genom en 200 år gammal fantasi”. Det såg ut som om han reste över haven, men i själva verket var farvattnet filmbilder och romantiska illusioner.
Polynesien är drömmarnas slutstation. Västerlänningar åker dit i jakten på Robinson Crusoes oberoende, bara för att mötas av öbornas stenhårt individfientliga normsystem eller ännu värre - av en kommersiell kuliss. Paradiset har alltid varit och kommer alltid att förbli en hägring.
Tragedins cirkel sluts av inspiratören Harry Martinson, i luffaren Bolles ord från Vägen till Klockrike:
”Det finns inte en människa i detta land, utom de beklagansvärda undantagen, som inte talar som en bok. Men det försöker alla att dölja. De försöker inbilla sig själva och andra att de lever och tänker direkt ur sitt liv. Det gör de inte alls.”

Niklas Ekdal
Niklas Ekdal är politisk redaktör på Dagens Nyheter och programledare för Studio Ekdal i Axess Television.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag